Högerpolitiken spårar ur

2013-11-28 16:03:51

foto: Thomas Pihl
Tågkaoset kommer bli än värre om dagens avregleringar och privatiseringar tillåts fortgå.

Det var bara lyckliga omständigheter som förhindrade att förra veckans tågurspårning fick tragiska konsekvenser.
Även om urspårningen av ett godståg på landets mest trafikerade spåravsnitt var en olycka är det mycket viktigt att peka på de systematiska bristerna på underhåll, investeringar och samordning som förr eller senare oundvikligen föranleder mer eller mindre allvarliga incidenter.
 
Även om det i nuläget inte är klarlagt vad som orsakade urspårningen av godståget i Stockholm, finns det all anledning att uppmärksamma de brister på järnvägen som blir allt mer påtagliga. 
 
Att olyckan inte fick svårare konsekvenser var egentligen bara tack vare tillfälligheter.
Tågföraren klarade sig oskadd och intillgående pendeltåg klarade sig tack vare att tåget spårade ur åt motsatt håll. Man kan tänka sig hur illa det hade kunnat gå om tåget hade varit lastat med farligt gods, om det hade varit ett fullbokat persontåg, om hastigheten hade varit något högre eller en kombination av de tre scenarierna.
Genom den så kallade ”getingmidjan”, en tågtunnel mellan Stockholms Central och Södra Station, passerar dagligen drygt 500 tåg. Det gör spårsträckan till den hårdast trafikerade i landet.
I princip har ingen upprustning gjorts sedan den byggdes på 1950-talet.
Sedan dess har antalet resenärer och tåg flerdubblats. ­Spårkapaciteten, framför allt runt storstäderna och på stambanorna, är kraftigt underdimensionerad med återkommande tågkaos som följd.
Regeringen har valt att inte satsa några som helst medel på att tillgodose det sedan länge ökande behovet av nya spår och investeringarna i spårunderhåll har varit minimala.
 
Fackförbundet Seko skriver i sitt järnvägspolitiska program från 2012 att ”Sveriges utgifter för drift, underhåll, reinvesteringar och nyinvesteringar uppgår totalt till 2,94 procent av 2007 års BNP. Detta jämfört med genomsnittet för 18 jämförda EU länder på 5,75 procent. Det placerar Sverige på plats fyra från botten bland de jämförda länderna”.
Varningssignalerna har varit många.
Även Trafikverket varnade i ­våras för att Getingmidjan har ”nått sin tekniska livslängd och behovet av att renovera och underhålla järnvägen är stort” i deras rapport ­Reinvestering av Getingmidjan från den 23 maj i år.
För en dryg månad sedan upptäckte en pendeltågsförare att rälsen på Centralbron, inte så långt ifrån olycksplatsen, hade fästs med små-spik. 
Det är befogat att fundera över hur det ser ut på andra delar av sträckan.
 
Den ideologiskt motiverade uppstyckningen, privatiseringen och totala avregeringen av järnvägen har skapat stora problem för kvalitén på underhållet, samordningen av trafiken och ansvarsutkrävande vid have­rier.
Prispress, konkurrens mellan och hög omsättning på underhållsutföra­re av spår och tåg har blivit ledstjärnor på den nyliberaliserade järnvägen. Inget vinstdrivande företag på järnvägen är berett att ta ansvar för helheten och göra mer än vad ­avtalen föreskriver (om ens det).
Istället har utförarna allt att tjäna på att i konkurrensens namn motarbeta varandra, vilket underminerar helheten.
 
Bortprioriterad kompetens, samtidigt som tidspressen har ökat i takt med färre arbetare och kortare tidsintervall mellan tågen, har inte helt oväntat resulterat i en dramatisk ökning av olyckorna vid underhållsarbeten.
I Sekos rapport När vinst går före säkerhet från 2013, som baseras på uppgifter från ca 700 anställda inom järnvägen, framträder en ­förskräcklig bild av läget på våra järnvägar.
Mer än varannan medlem upple­ver att det finns brister i underhållet av fordonen. Bland lokförarna är siffran åtta av tio. Var fjärde medlem uppger att det förekommer fordon i trafik som är mer slitna än vad regel­verket tillåter. Sex av tio medlemmar upplever att det finns brister i underhållet av infrastrukturen, tre av tio upplever att det inte har förekom­mit någon säkerhetsinspektion av SL eller Trafikverket det senaste året och fem av tio medlemmar uppger att det finns personal på den egna arbets­platsen som utför arbeten som personen i fråga inte är behörig att utfö­ra.
När underhållet och driften för järnvägen helt lagts i knäet på en flock av vinstjagande privata företag finns inga möjligheter att utkräva något demokratiskt ansvar för det konstanta tågkaoset och de ökande olyckstillbuden och olycksriskerna som drabbar järnvägsarbetare, tågpersonal, resenärer och i slutändan även samhället och miljön.
Det är viktigt att påpeka att Alliansen inte har ensam skuld till tågkaoset. Det var socialdemokratiska regeringar som började med att släppa lös marknadskrafterna på järnvägen via bolagiseringen av SJ och upphandlingar av tågsträckor.
 
Det krävs folkliga protester och en socialistisk politik på agendan för att stoppa den rådande politiken.
Istället för att låta samhällets resurser gå till privata vinster för ­banker och storföretag, måste en socialistisk planering av ekonomin återta resurserna för att investera i det som är allmännyttigt.
Järnvägen är ovärderlig för att öka jämlikheten och effektiviteten i resandet och för att slussa ut de fossil­drivna färdmedlen för miljöns skull.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!