Högerregeringens så kallade gettoplan sägs vara en del av integrationspolitiken, men hela planen går ut på att frånta en del av befolkningen sina rättigheter. Regeringen pekar ut 29 arbetarområden. Om man är arbetslös ska staten och polisen kunna tvinga barnen till förskolan, trots att den inte är obligatorisk i lag.Om man ”väljer” att bo i ett ”getto” får man inte återförenas med anhöriga som söker uppehållstillstånd. Själva definitionen av ett getto anses vara att folk som bor där hålls instängda där, mot sin vilja.
Regeringen tar ingen hänsyn till bostadssitutionen eller fattigdomen.
Enligt planen ska bulldozrar jämna hela områden med marken, men det finns inga planer på nya bostäder eller upprustning av nedgångna skolor eller bostäder. Trots att planen proklameras som Danmarks livlina får den enbart kosta 1 miljon danska kronor (1,2 miljoner kronor) per år och bostadsområde!
Det rasistiska Dansk Folkeparti (DF) hakade på och föreslog förbud mot paraboler och nyhetsmedier som al-Jazira och al-Arabiya, vilka ovetenskapligt stämplas som terroristiska (al-Arabiya har själva hotats av al-Qaida för sin nyhetsrapportering).
Fler attacker är på väg. DF vill reformera 24-årsregeln (en rasistisk åldersgräns för giftermål om partnern inte är dansk medborgare). Innan giftermål godkänns ska 50 000 danska kronor, cirka 62 000 kronor, betalas till staten!
DF har också i budgetförhandlingarna lagt fram krav på att man måste bo i Danmark i 15 år för att få full rätt till socialbidrag, barnbidrag och förtidspension. De vill dessutom ha ett poängsystem som ska gälla alla danska invånare: ju mer poäng desto större tillgång till det som är kvar av välfärden.
Integrationsministern Karsten Lauritzen, Venstre, tycker det låter ”intressant”, men invänder att det skulle kollidera med regeringens ambition att hålla kvar ”duktiga utlänningar” på arbetsmarknaden, med andra ord billig arbetskraft åt företagen. Rasismen begränsas här utifrån kapitalets behov av vinst.
Högern styr hela den politiska diskussionen i Danmark. Socialdemokraterna och Socialistiskt Folkeparti (SF, Vänsterpartiets motsvarighet i Danmark) anpassar sig konstant. Båda stödjer ”gettoplanen” och båda använder högerns språkbruk och problemförklaringar. Socialdemokraternas talesperson i integrationsfrågor, Henrik Dam Kristensen, kallar högerregeringens nya flyktingöverenskommelse med DF ”förnuftig”, en överenskommelse som innebär att 24-årsregeln utökas med ännu mer statlig kontroll med poängsystem för par där minst ena partnern är invandrare.
I varje politisk fråga som Socialdemokraterna och SF ger efter för högerpopulismen och rasismen trappar regeringen och DF upp med än mer extremt språk och reaktionära förslag. Idéer om att vänsterns eftergifter skulle kunna balansera tokhögern är en vanföreställning, vilken gettoplandiskussionen är ett mörkt bevis på.
Efter högerregeringens första utspel följde S och SF på med egna utspel, varefter regeringen kom med ännu hårdare förslag och slutligen DF med ännu mer rasism.
SF:s gruppledare i folketinget, Ole Svahn, förbereder de sina på att en kommande ”röd regering” med S och SF måste söka stöd hos DF. Det föregicks av inviter från f d statsministern Paul Nyrup Rasmussen (S), numera ordförande för de europeiska socialdemokraterna PES, som menar att DF kan S ”gott samarbeta med”.
Den danska överhetens hetskampanj mot arbetarområden pågår även i Sverige. Mest uppmärksamhet fick exempelvis Marcus Birro när han målade upp förorten som ”avskärmad, ful, tråkig och meningslös” och skyllde mordet på Elin Krantz på dessa ”stinkande avträdeshögar till getton”.
Men det är Birro själv som är avskärmad i sin TV-studio, inte den överväldigande majoriteten av de stor- stadsbor som bor i arbetarområden och som dagligen tampas med överfyllda skolor och undermålig service.
Allt blir till en fråga om ”integration”. Till och med när personer med utländskt utseende blir måltavlor för en rasistisk skytt i Malmö.
Reinfeldts regering skickar integra- tionsminister Erik Ullenhag (FP) till Rosengård ”för att känna av stämningen”, inte en justitieminister till brottsplatserna. Vilket är lika ologiskt som att skicka ut en miljöminister i skogen när ornitologer beskjuts inne i stan. Man vill få det till att det är de som riskerar att vara måltavlor för våldsgärningarna det är fel på, inte rasismen och politiken i stort.
Utvecklingen i Danmark är ett mörkt exempel som visar hur verklighetsfrånvända borgerliga kolumnister och proffstyckare är.
Hanne Kjöller, Olof Ruin, Fredrik Ekelund m fl odlar flitigt myten om att det finns ett svenskt tabu mot att diskutera ”problemen” med invandring, integrationen och ”det mångkulturella samhällets avigsidor”. Slut- satsen tycks vara att bara man lyfter av locket lite så hade rasistiska Sverigedemokraterna och kanske också skytten i Malmö kunnat förebyggas. Ungefär som om Hitler hade kunat stoppas bara de andra partierna tagit ”en hård” diskussion om ”problemen” med judarna.
Det danska diskussionsklimat som de svenska högerkolumnisterna hyllar har emellertid inte hejdat rasismen – den har istället eskalerat den. Hela likriktningen åt DF:s håll visar detta.
Det homofoba och rasistiska våldet ökar drastiskt i Danmark, enligt polisen: Från 35 fall under 2007 till 175 under 2009 och 366 under 2009. Påpassligt nog vill nu DF ta bort rasismparagrafen (motsvarande hets mot folkgrupp) ur den danska straffbalken, då flera av deras egna politiker har anmälts enligt den.
Danmark tycks alltså inte slippa rasistiskt våld för att man ”lyft av locket”. Inte heller slipper man den organiserade nazismen: nazistiska DNB ”marcherar in i Viborg” enligt tidningen Politiken och delar ut ”tusentals flygblad i Viborg, Silkesborg, Herning och Holsterbro”.
Gettoplanen och de andra attackerna på de sämst ställda i samhället är mest en avledningsmanöver: Anklaga din granne eller arbetskollega för problemen, inte regeringen eller arbetsgivarna. Slå inte uppåt, sparka nedåt. ”De fremmende” blir ansvariga för allt från den ekonomiska krisen till att luddet i tvättstugan inte städas bort.
De danska direktörerna kräver samtidigt en 10-årsplan av nedskärningar, massavskedanden i offentliga sektorn och en förlängd arbetsvecka. När tidningarna slår upp att de 20 största företagen har gjort 37 miljarder danska kronor (drygt 46 miljarder kronor) i vinst efter första halvåret i år medan klassklyftor och fattigdom ökar, vill regeringen hellre diskutera ”integration”. Istället för att mobilisera till enad kamp från vanliga arbetare, oavsett bakgrund, siktar S och SF enbart på makten och köper delar av högerpopulismens budskap. Till och med Enhedslisten, det tidigare radikala vänsteralternativet för arbetare och unga, följer i raskt tempo högerut genom att ge stöd till nedskärningar. Behovet av en genuin och kämpande socialistisk vänster och enad kamp mot rasism och högerpolik är skriande stort.
Mattias Bernhardsson
