Hongkong i revolt mot diktaturens våld och förtryck

2014-10-01 11:10:56


Massorna, främst ungdomar, i uppror mot KKP-diktaturen.

Under den gångna helgen förändrades allt i Hongkong. Dygnet runt genomfördes massmobiliseringar, som samlade som mest uppemot 180 000 människor. Ungdomen utgör spjutspetsen i det folkliga motstånd på gatorna, som med en veckolång studentstrejk till sist tvingade den icke-valda Hongkongregeringen samt den tungt beväpnade kravallpolisen att slå till reträtt. ”Demonstranterna sätter skräck i regeringen”, summerade Dagens Nyheter i tisdags och protesterna fortsätter.

Med stadigt växande självförtroende kunde massrörelsen slå tillbaka polisens våldsattacker i söndags. Massornas kamp i Hongkong utgör ett stort bakslag för Pekingregimens antidemokratiska dagordning i Hongkong och i Kina.
Den brutala polisattacken söndagen den 28 september fick hela samhället att koka av ilska och chock i en omfattning som aldrig tidigare har skådats. Idag skakas Hongkong av den allvarligaste politiska krisen sedan det kinesiska övertagandet 1997.
Det finns inslag av en förrevolutionär situation; regeringen är i en djup kris och har förlorat kontroll och auktoritet. Det råder en djup misstro och förakt gentemot de statliga institutionerna, särskilt polisen. Påståendena om Hongkongs  ”autonomi” och ”särskilda ställning” i Kina möts numera av misstro eller anses vara en ren bluff  av många Hongkongbor.
Men liksom många andra massrörelser världen över står de folkliga mobiliseringarna i Hongkong nästan helt utan organisationer, program eller ledarskap. Det finns också en tydlig antipartistämning bland de som kämpar på Hongkongs gator. De borgerliga partierna gör visserligen uttalanden om att de skulle vara ett med massrörelsen och dess ledare låter sig ständigt intervjuas av media, men i kampen lyser dessa partier nästan helt med sin frånvaro.
Även om den ”spontana” formen av kamp har visat sig vara en väl fungerande kickstart för massrörelsen, krävs det nu mer för att ta nya steg framåt; demokratiska strejk- och ockupationskommittéer samt ett program som kan driva kampen framåt och besegra regimens antidemokratiska dagordning.
En avgörande uppgift är att sprida proteströrelsen över gränsen och appellera till arbetare och ungdomar i fastlands-Kina att gå med i kampen mot Kinas enpartidiktatur (KKP-diktaturen). Så länge som KKP-dikaturen består kommer det inte att bli några demokratiska val i Hongkong  – bara om Pekingregimen störtas uppstår det en möjlighet att öppna vägen till demokrati.
Ensamma kan massorna i Hongkong inte störta regimen i Peking. Istället för att vädja till USA och Storbritannien, Hongkongs tidigare kolonialherre, som vissa organisationer i demokratirörelsen gör, måste masskampen söka allierade bland arbetare och ungdomar i Kina och i resten av världen.

Eftersom demonstranterna använt paraplyer för att skydda sig mot polisens tårgas och pepparspray har proteströrelsen i Hongkong benämnts som ”Paraplyrevolutionen”. Inte sedan 1967, då under brittiskt kolonialt styre, har tårgas använts mot demonstranter i Hongkong.
Under måndag kväll, den 29 september, samlades cirka 180 000 demonstranter på sammanlagt tre platser i Hongkong. Mindre barrikader byggdes och kvällen innan hade den fackliga centralorganisationen Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU) manat till generalstrejk. Strejken gav ny tyngd i kampen.
Att fackföreningar i Hongkong går ut i politisk strejk är en unik företeelse och ända fram till nu har Socialist Action (CWI:s anhängare i Hongkong) varit de enda som krävt att facken utlyser en politisk strejk. Hittills är det dock ett begränsat antal arbetare som deltar i strejken.
Universitets- och högskolestudenternas strejk går nu in på sin andra vecka och allt fler skolelever går ut i strejk, trots skolledningens hot och repressalier.
Demonstranterna kräver nu Hongkongs regeringschef C Y Leungs (CY) avgång. Han var redan innan en hatad figur och CY:s roll  som hjärnan bakom helgens polisattacker har drygat ut hans digra brottsregister med ännu ett brott.
Den kris som har utlösts är inte begränsad till Hongkong, utan utgör den potentiellt största utmaningen av KKP-diktaturen sedan protesterna i Kina 1989.

– Det här är redan mycket större än vad myndigheterna i Peking och Hongkong har förväntat sig, sa Larry Diamond på Stanford University till New York Times och tillade:
– De styrande har ingen strategi som fredligt kan ta udden ur protesterna, vilket skulle kräva förhandlingar, och jag tror inte att [Kinas] president Xi Jinping kommer att tillåta det.
Det kommer inte som en överraskning att regimen i Kina har svarat med skärpt kontroll över internet, blockerat sökord som ”tårgas” och ”ockupera” samt förbjudit Instagram, som har använts för att sprida bilder från kampen i Hongkong in till Kina.  
Det är signifikant att denna rörelse, som så många andra i historien, inleddes av ungdomar. Den studentstrejk som startade den 22 september kom att visa vägen. Under de senaste två åren har Socialist Action varit ensamt om att kampanja för en total strejk i utbildningssektorn, vilken skulle kunna utlösa strejker bland arbetare och därmed infoga strejkvapnet i demokratikampens arsenal.

De pågående massprotesterna har fötts ur studenternas veckolånga strejk. Fredagkvällen den 26 september lyckades en grupp studenter att bryta avspärrningen runt Civic Square och inledde en ockupation av torget, som hyser regeringsbyggnaderna och som sedan i juli har varit avspärrat på grund av risken för protester. Studenterna attackerades brutalt av polisen och under söndagseftermiddagen var det upp mot 120 000 människor som samlades i protester mot polisvåldet.
Även efter de första tårgasattackerna, på söndagkvällen, var det omkring 50 000 som stannade kvar och konfronterade rader av kravallpolis.
Efter att rykten om kulor och pansarfordon började cirkulera manade Occupy Centrals (OC) ledare Chan Kin-man demonstranterna att lämna Civic Square och regeringsbyggnaderna. (OC är en borgerlig demokratirörelse som länge har sagt att den ska ockupera Hongkongs centrala delar, för att öka tyngden i demokratikampen, men som aldrig tagit sig själva på orden, Offensivs red.) Även Studentförbundets ledare uppmanade demonstranterna att lämna området, något som öppet kritiserades av exempelvis den kände aktivisten ”Longhair” Leung Kwokhung, från Socialdemokratiska förbundet, som istället uppmanade demonstranterna att stanna kvar.
Samtidigt som de flesta demonstranter till slut började lämna området inleddes två nya ockupationer av andra områden/trafikpunkter, varav en – Occupy Mong Kok – fortfarande pågick under måndagkvällen. Polisen misslyckades alltså med att slå ner Occupyrörelsen, som istället har spridits, vilket har ställt polisen inför en ännu svårare utmaning.

För andra gången inom loppet av en månad har de illusioner som den styrande eliten under årtionden har byggt upp, krossats. Första gången var den 31 augusti, efter att Kinas bluffparlament (NPC, Nationella folkkongressen) punkterade hoppet om fria val i Hongkong 2017.
Därefter krossades illusionerna, bokstavligen över en natt, om Hongkongs polis som kallats ”Asiens bästa”. Även Fung Wai-wah, som leder det mycket ”moderata” lärarfacket Professional Teachers’ Union, har deklarerat att ”polisen har blivit folkets fiende”.
Raserandet av de gamla illusionerna om statens neutralitet och om Hongkongs ”heliga rättssäkerhet” är en följd av KKP:s allt mer hårdföra och repressiva hållning, vilket i sin tur är en återspegling av den fördjupade kris som präglar diktaturen. KKP kan liknas vid en motor som bara har en växel: repression. Med en regim som siktar in sig på att avlägsna snarare än att införa ”stötdämpare” i form av de begränsade politiska reformer som borgerliga liberaler efterlyser ökar sannolikheten för att det framtida Kina kommer att skakas av en social explosion eller serier av explosioner. Med andra ord mot revolutionerande omvälvningar, vilka vi nu ser ett smakprov på i Hongkong.
Det brutala bemötande som de styrande och polisen gav demonstranterna har snabbt eroderat regimens kvarvarande stöd. I Hongkong var det många som hoppades och trodde att staden kunde bli en demokratisk enklav i ett auktoritärt Kina.

CWI:s anhängare i Hongkong och Kina har dock under lång tid förklarat att detta inte var möjligt; antingen måste demokratikampen spridas över Kina, med proteströrelsen i Hongkong som en möjlig tändande gnista, eller så skulle diktaturen i allt högre grad stänga Hongkongs demokratiska utrymme. Det är denna dynamiska utveckling som vi nu bevittnar.
Den väldiga massmobilisering, som ägde rum på kvällen den 29 september och som skanderade ”Ut med CY Leung!”, visar på vilken nivå som proteströrelsen nu befinner sig på. Att också arbetarklassen för första gången har börjat agera som en oberoende kraft, är det mest betydelsefulla för oss socialister.
Även om arbetarna inte har gett ett samlat svar på strejkappellen har exempelvis fabriksarbetare, bussförare och lärare lagt ned arbetet i ilska över polisens attacker.

I denna kamp är den två år gamla Occupy Central-rörelsen inte mer än en fotnot. Som Socialist Action tidigare påpekat ämnade OC:s ledare egentligen bara att genomföra små, symboliska protester.
– Ledarna för OC tvekade och sköt upp kampen alltför många gånger. När OC-ledaren Benny Tai Yiu-ting kom till studentprotesterna efter två dagars kraftmätning med polisen och tillkännagav starten av Occupy Central, började många att bua och lämna i vrede, berättar Sally Tang Mei-ching från Socialist Action.
I nästan varje fråga – timing, organisering, strategi och för att inte tala om program – har OC-ledarna varit ur fas med verkligheten och gått i otakt med stämningen bland massorna. Den gångna helgens händelser har återkallat minnet av demokratikampen i Kina 1989. Finns det paralleller till vad som då skedde och det brutala krossandet av 1989 års demokratirörelse?
Inom KKP-diktaturen råder det idag en hård intern maktkamp, som kan bli än hårdare i framtiden.
Ledaren Xi Jinping har inte råd att verka svag och handfallen inför en politisk kris i Hongkong. Detta nskulle kunna medföra att Xis ställning utmanas från de grupper – ”särintressena” och ”tigrarna” (höga partifunktionärer och statstjänstemän) – som har rensats ut under de senaste åren.

Även om läget förändras snabbt och den nuvarade siuationen är kantad av vändpunkter samt en rad möjliga scenförändringar verkar det som att regimen för närvarande inte står beredd att inleda en ny brutal offensiv, utan sannolikt istället står beredd att erbjuda små eftergifter. Möjligen offras någon impopulär myndighetsperson, som man tidigare ibland varit beredd att göra, för att om möjligt vinna tid i hopp om att krisen ebbar ut.
Det kan inte uteslutas att CY kommer att tvingas avgå i syfte att återupprätta ”stabilitet”, även om hans avgång inför massrörelsens protester kommer att vara kostsam för både regeringen i Hongkong och den kinesiska regimen. Men det skulle öka självförtroendet hos demokratirörelsen och utgöra en bekräftelse på den styrka som ett modigt massmotstånd besitter.
Kravet på CY:s avgång är nu i fokus. Till och med OC-ledare har krävt hans avgång. På måndag kväll uttalade CY att han inte kommer att kompromissa, men i takt med att krisen förvärras, kommer splittringar i regimen att uppstå och pressen att öka på hans avgång.
 
Socialist Action har varit aktiva under hela denna rörelse och spelar en viktig roll för att organisera strejker bland gymnasieelever genom sin skolstrejkskampanj – City-wide School Strike Campaign.
Socialist Action förklarar att verklig demokrati endast kan uppnås genom att koppla ihop massprotester i Hongkong med de kommande revolutionära omvälvningarna i Kina, där den gigantiska arbetarklassen utgör den avgörande kraften för att förändra samhället och besegra diktaturen.
Kampen för verklig demokrati kan inte vinnas inom kapitalismens ramar. I de ”västerländska demokratierna”, som ledarna för Hongkongs borgerliga demokratirörelse (de så kallade pan-demokraterna) har som sin förebild, är det icke-valda miljardärer och storföretag som har den verkliga makten.
Vårt alternativ är ett socialistiskt samhälle och en demokratiskt planerad ekonomi som kan eliminera de stigande fattigdomsnivåer, bostadsbristen och de urusla boendeförhållandena, arbetslösheten och låglönemarknaden.
I massprotesterna kampanjar  Socialist Action för ett massarbetarparti i Hongkong och i Kina, som kopplar revolutionära demokratiska krav till behovet av ett tydligt socialistiskt alternativ. ■

  • Solidaritet med Hongkongs paraplyrevolution, civil olydnad, strejker och ockupationer!
  • Sprid strejkrörelsen! Bygg fackföreningar och demokratiska strejkkommittéer av arbetare och studenter.
  • För omedelbar och fullständig demokrati i Hongkong och Kina! Ned med KKP-diktaturen!
  • Sparka  CY Leung och hans icke-valda regering!
  • Stoppa repressionen – inget nytt Himmelska fridens torg.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!