Varslen och neddragningar inom vård och omsorg börjar dugga tätt över hela Sverige. En av de senaste nedskärningarna är att 200 heltidstjänster varslas vid Akademiska sjuk- huset och 60 tjänster inom primärvården i Uppsala enligt landstingsstyrelsens förslag. Redan tidigare i år togs det beslut om att dra ner personalstyrkan på Karolinska sjukhuset i Stockholm med 900 anställda, av dem 600 varslade. Även på Örnsköldsviks sjukhus i Västernorrland har 300 varslats.Totalt har tusentals vårdanställda varslats.
Samtidigt med varslen som kommer i spåren av krisen pågår sedan flera år ett systemskifte inom vården med omfattande privatiseringar. Stora delar av vård och omsorg upphandlas och ”konkurrensutsätts”. Ett medel att pådriva privatiseringar är lagen om valfrihet, LOV, där Vårdval Stockholm står som modell och som sedan den första januari 2009 gäller i hela landet. Patienterna ska själv kunna välja på vilken mottagning eller vilket sjukhus – privat eller offentligt – de ska få vård.
Detta innebär att alla landsting ska införa fri etableringsrätt för privata vårdgivare som efter auktoriseringen ska få ersättning av landstingen i relation till andelen patienter och patientbesök.
Problemet är att de som har störst vårdbehov inte är de som får mest vård. Efter införandet av Vårdval i Stockholms län hade exempelvis Jordbro vårdcentral i Haninge kommun fått 30 procent mindre ersättning. Tidigare var vårdcentralens re- surstilldelning beroende av antalet boende i området, andelen småbarn, andelen äldre och en socioekonomisk faktor, där låg medelinkomst, hög andel invandrare och bidragsberoende gett mer resurser. Denna socioekonomiska faktor togs bort med den nya modellen.
Efter kritiken ändrades reglerna något till årsskiftet, där åldersgränsen för den högre åldersersättningen sänktes från 75 till 65 år och tolkersättningen höjdes. Men detta ger ingen grundläggande förändring. Vård- valsystemet gynnar korta och många läkarbesök framför vårdkrävande som besök hos psykologer. Också sjuksköterskornas arbete får mindre ersättning och blir därmed lågt prioriterat. Vårdcentralerna i utsatta områden förlorade i snitt fem anställda var, framförallt under- och sjuksköterskor men även kuratorer och psykologer. Distriktsköterskan ägnar numera mindre tid åt förebyggande arbete, exempelvis lades diabetesgruppen och viktgruppen ner i Jordbro.
Sveriges kommuner och landsting skriver i sin prognos att antalet anställda inom SKL kommer att minska med 15 000 inom de närmaste två åren. Stockholm stad har i sitt svar på SKL:s enkät bedömt att antalet kommunanställda kommer att minska med 4 000. All kommunal verksamhet i Stockholm som inte är myndighetsutövning ska så småningom konkurrensutsättas. Nu diskuteras upp- handlingar av delar av Folktandvården och vård av funktionshindrade.
Konkurrensutsättningar innebär att den som har lägst bud om kostnaderna kommer att få ta över driften. Tvärtemot uttalanden från moderata politiker är det inte personalen som själva tar över verksamheten, utan stora vårdföretag som Attendo och Carema. Carema Vård och Omsorg AB har vunnit upphandlingar inom äldreomsorg i hela landet, bland annat i Stockholm, Haninge, Helsingborg, Lund och Falun. Carema har senast fått ta över två vårdcentraler i Stockholm, fyra boenden för funktionshindrade i Farsta och Carema Hjärnhälsan hela öppenvårdspsykiatrin i sydöstra delen av Stockholms län.
Vinst på vård kan man göra om man pressar personalen och utgifterna till det yttersta. Privatiseringar och nedskärningar innebär att minskad personal ska göra samma jobb. I Helsingborg har Carema varslat 51 personer inom äldreomsorgen, samtidigt som 38 av dem uppsagda erbjudits deltidstjänster.
Nedskärningarna som följer i spåren av privatiseringar och minskad personalstyrka drabbar direkt verksamheten. Sverige har i årtionden dragit ned antalet vårdplatser och ligger idag lägst bland OECD-länderna per invånare. Det finns inga marginaler längre. Följden är överbeläggningar, långa väntetider och minskade vårdtider. För personalen betyder det ökad stress och känslan av att inte räcka till. Det gäller redan innan de nya varslen har blivit realitet. Lena Sharp, ordförande för sjuksköterskor inom cancervård, skriver i en debattartikel i Dagens Medicin att det är absurt att påstå att ytterligare bespa- ringar inom cancervården inte skulle påverka vårdkvaliteten.
Det behövs en landsomfattande kamp för att rädda vården och sätta press på politikerna i SKL och regeringen, av både personal, patienter- na och deras anhöriga. Fackföreningarna måste tydligt visa att de inte accepterar varslen. Om facken inte han- dlar är det upp till var och en att ta initiativ.
Precis som i sopgubbarnas strejk kan personalen gå samman och välja en kampledning, oberoende av om och vilken fackförening man tillhör. Demonstrationen i Örnsköldsvik som startade med ett upprop av en barnmorska och samlade 5 000 människor mot nedskärningarna på sjukhuset visar möjligheterna. Sådana ini- tiativ till man ur huse-demonstrationer borde tas överallt där varsel läggs.
Förra årets vårdstrejk visade hur stort stöd vårdpersonalen har av befolkningen, trots en enorm hets från borgerliga media. Det gäller att utnyttja detta stöd och denna solidaritet.
För att verkligen kunna utmana och pressa till eftergifter krävs det gemensamma aktioner och i slutändan strejk. Sopgubbarna har med sin underifrån organiserade strejk visat att man inte behöver stå handfallen inför nedskärningar. Strejkrätten i Sverige är idag extremt inskränkt jämfört med den många andra länder.
Strejkrätten är någonting som kämpades fram under arbetarrörelsens historia. Den är inte given, utan har blivit mer och mer inskränkt under de senaste åren. Det gäller att ta tillbaka den rätten!
Rättvisepartiet Socialisterna menar att det finns tillräckligt med resurser i samhället. Detta visar inte minst räddningspaketen till bankerna. Även under krisen säkrar makteliten sina enorma inkomster, som exempelvis H&M:s storägare Stefan Persson som får 4,7 miljarder kronor i aktieutdelningar i vår. RS kräver ett omedelbart stödpaket till kommuner och landsting, 20 miljarder kronor skulle rädda 30 000 jobb i offentliga sektorn enligt LO. När krisen fortskrider med fler varslade, arbetslösa och socialbidrags-tagare kommer politikerna att göra ytterligare nedskärningar inom kommuner och landsting.
Vård och omsorg måste ges efter behov samtidigt som det finns bra villkor och medbestämmanderätt för de anställda. Vård och omsorg under offentlig kontroll där resurser planeras efter behov är möjligt om de gigantiska resurser som finns i sam- hället används under demokratisk planering.
Katja Raetz
