foto: Naor Kapulnik
Många deltog på Socialismkonferens.
Varför ökar högerextremismen i Israel och hur långt kan den gå? Det var temat för en av diskussionerna på Socialismdagarna.
–Regeringen uppmanar till rasism och har därmed släppt anden ur flaskan, sa Or Dar från Socialistiska Kamprörelsen i sin inledning.
Premiärminister Netanjahus koalitionsregering innehåller sedan valet 2015 det högerextrema bosättarpartiet Judarnas Hus. Sedan maj i år ingår även den ökände Avigdor Lieberman i regeringen, på den viktiga posten som försvarsminister.
Regeringens sammansättning och politik har uppmuntrat högerextrema organisationer som Lehava (Flamman), som är emot ”blandäktenskap” och fysiskt angriper palestinska män som är tillsammans med judiska kvinnor. Lehava går också runt till mindre företag, som restauranger, och kräver att de endast ska anställa judar. Högerextrema har också bränt ner en byggnad på den tvåspråkiga skolan i Jerusalem, och soldater har utfört mord och mordbränder på palestinier.
I konferensens diskussion om situationen på skolorna berättade den palestinska lärarstudenten Saja Asbarga om rasism från lärare och studenter. Hon menade att det krävs 3-4 gånger mer av palestinska studenter, inte minst för att undervisningen är på hebreiska.
Regeringen har sedan 2015 också skrivit om läroboken om medborgerliga rättigheter för att ytterligare nedvärdera palestinierna samt krävt bojkott av en bok om kärlek mellan en judisk kvinna och en palestinsk man. Denna utveckling har naturligtvis skapat oro.
Också delar av vänstern argumenterar att högerextremism och fascism inte går att stoppa. Men på konferensen gavs argument som visar extremhögerns begränsning och möjligheterna att kämpa emot.
I oktober i år skulle den kände palestinske rapparen Tamer Nafar uppträda i Haifa, på en konsert arrangerad av kommunen. Kulturminister Miri Regev gick då till attack och påstod att Tamer Nafer ”promotade terrorism”. Hon hade tidigare marscherat ut från Israels filmgala i protest mot honom och begärde nu att kommunen skulle ställa in konserten.
– Kommunen vägrade att lyda regeringen. 3 000, både palestinier och judar, kom till konserten där Tamer Nafer uppträdde tillsammans med en känd judisk rappare. Högerextrema samlade bara ett 20-tal, berättade Gilad, Jardon och Omer.
En annan protest genomfördes av studenter. En palestinsk konststuderande gjorde en affisch med Rabin, premiärministern som mördades 1995, med texten ”förrädare”. Det liknade den typ av propaganda som det nuvarande regeringspartiet Likud använde innan mordet. Runt denna affisch satte studenten bilder på premiärminister Netanjahu, med en snara och ordet ”rope”. För att understryka budskapet skrev hon också ”Det är så här uppvigling ser ut”.
– Detta ledde till ramaskri och attacker från alla håll. Både högern, liberaler och Arbetarpartiet anklagade studenten för att uppmana till mord. Polisen tog in henne på förhör – men då svarade hennes studentkollegor med två timmars strejk som hade stöd av konstskolans ledning. Strejken spreds också till fler skolor. En huvudled blockerades i en halvtimme. Den livliga skolstrejken med trummor och ”kaos” filmades, berättade Shahar Ben Horin i Socialistiska Kampförbundets ledning.
I en särskild diskussion om kampen mot regeringen visade Neta Most, som var Socialistiska Kampförbundets talare i detta ämne, att Netanjahu inte leder en stark regering.
– Det finns en likhet med Trump, att han har vunnit val, men också är impopulär och hatad. Hushållens skulder ökar och etablissemangets partier tappar stöd. Massrörelsen mot regeringen år 2011 hade stöd av 80 procent, men sedan dess har vi haft lite organiserad kamp i Israel.
Neta Most förklarade hur vänsterpartiet Hadash, där kommunistpartiet ingår, i valet 2013 gick till val med krav på nationalisering av naturrikedomar och att muren mot Västbanken ska rivas. Men sedan dess har Hadash inte lett någon kamp. Istället har de gått in i den styrande koalitionen i fackfederationen Histadrut, som närmast söker samförstånd med regeringen.
Ett nytt nätverk, Odim Beyahad (Stå tillsammans), har bildats, men har inte riktigt lyft.
– Vi måste ta upp de frågor som finns idag: kamp mot våld mot kvinnor, mot miljöförstöring i Haifa, det oberoende facket Makt till arbetarna m m. Och självklart kampen mot ockupationen, rätten till en palestinsk stat. Precis som den första intifadan 1988 ändrade den judiska befolkningens inställning är det kamp som kan förändra dagens medvetenhet. ■
