LO och PTK har enligt den f d LO-juristen Kurt Junesjö (kurt.nu) bestämt sig för ”att sälja ut viktiga delar av förhandlings- och strejkrätten” mot ”ganska billiga förändringar i anställningsskyddet”. LO/PTK:s förslag till nytt huvudavtal, som i måndags godkändes av LO-styrelsen, las fram efter flera månader av samtal med Svenskt Näringsliv. Förslaget, som är tänkt att ersätta Saltsjöbadsavtalet från 1938, innebär stora inskränkningar i rätten till sympatistrejker. Det innebär också att facken, som Junesjö uttrycker det, ”kläs in i ett träfack av förhandlingsregler liknande dem som finns för industriförbunden, vilket kommer att snö- pa dem för all framtid om de gårigenom”.
Transport uppges vara det enda förbund som vägrar att godta detta.
”Ömsesidig lojalitetsplikt” mellan parterna, som ska bygga på ”lag, kollektivavtal och god sed på arbetsmarknaden”, är en ny formulering som redan i avtalsförslagets ingress slår an tonen. Detta förstärks i de allmänna riktlinjerna med formuleringen att ”stridsåtgärder enbart i undantagsfall ska komma till användning”.
”God sed” är enligt Junesjö ett mycket löst definierat begrepp som ger helt ”oförutsebara möjligheter att utvidga det fredspliktsbelagda området” när en stridsåtgärd anmäls till en ny huvudavtalsnämnd som ska utses av parterna. Förslaget är en osannolik seger för arbetsgivarnas krav på en proportionalitetsbedömning av stridsåtgärder (d v s i proportion till skälen). Det innebär också en överflyttning av makt från förbunden till LO, som kan få igenom sin vilja bara genom att hota med huvudavtalsnämnden. Även frågan om en stridsåtgärd är ”samhällsfarlig” och ett utvidgat skyddsarbetsbegrepp kan avgöras av huvudavtalsnämnden, liksom en begränsad rätt att vidta sympatiåtgärder.
Rätten till sympatiåtgärder begränsas dramatiskt:
- Sympatiåtgärd får endast vidtas på uttrycklig begäran. Det betyder att Elektrikernas stöd till sjuksköterskestrejken 1995 och stödet till kommunalstrejken 2003 skulle ha varit olovliga om bestämmelsen gällt då.
- Först sju vardagar efter starten av en konflikt får sympatiåtgärd vidtas, vilket normalt betyder 18 kalenderdagar efter att den primära konflikten varslats.
Strypkoppel på förhandlingarna föreslås genom att hela fackföreningsrörelsen prackas på de förhandlingsregler som redan finns inom industriavtalet:
- Tre månader innan det gamla avtalet löper ut ska avtalskraven vara inne. De får heller inte ändras eller anpassas till nya villkor, som till exempel nya och sämre a-kasseregler, en Lavaldom eller förvärrad inflation.
Det innebär att medlemmarnas demokratiska möjlighet att påverka förbundens avtalskrav måste utövas mycket lång tid innan de gamla avtalen löper ut. - Obligatorisk medlare, en så kallat ”oberoende” OPO, utses om ett nytt avtal inte träffats innan det gamla löpt ut. Därmed försvinner direktförhandlingar under pågående stridsåtgärder. OPO är också alltid bunden av de ekonomiska målen enligt huvudavtalet, vilket enligt Junesjös erfarenheter av industriavtalet försvårar andra fackligt-politiska mål, som jämställdhet, inflytande på arbetsledningen etc.
- Stridsåtgärd kan skjutas upp i 28 dagar av OPO, vilket är 14 dagar fler än i dagens MBL-regler från år 2000. Som Junesjö påpekar blir en stridsåtgärd som skjuts upp i 28 dagar oftast verkningslös eftersom facken då tappar det övertag som stridsåtgärden ger.
Att facken idag utan skäl sitter och förhandlar om en försämring av en redan unikt usel strejk- och arbetsrätt är en huvudlös ynkedom utan like. Vi kan bara uppmana till en folkstorm underifrån, som också kräver att facken mobiliserar till strid, inklusive politisk strejk, mot den våg av varsel som idag sköljer över landet.
