Idag frodas lobbygrupperna i Bryssel som aldrig förr. Mutorna bokstavligen dränker EU-parlamentsledamöterna och kapitalintressena har sedan länge präntat in sin dagordning i EU:s förordningar. Lissabonfördraget kommer att vara världens mest marknadsliberala grundlag.Lissabonfördraget slår fast att marknadens fyra friheter för varor, tjänster, kapital och arbetskraft överord- nas allt annat när reglerna kolliderar. I en förklaring till den så kallade Rättighetsstadgan om mänskliga och fackliga rättigheter förtydligas det för säkerhets skull att ”det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden”.
ArbetarInitiativet säger nej till kapitalets EU och EMU. Rättvisepartiet Socialisterna står för att hela EU ska avskaffas, inte enbart att Sverige ska gå ur EU.
Redan från starten med kol- och stålunionen har EU varit en union för att stärka den europeiska kapitalismens ställning och intressen.
Det är inte svårt att se hur sammanflätad den politiska unionen är med storföretagen och bankerna, både historiskt och idag.
År 1983 grundade Europas mäktigaste direktörer den mäktigaste lobbyorganisationen i EU, European Round Table of Industrialists, ERT. I EU-motståndarnas klassiker Den raka vägen till EG berättar Gösta Torstensson hur det gick till. Den första ordföranden för vad Torstensson kallar för ”en utomparlamentarisk kamporganisation för nyliberalismen” var den förre Volvochefen Pehr G Gyllenhammar.
Det dröjde inte länge förrän ERT hade författat en skrivelse till EG-kommissionen om vikten av avreglering av kapitalrörelser, aktiebolag, miljöbestämmelser m m. Sedan kom ett program för stora motorvägsprojekt, och på den vägen fortsatte det.
År 1986 gav ERT ut en plan för hur lönerna skulle marknadsanpassas, centrala avtal ge vika för lagstadgade minimilöner, anställnings- tryggheten luckras upp och normalarbetsdagen avskaffas. Det låter bekant, hur har de kunnat vara så fram- gångsrika?
Banden mellan EG/EU:s politiker och Europas kapital har varit och är mycket ömsinta. En av grundarna av ERT, affärsmannen Étienne Davignon, var till och med samtidigt EG-kommissionens vice ordförande.
Nu är han ordförande i en annan mäktig lobbyorganisation, Bilderberggruppen.
EU-kommissionens ordförande brukar delta på ERT:s möten, som ofta hålls i EU:s byggnader. Kommissionen tillsätter själv grupper där företagen och bankerna finns med. Ett exempel är TaBD (Transatlantic Business Dialogue). Grupperna är hemliga och lobbyföretagen kan kräva att alla protokoll hemligstämplas. Till exempel har endast 19 av 127 grupper i industrifrågor redovisat vilka som ingår i gruppen.
ERT har bokstavligen skrivit de viktigaste programmen åt EU. 1985 skrev lobbygruppen Vitboken för den inre marknaden som antogs på ett EU-toppmöte, vilket ledde till att alla regeringar anslöt sig till nyliberalismen för att verka för att återstående handelshinder för kapitalets och varornas fria rörelser måste rivas.
Med Maastrichtfördraget på 1990-talet skrevs dagordningen för hur en gemensam valuta skulle införas, vilket sedan kom att bli EMU. Bakom detta stod Étienne Davignon tillsammans med delar av ERT, under namnet AMUE (se mikaelnyberg.nu).
Idag är Leif Johansson, Volvos nuvarande vd, vice ordförande för ERT.
I oktober 2008 höll ERT en konferens tillsammans med representanter för universitet, skola, regeringar och EU-pampar som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Näringslivet kräver större närvaro i utbildningssektorn, eleverna ska redan vid tidig ålder knytas upp till varumärken. Som Leif Johansson ut- tryckte det vid tillfället: ”Näringslivet behöver arbeta nära skolorna för att sätta MST (mikrosystemteknik) i ett meningsfullt och karriärinriktat koncept” (enligt Corprate Europe Observatory). Barroso var förtjust över mötet mellan skola och näringsliv, vilket skulle ”ge varje ung person möjligheten att utveckla sina talanger och hjälpa oss att bygga ett konkurrenskraftigt Europa”.
EU-kommissionen har medgivit att storfinansen haft en otillbörlig inverkan på EU:s lagstiftning och att detta har bidragit till krisen. Ändå kommer hälften av ledamöterna, i en av EU tillsatt arbetsgrupp kallad De Larosière-gruppen, som ska utarbeta unionens svar på krisen, direkt från samma finansiella jättar; Goldman Sachs, Lehman Brothers, Financial Services Authority (brittiska finansinspektionen som skulle övervaka den brittiska banken Northern Rock som gick omkull) m fl.
Corporate Europe Observatory (CEO) är en organisation som kritiskt granskar företagslobbyn och dess förhållande till EU.
År 2008 skrev CEO bland annat en rapport, Global Europe: An open door policy for big business lobbyists at DG Trade. DG Trade är EU-kommissionens generaldirektorat för handel och Global Europe är ett program under handelskommissionär Peter Mandelsons ledning med målet att genomdriva en ny generation av regionala och bilaterala handelsavtal, riva EU:s handelshinder och säkra tillgången till råvaror.
Global Europe slår mot de fattiga länderna t ex genom att småbönder förhindras odla med egen säd och billiga mediciner stoppas.
I ett öppet brev till kommissionens ordförande José Barroso pekar CEO på hur ensidigt DG Trade och Peter Mandelson gått storföretagen till mötes. Fackföreningar och frivilligorganisationer har inbjudits en enda gång för att diskutera Global Eu- rope, medan BusinessEurope varit med på åtskilliga möten.
Vänsterpartiet har i år kommit med en rapport om lobbyismen i EU. EU-kommissionen uppskattade år 2005 att det finns 15 000 lobbyister i Bryssel. Hur många det finns idag vet ingen, att registrera sig är helt frivilligt för lobbyisterna (till och med USA har bättre koll). Med Lissabonfördraget utökas parlamentets politiska områden kraftigt och antalet lobbyister kommer att öka lavinartat.
Uppskattningsvis 80 procent av lobbyisterna domineras av företagarintressen.
EU-parlamentariken Jens Holm (V) berättar att en företrädare för den svenska köttindustrin sagt att han tycker att det är så lätt att påverka i Bryssel, speciellt EU-kommissionen som alltid deltar med minst en representant på köttindustrins möten. Jens Holm berättar vidare historien om hur kemikalielagen attackerades på alla tänkbara sätt av kemiindustrin, bland annat med det påhittade argumentet att 2,35 miljoner jobb skulle försvinna om lagen infördes. Lagen blev till slut kraftigt försvagad, kemikalier i en mängd under tio ton behöver nu inte testas alls.
Eva-Britt Svensson, en annan vänsterpartist i EU-parlamentet, berättar om vilka vägar mutor kan ta. Sedan den dagen hon gick med på ett fem minuter långt möte med Kinderäggföretaget Ferrero får hon mot sin vilja varje jul och varje påsk så mycket choklad hemskickat att det fyller en hel lastbil.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv anser att internationellt samarbete är nödvändigt, men är man socialist och kämpar just för arbetares intressen är ett motstånd mot EU självklart – just eftersom det är kapitalets EU.
Arbetarrörelsen har samarbetat internationellt i tvåhundra år och kommer att fortsätta med det. Valkampanjen för ArbetarInitiativet genomsyras av internationalism och hänvisningar till arbetarkampen i Frankrike, Irland, Grekland, England m fl länder.
För ett samarbete baserat på jobb åt alla, utrotad fattigdom, för väl-stånd, demokrati och miljöns bästa behövs ett arbetarnas gemensamma uppror över nationsgränserna som fäller EU.
Elin Gauffin
