I marginalen: “En mänsklig kapitalism?”

Marc Benioff vill ha en “mänsklig kapitalism”, men det är omöjligt då kapitalismen är ett system för produktion av profit, baserat på utsugning och plundring (Foto: CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I samband med den globala maktelitens årliga firmafest i Davos har det publicerats flera rapporter som föga överraskande slår fast att den växande ojämlikheten undergräver tilltron till kapitalismen. Detta har i sin tur fått allt fler samhällstoppar, även många kapitalister, att börja förespråka en kapitalism med mänskligt ansikte, vad det nu är för ett system.
”Kapitalismen har visserligen gjort mig framgångsrik, men de senaste decenniernas besatthet kring vinster och aktieutdelningar har skapat hemska klyftor”. Det är numera budskapet från Marc Benioff, miljardär och en av Salesforces grundare, som vill se vad han benämner som ”en ny kapitalism som även beskattar de rikaste, inkluderat mig”.
Men kapitalismen är ett system för produktion av profit, baserat på utsugning och plundring. Ojämlikheten är en organisk del av systemet. Så det blir mycket prat och lite verkstad. Och medan makteliten pratar på ökar klyftorna, och bolag, banker samt superrika kan se fram emot nya skattesänkningar.
Bolagsskatten har i det närmaste halverats sedan 1981 och om världens superrika bara betalade 0,5 procent mer i skatt på sina förmögenheter och inkomster skulle det räcka till att bekosta skolan för 262 miljoner av världens barn. 

Det globala racet mot botten vad gäller löner, arbetsvillkor samt exempelvis bolags- och förmögenhetsskatter innebär samtidigt ett race mot toppen vad gäller vinster, aktieutdelningar och direktörslöner, vilket har resulterat i att de rikare blivit rikare i en hastighet och omfattning som saknar motstycke. 
Under de senaste tio åren har antalet dollarmiljardärer i världen fördubblats samtidigt som antalet hungriga har börjat öka igen, särskilt i Afrika där en femtedel av befolkningen är undernärda.
De tre rikaste individerna i Afrika har tillsammans en förmögenhet som är lika stor som den fattigaste hälften av kontinentens invånare – 650 miljoner människor – förfogar över.
Att ge alla världens invånare tillgång till utbildning, vård och sociala trygghetssystem skulle kosta omkring 5 100 miljarder kronor per år, enligt FN-organet ILO. 
En stor summa, men inte större än vad den globala skönhetsbranschen årligen omsätter och lite i jämförelse med de nästan 19 000 miljarder kronor som världens militär årligen slukar.