Brexit har fått kapitalisterna att surna till. Det är rena undergångsstämningar – doom and gloom. ”Den mörkaste dagen i mitt professionella liv. Det här var inget vi väntade oss”, menade Jakob Wallenberg, styreleserordförande i investmentbolaget Investor. Han är född 1956 och har under sitt ”professionella liv” hunnit med att uppleva en rad krig, humanitära katastrofer och djupa kriser.
Men en förlorad EU-medlem betyder mer än förlorade liv. Det är en uppfattning som Jacob Wallenberg delar med andra kapitalister och direktörer.
”Ett hårt slag. Nu är det viktigt att EU verkligen fokuserar på det som ger mervärde för medlemsstaterna så att inte fler följer Storbritanniens väg”, löd Svenskt Näringsliv kommentar till folkomröstningen. ”Mervärde för medlemsstaterna”, det var en snygg omskrivning av för nu måste EU bli snäppet bättre på att försvara kapitalisternas intressen.
Svenskt Näringslivs motsvarighet i Storbritannien heter CBI. Innan folkomröstningen gav CBI ut en rapport kallad ”Två framtider”. Men egentligen fanns det bara en framtid – och den var i EU.
”Vi har frågat våra medlemmar. 80 procent anser att det är bättre för deras företag att stanna i EU, medan bara fem procent skulle vilja gå ur”, konstaterade CBI. Förvånad, någon?
En miljon jobb skulle gå förlorade och Storbritannien kunde förlora uppåt 1 200 miljarder kronor om året om det blev Brexit. Men, bedyrade man, om Storbritannien stannade kvar i EU skulle vinsterna ”bli stora och kunna öka ytterligare framöver”.
Intresset ljuger aldrig, sa Karl Marx redan på sin tid.
Hälften av de som jobbar i Storbritannien har så låg lön att de knappt klarar av att betala det allra nödvändigaste. Men CBI har avfärdat varje förslag till höjning av minimilönerna. ”En skrattretande ambition”, löd svaret från CBI:s förre boss John Cridland till de fackförbund som ville se en stegvis höjning av minimilönerna till dryga 100 kronor/timmen år 2020. Och när CBI recenserar högerregeringens budgetar så hörs bara krav på mer ”kostnadsbesparande åtgärder” (nedskärningar” och sänkta skatter för storföretagen. Trots att de brittiska ”näringslivet” lika lite som det svenska betalar någon skatt. ”Sex av Storbritanniens tio största bolag betalar NOLL i skatt trots att man gör en vinst på hela 30 miljarder pund (360 miljarder kronor)”, kunde man läsa en brittisk tidning i början av året.
EU – en rikemansklubb av och för skattebovar.
