Under de senaste decennierna har den ökande andelen kvinnor i arbetskraften varit ett globalt fenomen. I vissa länder finns det nu fler kvinnor än män i arbete.Medan kvinnors löner överallt är i genomsnitt lägre än männens, har denna process ändå lett till ett större ekonomiskt oberoende för kvinnor och en förändring av deras perspektiv och av samhället i allmänhet.
I början hade den ekonomiska krisen en blandad effekt på kvinnors sysselsättning. Nu när ett blodbad förbereds i den offentliga sektorn i många länder är det kvinnor som drabbas hårdast. Enligt undersökningar i Storbritannien, där en halv miljon offentliganställda väntas få sparken under de närmaste åren, kommer 75 procent av nedskärningarna att beröra kvinnor.
De utgör majoriteten av de anställda inom offentliga sektorn och de påverkas oproportionerligt mycket när tjänster och förmåner skärs ner.
Kvinnor har fortfarande generellt sett huvudansvaret för vård av barn och andra familjemedlemmar. När den nyliberala yx-an faller på daghem, äldreom- sorg och andra sociala tjänster, är det normalt kvinnor som måste plocka upp bitarna. Fler kvinnor kommer att tvingas ge upp sitt arbete.
För första gången i de utvecklade kapitalistiska ländernas historia står nu nästa gene- ration av unga kvinnor inför en dystrare framtid än vad deras mödrar gjorde. Kommersialiseringen av högre utbildning, drastiska nedskärningar av utbild- ningsbudgetar och höjda avgifter gör det mycket svårare för unga kvinnor att gå på universitetet.
Ökande arbetslöshet och nedskärningar leder till ökande fattigdom för arbetarklassen, för vissa inom medelklassen och särskilt för ensamstående föräldrar. När man lyckas hitta ett annat arbete är det sannolikt till en lägre lön med beskurna eller obefintliga rättigheter vid sjukdom, semester, pension, föräldraledighet o s v.
Löner och arbetsvillkor attackeras på ett allvarligt sätt inom både den offentliga och pri- vata sektorn.
Det ekonomiska beroendet av enskilda män kommer att öka, vilket kan ha negativa effekter på personliga relationer. Under den föregående perioden har lönearbete, statliga förmåner och allmännyttiga bostäder gett kvin- nor en viss grad av ekonomiskt oberoende, man har lättare kunnat lämna olyckliga eller våldsamma relationer – men sedan början av den ekonomiska krisen har det ägt rum en minskning av antalet skilsmässor i vis- sa länder (och upp till tre fjärdedelar av av alla skilsmässor initieras normalt av kvinnor).
En av fem kvinnor upplever våld från en partner eller ex-partner någon gång under sitt liv. I de utvecklade kapitalistiska länderna blir en av sju våldtagna. I vissa delar av världen är brutala massvåldtäkter ett dödligt vapen i krig.
Den ökande internationella sexhandeln med kvinnor drivs på av fattigdomen och kommer att förvärras av den rådande ekonomiska krisen.
Våld mot kvinnor har sina rötter i den traditionella synen att kvinnor är mäns egendom. Det förstärks av den fortfarande ojäm- lika ekonomiska relationen mellan män och kvinnor och det sätt på vilket kapitalismen själv är baserad på privat egendom och ojämlik fördelning av rikedom och makt.
Fattigdom och arbetslöshet orsakar inte våld i hemmet, vilket äger rum i lika stor utsträckning inom alla sociala grupper och klasser. Dessa faktorer kan dock vara en utlösande faktor för våld i hemmet och den ekonomiska krisen kan göra det mer sannolikt. Angrepp på barnomsorg, skyddat boende för kvinnor och andra tjänster gör det svårare för kvinnor att undkomma våld i hemmet (där de flesta övergrepp sker) medan nedskärningar inom transport, gatubelysning etc innebär att kvinnor är mindre säkra utomhus. Finansiering av kriscenter för våldtagna och stöd till kvinnor som har misshandlats hotas också.
Under det senaste decenniet har 19 länder förbättrat sina a-bortlagar, men miljontals lever fortfarande i länder där abort är olagligt eller är omgärdat av stränga restriktioner. Över hela världen äger 20 miljoner illegala aborter rum varje år, vilka resulterar i dödsfall för 70 000 kvinnor och lemlästar miljontals.
I vissa länder fortsätter de ideologiska angreppen mot a-borträtten och i ännu fler blir det nedskärningar i sjukvård och övriga tjänster som hotar denna rätt. Nedskärningar kommer också att innebära mindre tillgång till infertilitetsbehandling, och ytterligare nedläggningar av kliniker som erbjuder rådgivning om preventivmedel och sexuell hälsa, med unga kvinnor som särskilt drabbade.
Miljoner kvinnor världen över lider av fruktansvärda begränsningar av sin sexualitet, inklusive det barbariska bruket av könsstympning. På många håll i världen har de sociala attityderna till sexualitet och samlevnad utan tvekan gått framåt och kullkastat moraliska, sociala och religiösa begränsningar från det förflutna. Under kapitalismen blir dock sexuell frigörelse snedvriden på grund av strävan efter vinst och befintliga orättvisor. Det kapitalistiska systemet förvandlar allt till handelsvaror, inklusive kvinnors kroppar – vare sig det handlar om försäljning direkt i sexin- dustrin eller indirekt genom deras användning i reklam för att sälja produkter. Det främjar särskilt bilder av kvinnor som är begränsande, stereotypa och ofta skadliga. Denna objektifiering av kvinnan förstärker bakåtsträvande attityder och skapar fördomar.
De enorma protester och strejker som kvinnor har varit inblandade i på senare tid visar att det inte går att förstöra de framsteg som tidigare har vunnits utan strid. Textilarbetarnas kamp i Asien och Mellanöstern har visat att även de mest exploaterade kvinnliga arbetare är beredda att slå tillbaka.
De betydande förändringar av sociala attityder som redan har ägt rum gör att det nu inte kan ske en rak tillbakarullning av kvinnors rättigheter. Kvinnor (och många män) kommer inte att acceptera att kvinnor ska bort från arbetslivet till en plats i hemmet. De kommer att resa motstånd. Alla försök att splittra och försvaga arbetarna efter könslinjer måste bekämpas med kraft. Framgångsrik kamp för att försvara och utvidga kvinnors rättigheter är möjlig endast med antikapitalism och en enad arbetarklass.
Ett socialistiskt alternativ baseras på offentligt istället för privat ägande av produktionen, där demokratisk kontroll, samarbete, jämlikhet och ömsesidig respekt kan ersätta kapitalismen konkurrens, maktrelationer och hänsynslösa vinstjakt.
Christine Thomas
