Likt de varma källorna på Island kokar missnöjet bland pensionärer, arbetare och ungdomar som förlorat allt i den ekonomiska krisen. Denna spontana resning till revolt på Island har skrämt kapitalistiska kommentatorer, politiker och företagsledare i hela Europa. Och visst har de anledning att vara rädda.Ett nytt spöke går genom Europa i och med den ekonomiska krisen. Kapitalisterna är medvetna om att stämningarna på Island inom en snar framtid kan stå på tröskeln till deras egen dörr. Vi har redan sett massiva protester och kravaller i likhet med de på Island i Lettland, Litauen och Estland samt generalstrejker i Grekland och Frankrike.
Frankrikes president Sarkozy har varnat för att ”Europa kan komma att stå inför samma demonstrationer som paralyserade Europas städer våren 1968”.
Roger Boys, skribent på The Times, skrev efter kravallerna i Reykjavik att:
”Nu i svängningarna av den ekonomiska krisen kan ett upplopp på en liten vulkanklippa kanske inte verka mycket. Men det är ett tecken på vad som komma skall. En ny generation av rebeller. Den finansiella tillbakagången har blivit en del av den riktiga ekonomin och håller nu på att skapa verklig politik. Allt fler medborgare på gränsen till den globala krisen börjar ta till gatorna…”.
När banker och politiker på Island såg till att tömma sina konton för att rädda sig själva och vanligt folk lurades till investeringar i företag som uppenbart var på väg att gå omkull, var dessa inte sena att gå ut på gatorna.
Island gick från att ha världens högsta levnadsstandard till att 40 procent av hushållen är i konkurs. Hela tiden kommer nya avskedanden och företag som går omkull.
Ur den kastrullrevolution som provocerades fram av finanskrisen fälldes den hatade högerregeringen, men alternativet blev inte någonting annat än en regering baserad på ett parti som satt i den fällda regeringen.
Statsminister i den nya tillfälliga regeringen blev socialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir. Utan att nämna att hon var socialminister i den redan fällda regeringen har tidningarna mest intresserat sig för hennes sexualitet, som den första öppet homosex-uella regeringschefen i världen. Sigur- ðardóttir är bland annat en varm EU-förespråkare och har tillsatt en kommitté för att utreda ett eventuellt EU- medlemskap. Detta trots att nya siffror visar att stödet för EU är bottenlågt.
Den nya regeringen fick heller ingen smekmånad. Redan under förs-ta dagen samlades 5 000 för att påminna dem om att det som gjorde att Haarderegeringen föll var de folkliga protesterna. Dessa kommer inte att tveka till att agera igen om den nya regeringen sviker.
Det är med inspiration som arbetare, socialister och ungdomar måste se på rörelsen på Island. De har visat vad som krävs för att fälla en regering – men för att fälla ett samhällssystem krävs mer än så. Ett nytt massparti för arbetarklassen och dess allierade måste byggas på grundval av erfarenheter från historien. Nu måste Islands nya erfarenheter tas till ett nytt stadium. En revolt mot marknadens diktatur, ett alleuropeiskt massuppror mot EU och kapitalismen.
Kristofer Lundberg
