Inspirerande om Latinamerika

2008-02-20 12:12:29




BOK
Titel: Den nya världen – Reportage från revolutionernas Latinamerika.
Författare: Kalle Holmqvist.
Förlag: Murbruk.
”Socialistpartiets Salvador Allende störtades i en militärkupp den 11 september 1973. Det blev inledningen på 16 års blodig militärdiktatur”. Så inleder Kalle Holmqvist sin nya bok Den nya världen som är Murbruk förlags fjärde bok om revolutionens Latinamerika.

Boken är indelad i tre avsnitt, militärkuppen i Chile samt Venezuela och Bolivia idag. Hela första delen av boken med lärdomar från kuppen i Chile fungerar som en varning till utvecklingen i Venezuela och Bolivia.

Chile

Efter valet 1970 valde kongressen Allende till president. Holmqvist skriver att USA:s underrättelsetjänst redan vid valet började planera en statskupp.
Allende gjorde stora satsningar på sjukvården, exempelvis gratis hälsoundersökningar, han genomförde en alfabetiseringskampanj, stora investeringar i industrin, pressade ned arbetslösheten och höjde minimilönen kraftigt.
”Chile tycktes bli det första exemplet på ett nytt mer demokratiskt och rättvist Amerika. Tanken på att avskaffa kapitalismen på en fredlig och konstitutionell väg gav nytt hopp hos vänstermänniskor över hela världen” konstaterar Holmqvist.
Problemet var att Allende inte utmanade kapitalismen i grunden, ett misstag som Chavez och Morales nu verkar upprepa. Utvecklingen i Venezuela har stora likheter med den i Chile på 1970-talet.
Holmqvist skriver att ”Folkfrontsregeringen hade hela den gamla chilenska maktapparaten emot sig: militären, polisen, byråkratin, medierna och näringslivets organisationer. I oktober 1972 utlyste åkeriägarnas förbund en lockout som nästan helt stoppade livsmedelsdistributionen. Högerns studentorganisationer strejkade mot regeringen”.
Denna taktik har vi åter sett i Venezuela med lockout och studentprotester. Allende gick dock längre än vad både Morales och Chavez hittills har gjort, och förstatligade till exempel de USA-ägda kopparbolagen utan kompensation.
Många folkfrontsanhängare tyckte dock att det gick alldeles för långsamt och tog ibland saken i egna händer genom ockupation av fabriker och storgods. Bland de mest militanta grupperna fanns MIR (Revolutionära vänsterrörelsen).
Högeroppositionen anklagade då regeringen för att samarbeta med terrorister. Regeringen backade och gick med på att avväpna militanta vänstergrupper. Detta var ett misstag som nu ser ut att återupprepas i Bolivia, där Morales säger sig ska avväpna de beväpnade ”Ponchos Rojos” (Röda kapporna), som många gånger varit en avgörande del av motståndet mot militären i vatten- och gaskriget. När revolutionen slår till reträtt blir högern allt mer aggressiv. Att Allende inte avskaffade kapitalismen och lämnade militären och den gamla statsapparaten intakt blev hans och hela den chilenska arbetarklassens fall.

Venezuela

”I presidentvalet 1998 vinner Hugo Chavez överlägset som företrädare för en bred koalition av delvis traditionella vänsterpartier och dels nya sociala rörelser”, skriver Holmqvist.
Chavez avsätts tillfälligt i en statskupp 2002, men efter att venezolanerna gått man ur huse för att stödja sin president, återinsätts den demokratiskt valda regeringen redan efter två dygn. Det var inte denna sanning som matades ut i media världen över, något som Holmqvist beskriver: ”Att rapportera från Venezuela betyder i Sverige att sitta i Buenos Aires eller Mexico City och läsa vad den lokala högerpressen skriver om Venezuela. I bästa fall åker korrespondenten och bor på lyxhotell och pratar med några överklassmänniskor. Resultatet blir därefter.”
I Venezuela har vänstern stött på starkt motstånd från den gamla statsapparaten. Detta har man dock inte löst genom att utmana kapitalisterna, utan genom att bygga upp ett parallellt samhälle.
Holmqvist förklarar helt riktigt att det inte är Chavez själv som genomfört radikaliseringen, utan att han har pressats till vänster av rörelsen underifrån. Holmqvist håller också med om att Venezuela fortfarande är kapitalistiskt.

Bolivia

Efter att ha beskrivit utvecklingen i Bolivias historia och nutidshistoria med vatten- och gaskriget och om hur MAS-partiet kommit till makten, konstaterar Holmqvist helt korrekt att ”Bolivia är Sydamerikas fattigaste land… Trots att regeringspartiet kallar sig socialistiskt och har starka band till Venezuela finns det inga direkta ambitioner att införa socialism.” Faran med att Morales inte utmanar kapitalismen på allvar blir allvarligare för var dag som går.
Holmqvist skriver ”I det rika och vita Santa Cruz i östra Bolivia har paramilitära grupper tagit till vapen mot bondeaktivister. De har hotat och misshandlat fackföreningsledare och journalister.” Behovet av den socialistiska revolutionen är akut, inte minst i Venezuela och Bolivia – något som Holmqvist bok visar. Dagens ledare i de båda länderna är emellertid snarare reformistiska.

Holmqvists ståndpunkt har nyanserats

Holmqvist har gjort en egen politisk resa sedan sin första bok Venezuela, i Den nya världen går hans egna åsikter längre. Helt riktigt beskriver han hur ”Risken för nya kupper finns fortfarande och ska inte underskattas. Men även om det kommer en kupp är det inte för att vänstern gått för långt utan för att den inte gått tillräckligt långt”. I sin första bok om Venezuela skrev Holmqvist att det inom den svenska vänstern inte fanns något intresse för Venezuela. Med detta menade han då i s och v.
Holmqvist verkar dock ha en klarare syn på dessa partier idag: ”Det finns inga reformistiska partier i Sverige. Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet arbetar för att skapa ett socialistiskt samhälle. Arbetarrörelsen har suttit vid makten nästan hela tiden sedan allmän och lika rösträtt infördes men utan allvarliga försök att avskaffa kapitalismen.”
Revolutionen i Venezuela och Bolivia måste avancera framåt och fullbordas. Detta skulle inspirera arbetare i hela världen. De som innan den dagen är kommen ändå vill ha inspiration kan läsa Den nya världen.
.
Kristofer Lundberg

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!