foto: Offensiv
Nazisterna från NMR i Kärrtorp 2013 – en rent nazistisk våldsorganisation med tydlig sektkaraktär.
På första maj har antirasister i Norrbotten chansen att trycka tillbaka nazisternas satsning på att etablera sig i länet. Kampen mot nazistmarchen i Boden på första maj kan också bli ett avstamp för bygget av en stark, gräsrotsförankrad rörelse mot nazism och rasism.
Rättvisepartiet Socialisterna är en del av nätverket Boden mot rasism och mobiliserar för att fredligt samla så många att nazisterna inte får en meter att röra sig på.
Hotet från NMR
På 1 maj, arbetarrörelsens dag, ska nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) marschera i Boden och Ludvika. Ludvika är sen tidigare ett fäste, medan marschen i Boden representerar en satsning på att etablera nazistsekten i Norrbotten.
NMR deltar även med kandidater i kommunalvalen i Boden, Ludvika och Kungälv. I Ludvika har de redan en ledamot i kommunfullmäktige, liksom i Borlänge, via Sverigedemokraternas listor i förra valet.
NMR är den största nazistgruppen i Sverige, med grenar i Norge, Finland och Danmark. Det är en rent nazistisk våldsorganisation med tydlig sektkaraktär. NMR säger sig bygga ”en folkrörelse”, men har troligen under 200 verkliga aktivister.
Våldet är ständigt närvarande när NMR marscherar. Det typiska tillvägagångssättet är att dyka upp med flaggor och flygblad som delas ut/tvingas på folk. När enskilda reagerar går nazisterna ofta till fysiskt angrepp innan de snabbt lämnar platsen innan någon större motdemonstration hinner samlas. Händelserna filmas, klipps och läggs upp som glorifierande propaganda.
Under vintern 2016-2017 genomförde NMR flera bombdåd i Göteborg, bland annat mot flyktingboenden och mot Syndikalisternas lokal. 2016 misshandlade de den 28-årige antirasisten Jimi Karttunen till döds vid sin flygbladsaktivitet i Helsingfors.
Under 2017 bedömde Sveriges Radio i en kartläggning att NMR hade 178 aktivister, varav dryga hälften hade dömts för olika brott och en fjärdedel för grova våldsbrott som dråp och misshandel. Ändå passerar många av nazisternas våldsdåd utan rättsliga följder, rapporterar den antirasistiska tidskriften Expo.
NMR:s marscher är inte ”åsiktsyttringar”, utan direkta hot mot alla som inte tillhör deras ”ariska ras” och heteronorm eller tyst hukar sig inför deras hat. Våldet är i sig en central del av nazisternas ”opinionsbildning”.
I grunden är nazisterna embryot till de yttersta försvararna av det ekonomiska etablissemanget, kapitalismen. Det är som vaktstyrka för storföretagens och bankernas makt som fascismen historiskt har uppstått och, inför hotet om arbetarrevolution, götts och mobiliserats till verkligt farliga massrörelser.
Även om nazisterna inte får något masstöd idag betyder framflyttade positioner för dem framflyttade positioner för rasism, splittring och avledande av missnöjet med det alltmer ojämlika och ohållbara kapitalistiska systemet.
Göteborg+Kärrtorp visar vägen
I Göteborg den 30 september 2017 tog 20 000 göteborgare över gatorna och reducerade nazisternas marsch till en floppartad vandring mellan två Ica-butiker.
Veckorna innan hade gräsrotsaktivister från bland annat Kommunal och Hyresgästföreningen mobiliserat sitt folk, på skolorna hade antirasister gått från klassrum till klassrum för att få med sig elever.
När nazisterna med flaskor, bengaler och stenar attackerade en antirasistisk demonstration i Kärrtorp i Stockholm 2013 blev de bortjagade av demonstranterna. Därefter följde den dittills största antirasistiska demonstrationen i Sverige med 20 000 deltagare, som i sin tur blev avstamp för en stärkt antirasistisk rörelse under 2014 och 2015.
Ändå menar vissa att det räcker att ”inte ge dem någon uppmärksamhet”, att ignorera deras demonstrationer och stanna hemma. Till exempel kampanjade Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU i Göteborg inför 30 september för att folk skulle ”gå ut och dricka öl” istället för att demonstrera mot nazisterna. Men att svara nazismen med passivitet är ett svek mot alla som är direkt hotade av deras våld och hat, som är en nyckelkomponent i alla deras aktiviteter.
Ofta kombineras idén om att ignorera nazisterna med krav på att staten ska förbjuda deras organisationer. Det här är också en både opålitlig och farlig metod. I november 2017 förbjöds till exempel NMR i Finland, men NMR:s verksamhet i Finland har inte upphört, och organisationen lär ”återuppstå” under annat namn. Dessutom skulle ett förbud lätt kunna vändas emot organisationer som organiserar sig mot rasism eller arbetar för att förändra samhället. Staten är ingen neutral domare, utan en makt som finns för att upprätthålla dagens kapitalistiska ordning. Det här syns gång på gång när polisen hetsar mot och provocerar antirasistiska motdemonstrationer medan nazister ges utrymme och beskyddas.
Andra hävdar att det enda sättet är att även antirasister beväpnar sig och med våld försöker slå ned enskilda nazister. Det här kan låta ”radikalt”, men spelar både nazisterna och staten i händerna, samtidigt som det undergräver bygget av massrörelser som kan ge verkliga resultat i kampen.
Åter andra säger sig vilja manifestera mot rasismen rent symboliskt. Till exempel mobiliserar Socialdemokraterna i Norrbotten för att samlas i Boden – efter att NMR har avslutat sin marsch. Men i regeringsställning driver S den rasistiska utvisningspolitik som pekar ut flyktingar och invandrare som hot mot jobb och välfärd – ett hån mot den ”mångfald” de säger sig vilja manifestera för och en politik som ger nazisterna morgonluft.
Den kanske farligaste missuppfattningen vad gäller hur nazism och rasism kan tryckas tillbaka är att andra partier ska ”ta över deras frågor”. Ända sedan de stängda gränserna i november 2015 har de etablerade partierna anammat de främlingsfientliga högerpartiernas världsbild och använder själva i praktiken rasism för att splittra i ”vi och dem”. Istället för att marginalisera det rasistiska Sverigedemokraterna legitimerar det dem – ”vad var det vi sa?” – och stärker nazisterna.
Det mest avskräckande exemplet på riskerna med driften högerut är kanske de etablerade borgerliga partiernas stöd till nazisternas politik i Tyskland på 1930-talet. Situationen är annorlunda, men trenden är densamma i många europeiska länder idag. I Ungern regerar rasistiska Fidesz idag tillsammans med nazistiska Jobbik.
Erfarenheterna från de senaste trettio årens antirasistiska kamp i Sverige visar att det är stora, beslutsamma samlingar som gör skillnad i att trycka tillbaka nazisterna, framför allt när mobiliseringen mot nazism och rasism också väver in gemensam kamp mot klyftorna, för bostäder, jobb och vård. Polisen och ledande politiker har aldrig gjort det åt oss.
Kraftmätningen står mellan nazisterna och alla de vanliga människor som måste stå upp för våra rättigheter, rörelser som de som styr fruktar betydligt mer än nazisterna.
På första maj har alla antirasister, feminister och socialister chansen att ge NMR:s satsningar i Boden och Ludvika rejäla törnar, samtidigt som vi tar steg framåt mot en stark rörelse mot rasism, för solidaritet och gemensam kamp i våra bostadsområden, våra skolor och på våra arbetsplatser – den sorts rörelse som utvecklas till att rycka upp nazism och all högerpolitik med rötterna.
