De strejker och protester som har ägt rum på Island har hittills lett till högre löner för arbetare inom den privata sektorn.
Strejkvågen på Island har gett resultat. Arbetare inom den privata sektorn får en löneökning på 7,2 procent i år. Årliga höjningar därefter gör att fackets krav uppfylls år 2018. Det betyder en höjning på sammanlagt 31,1 procent, från 13 500 svenska kronor till 18 800 i månaden (från 214 000 till 300 000 isländska kronor).
De privata arbetsgivarna inom främst turism och fiskeindustrin tvingades backa inför hotet om en generalstrejk. En endagsstrejk genomfördes den 28 april och nya strejker följde i början av maj. Ytterligare en tvådagarsstrejk varslades, men sköts upp under förhandlingarna.
Om generalstrejken med över 70 000 arbetare hade blivit av skulle den ha varit den största i landets historia. Det fick arbetsgivarna att backa.
– Turistindustrin påverkades mest av strejkerna och skulle påverkats än mer. Hela turistindustrin skulle ha förlamats av en generalstrejk, rapporterar socialisten Skúli Jón Kristinsson från Island.
Arbetsgivarnas krav på ”flexibel” arbetstid har lämnats över till en utredning. Samtidigt fortsätter strejkerna från fackföreningar med 40 000 medlemmar.
Akademikerfacket BHM har varit i strejk sedan början av april. Det är till exempel veterinärer inom köttindustrin, biomedicinska analytiker på sjukhusen och jurister på olika myndigheter.
Över 2 000 sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor gick ut i strejk den 27 maj. Viktiga delar av vården påverkas och endast akuta fall behandlas. De offentliga strejkerna kan bli långvariga.
– Förhandlingarna bröt nyligen samman mellan BHM och staten och det finns en stor frustration bland de strejkande, särskilt bland röntgensjuksköterskor och barnmorskor. En tredjedel av röntgensjuksköterskorna har sagt upp sig och många barnmorskor letar efter jobb i andra nordiska länder, rapporterar Skúli Jón Kristinsson.
Ytterligare ett fackförbund, med bland annat metallarbetare och ingenjörer, har varslat om strejk från den 10 juni.
De fack som först slöt avtal organiserar motsvarande privatanställda LO-arbetare.
– Efling är en av de största fackföreningarna på Island; ett fack för arbetare i Reykjavik och omkringliggande städer. Det är i huvudsak privatanställda arbetare, men även en del offentliganställda outbildade arbetare, städare etcetera. Efling är en del av Islands LO, ASI. VSFK är fiskeriarbetarnas fackförening i Keflavik, i sydvästra Island. Det är också ett ”LO-fack” med fiskare och outbildad arbetskraft som ingår i ASI, förklarar Skúli Jón Kristinsson.
Innan avtalet slöts hade 94 procent av Eflings medlemmar röstat för strejk. Därefter har SGS, som motsvarar många olika fack för privatanställda inom ASI, också fått samma avtal. De får nu 7,2 procents retroaktiv löneökning från den 1 maj i år. Därefter sker en gradvis höjning till 300 000 isländska kronor (motsvarar 18 800 svenska kronor) den 1 maj 2018. Totalt blir det en höjning med 31,1 procent under avtalsperioden.
Löneökningarna sker efter sju år av lönestopp och ekonomisk kris. ASI uppskattar att omkring var tredje löntagare har svårt att klara sig. En ensamstående som idag tjänar i snitt 218 000 isländska kronor i månaden behöver 232 000 isländska kronor för att klara av de nödvändigaste utgifterna – och då är inte bostadskostnaderna inräknade. Resultatet har blivit att många tvingas ha dubbla jobb.
Strejkerna i den offentliga sektorn fortsätter. Liksom de andra strejkerna har de ett stort stöd i opinionen, trots att media slår larm om brist på kyckling på grund av veterinärernas strejk. BHM (motsvarande Saco) har räknat ut att universitetsutbildade på Island tjänar en femtedel mindre än i andra nordiska länder. Men direktörer och chefer har högre löner på Island.
Konflikten inom den offentlige sektorn är skarpare också på grund av att regeringen har fördömt fackens lönekrav. Detta samtidigt som den har sänkt skatten för företag och högavlönade. Nyligen höjdes också den lagliga gränsen för bonusar till direktörer.
Både Islands riksbank och landets större företag har uttalat att löneökningar hotar landets ekonomi. Men det är just den relativa ekonomiska uppgången som har ökat trycket för att löntagarnas ska ha sin del.
Det finns ett tryck på den fackliga ledningen att driva de krav som ställs, vilket de hittills har gjort. Strejkerna kan pågå under en lång tid.
Regeringen har sagt att de inte har för avsikt att förbjuda någon av de nuvarande strejkerna (det förs fram som en möjlighet för strejken bland sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal). Om några av strejkerna olagligförklaras skulle det förmodligen innebära slutet för regeringen.
Kritiken riktas allt mer mot regeringen. Det var en demonstration mot regeringen utanför parlamentet i förra veckan med 2 000 personer. Huvudkravet var helt enkelt att regeringen ska avgå.
Den omfattande kritiken mot regeringen har än så länge lett till en extrem uppgång för Piratpartiet (PP). I den senaste mätningen fick PP 34,1 procent – mer än regeringens två högerpartier, Framstegspartiet och Självständighetspartiet. I Reykjavik uppnådde PP 40 procent.
Uppgången är ett uttryck för ett desperat sökande efter ett nytt alternativ. Men Piratpartiet på Island är liksom sina motsvarigheter i andra länder ”varken höger eller vänster” och saknar därför ett verkligt alternativ. Det som behövs är en diskussion bland fackligt aktiva om ett nytt parti som tar strid för arbetarnas krav. ■
