
Dagis, grund- och gymnasieskolor samt universitet revolterar mot ett massivt nedskärningsprogram – Gelminireformerna. Tiotusentals barn, ungdomar och föräldrar ockuperar sina skolor och universitet, protesterar och demonstrerar i alla delar av landet. Fakulteter på universiteten i Bologna, Milano, Turin, Genua, Neapel, Rom och på andra håll, ocku- peras då nedskärningarna inom enbart den sektorn uppgår till 445 mil- joner euro (ungefär 4,4 miljarder kronor).
Såvida inte Gelminiprogrammet besegras kommer det att innebära avskedandet av 80 000 lärare och 43 000 övrig icke-lärarpersonal, som sekreterare och tekniker. Dessa nedskärningar av Berlusconiregeringen ska läggas ovanpå de 47 000 jobb in- om utbildningen som redan förstörts av den förra ”mitten-vänster”-rege- ringen under Romano Prodi. Detta händer vid en tidpunkt då antalet elever i de statliga skolorna ökar – klassrummen är ofta kroniskt överfulla.
Undervisningen inom grund– och gymnasieskolorna, som för närvarande drivs på heltid i Italien, kommer att skäras ned till bara 24 timmar i veckan. Detta kommer att tvinga många föräldrar till ett osmakligt val – att ge upp sitt heltidsjobb (mestadels mödrana), anställa en barnvakt eller, om familjen har råd med det, sätta barnen i privata – ofta katolska – skolor.
Stängningar planeras också av mindre skolor, i synnerhet i södra Italien och på de italienska öarna.
Det betyder att eleverna tvingas till resavstånd på uppemot 50 km för att ta sig till skolan.
Stort raseri orsakas av den planerade introduktionen av ”maestro unico” – en lärare för alla ämnen i grundskolorna.
Eftersom lärarna i Italien inte är utbildade i att lära ut allt, kan utbildningskvaliteten komma att försämras drastiskt.
Andra åtgärder inkluderar betyg i uppförande: en femma (det lägsta betyget) kan innebära att eleverna måste gå om ett år. De elever och studenter som för närvarande ockuperar sina skolor hotas med femmor i uppförandebetyg.
Rätten till medbestämmande för elever och lärare är också under attack. Skolor och universitet ska göras om till ”stiftelser”.
Skolstyrelserna kan komma att bestå av representanter för arbetsgivarorganisationerna (Confindustria och Confartianato), banker och andra kreditinstitutioner! Unicreditbanken har till exempel redan en ledamot i Bolognauniversitetets styrelse. Detta är helt klart ett steg i riktning mot privatisering och en utbildning driven i enlighet med näringslivets behov.
Berlusconiregeringen vill totalt skära ned offentliga sektorn med 15 miljarder euro (ca 150 miljarder kronor), varav 8 miljarder euro (ca 80 miljarder kronor) inom utbildningen, och försöker framställa offentliganställda som ”fannuloni” – en hop latmaskar. Samtidigt försöker Confindu- stria göra sig av med systemet med rikstäckande avtal inom olika näringsgrenar. Detta kommer att undergräva kampenigheten, något som är väldigt viktigt i ett land där den stora majoriteten av arbetarna jobbar i småföretag.
Och nu förbereder sig regeringen för att göra det mycket svårare för arbetare att strejka, särskilt inom offentliga sektorn. Med tanke på den redan dåliga situationen i Italien, med mat- och energipriser som skjuter i höjden, väldigt låga löner och osäkra jobb, så kommer följderna att bli fruktansvärda när finanskrisen drabbar den verkliga ekonomin.
Lotta, CWI i Italien, manar till generalstrejk för att ena studenter, lärare och föräldrar med andra offentliganställda och med de anställda inom den privata sektorn. Berlusconi blev själv utsparkad från sin regeringspost 1994 till följd av en massrörelse som drog med sig tre miljoner arbetare. Den pågående kampen är också en möjlighet att ena och bygga de antika-pitalistiska styrkorna i Italien och läg-ga grunden för bygget av ett masspar- ti för arbetare och ungdomar.
Linda Schuetz
Lotta per il socialismo
(CWI Italien)