”Om Välfärd utan vinst lyckas få till stånd en verklig rörelse mot vinstintressena inom äldreomsorgen och skolorna kan det mycket väl tvinga fram begränsningar och en viss kursändring.”
Debatten om Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna fortsätter på Socialdemokraternas bloggar. Högersossar använder ”offensivspöket” för att försöka skrämma sossar från att ansluta sig till kampanjen Välfärd utan vinst.Det handlar om samma politiska frågor som har fått regeringens stöd att rasa – privatiseringarna, Carema, riskkapitalisterna och miljardvinster på äldreomsorg och skola. Det är förstås ett krux för många socialdemokrater att deras parti själva står för samma politik.
Debattören Stig-Björn Ljunggren (SBL) är en av dem som hårdast försvarar de privata företagen och deras vinster. Han varnar vänstern för att utgå från ”att offentlig sektor är lösningen”.
Rubriken på SBL:s drapa är Ideologi som sjukdomstillstånd – replik på kamrater Offensivare. Som om han själv vore utan ideologi! Men det är som i den aktuella debatten om klasshatet – det är inget problem för etablissemanget så länge det kommer uppifrån.
Det som upprör Ljunggren med flera är när den förhärskande kapitalistiska ideologin – att ”marknaden” och privatiseringar är den enda vägen – utmanas av en socialistisk ideologi.
Vilken ideologi SBL försvarar framgår när han säger att problem i skolorna beror på ”att den gamla stammen av folkskollärare slutar…; invandringen; datorerna; dagis…” och långt ner råkar nämna nedskärningar och ”friskolor med dålig kvalité”.
SBL gör några krampaktiga försök till politisk kritik av Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna.
”Det jag kritiserat är ’övergångskrav’ som jag betraktar som vänsteropportunism, populism och ett billigt försök att flyga under radarn, dömt att misslyckas eftersom folk genomskådar taktiken.”
SBL definierar övergångskrav som ”omöjliga att genomföra och därmed bevisar det att socialismen är nödvändig”.
Budkavlen Välfärd utan vinst har två krav: • För en trygg vård och skola utan vinstintresse och • Vår gemensamma välfärd ska skötas gemensamt. Enligt SBL är dessa alltså omöjliga att genomföra.
Socialister har en helt annan syn på saken. Övergångskrav är visst krav som det går att mobilisera och kämpa för idag. Arbetarrörelsen i Sverige och andra länder lyckades uppenbarligen för många decennier sedan kämpa sig till vård och skola utan vinstintressen.
Om Välfärd utan vinst lyckas få till stånd en verklig rörelse mot vinstintressena inom äldreomsorgen och skolorna kan det mycket väl tvinga fram begränsningar och en viss kursändring. I denna kamp vill vi mobilisera så många som möjligt.
SBL har rätt när han säger att RS och Offensiv står för att ”socialismen är nödvändig”. Vi kämpar här och nu med alla som vill stoppa privatiseringarna samtidigt som vi pekar på att en socialistisk politik behövs för att verkligen rädda välfärden.
SBL menar att ”Kampen mot vinstintressen i offentlig sektor blir därmed tydliggjord som en kamp för en statssocialistisk ordning.” Ja, för oss är kampen mot vinstintressen en del av en socialistisk kamp. SBL använder ordet ”stats-” framför socialistisk för att ge någon sorts negativ klang till socialismen. Vi tror dock att socialismen betyder just att samhällets viktigaste delar ska vara i offentlig ägo (stat och kommuner) och styras demokratiskt.
Om SBL tror att det finns någon form av ”marknadssocialism” får han gärna beskriva den. Men våra respektive ståndpunkter i den här debatten – för eller mot vinst i vården – visar den tydliga skillnaden mellan våra motsatta ideologier.
Per-Åke Westerlund
Bengt Silfverstrand (S) svar till Stig-Björn Ljunggren:
”Om du sedan tycker jag skulle vara en sådan skitstövel och feg stackare att jag drog mig tillbaka när det bland undertecknarna också finns personer som tillhör Rättvisepartiet, så har du grovt misstagit dig. Om du sedan funderat närmare på varför Rättvisepartiet uppstått, så kanske du finner att det har ett visst samband med socialdemokratins uppträdande i vissa frågor, där vår ideologi talar ett språk, men förtroendevalda socialdemokraters handlande ett annat.Ett aktuellt åskådningsexempel är Haninge kommun.
Jämför sedan inte Rättvisepartiet med Sverigedemokraterna. Det är en grov förolämpning mot Rättvisepartiet som står för motsatsen till vad Sverigedemokraterna för till torgs ang. flyktingar och invandrare.
Själv är och förblir jag socialdemokrat. Men jag samarbetar gärna med andra som arbetar för samma sak. I frågan om hur skattepengar ska användas i mjuka omsorgsverksamheter är det inte svårt.”
