Jämställdhet och stadsplanering

2009-03-05 10:17:34




BOKJämställdhet nästa!
Författare
Anne Jalakas och Anita Larsson
Förlag
SNS Förlag
Jämställdhet och stadsplanering kan låta som teori för teoretiker med liten praktisk skillnad för dem som lever och arbetar i staden.
Men författarna till Jämställdhet nästa! Samhällsplanering ur ett genusperspektiv menar istället att var dagis och skola ska ligga, hur bussen ska gå och hur parkerna ser ut påverkar människorna som bor i den och deras möjligheter att leva jämställt.

Diskussionen om jämställdhet har of­ta sin utgångspunkt i det privata, i hemmet. Den handlar om kvinnors rätt till sin kropp och sin fertilitet, om lika lön för lika arbete, om delat ansvar för hushållet.
Men jämställdheten – eller snarare dess frånvaro – har också starkt inflytande över de offentliga rummen, vår syn på dem och vår vilja att vistas i dem. Att kvinnor på 2000-talet i våldtäktsrättegångar kan få höra påståendet att de hade ”fel” klädsel och där- för inbjöd till våldtäkt ekar starkt av att det ända in på 1800-talet var tillräckligt att en kvinna gick ensam på gatorna för att hon skulle bli betraktad som en ”offentlig kvinna”, en prostituerad och alltså sexuellt tillgänglig.
På samma sätt kan de offentliga rummen och hur de är organiserade påverka vår syn på jämställdhet.
Ta de uppförstorade bilderna på nästan nakna kvinnor, kallade reklam­tavlor, som kantar våra gator och pryder våra busskurer.
De innebär tveklöst en sexualisering av det offentliga rummet, vilken i sin tur förstärker bilden av kvinnan som sexuellt tillgänglig.

Att mannens överordning genomsyrat stadsplaneringen ända in på 1900-talet framgår av boken.
När hemmafrun började försvin­na på 1950-talet, ersattes den särskil­da hänsyn man tagit till henne i pla- nerandet av bostadsområden av en misstänkt könlöshet, vilken som vanligt visade sig ha mannen som norm. Också de mer fantasifulla och gränsöverskridande stadsplaneringsexperimenten har varit av män och för män.
Sättet som dagens städer är organiserade på visar stor blindhet för jämställdhetsfrågor.
Trots att det oftast är mannen som kör familjens bil medan kvinnan använder sig av kollektivtrafiken, är det hon som gör inköpen – och fortsätter göra det också när lokala närköp ersätts av storköp i städernas utkanter.
Att 91,8 procent av dem som har tjänstebilar är män är en tankeväckan­de siffra. En effekt av detta blir, också när båda parterna i ett hushåll försöker dela på dess uppgifter, att den ex­tra tid kvinnor lägger på att handla, hämta och lämna på dagis, ta sig till och från jobbet kan män använda till något annat, till exempel att yrkesarbeta.

Författarna påpekar också att det långt ifrån är alla familjer som kan ha bil, och än mindre två bilar, för att på så sätt underlätta det som brukar kallas ”livspusslet”.
De flesta som har ambitionen att leva jämställt är tvärtom beroende av att staden ser ut på ett sätt som gör det möjligt. Hur planerar man då den jämställda staden?
Ja, som så ofta går demokrati och jämställdhet hand i hand och förutsätter varandra.
Bokens författare menar att det bästa sättet är att involvera de boen­de, både kvinnor och män, i planeringsprocessen, men de hittar förvånansvärt få – faktiskt bara tre – ex- empel på när man faktiskt gjort det. Att bjuda in både kvinnor och män är avgörande, eftersom de betonar olika saker.
Här måste stadsplaneringen alltså ta i jämställdhetens grundläggande motsättning, nämligen att kampen mot skillnaderna mellan könen först måste ta hänsyn till dem.

Eftersom kvinnor idag generellt sett vistas längre tid i bostadsom­rådena, oftare hämtar och lämnar från dagis, oftare tar bussen, oftare är räd­da när de går ensamma i mörkret, är det viktigt att deras särskilda erfarenheter hörs i planprocessen. De få exemplen visar också att kvinnor om de tillfrågas driver frågor om trafiksäker­het, lekplatser och bostadsområdets miljö hårdare än män och att de också har specfika önskemål.
I ett exempel tyckte kvinnorna att det var mycket viktigare än männen att parkeringsplatser låg nära husen, eftersom de ville slippa rädslan för att gå mellan parkeringen och hemmet på kvällar och nätter.
Boken är skriven av Anita Larsson, docent i arkitektur, och journali­sten Anne Jalakas, som en gång var anställd på tidningen Arbetet men som idag jobbar på frilansbasis och med genusutbildning. Jalakas har antagligen tillfört bokens bredare samhällsperspektiv och rensat språket från akademiska krångligheter.

Även om baksidestexten säger att boken också vänder sig till studenter – den är ju dessutom utgiven av kursboksjätten SNS – känns den snarare som en snabbmanual i jämställdhet för samhällsplanerare.
Det är som om författarna velat skriva en översiktlig, lättillgänglig och informativ bok att sätta i händerna på genusblinda tjänstemän. Och på det sättet är boken väldigt effektiv, liksom för den som snabbt vill sätta sig in i frågorna.
Tyvärr lider den ofta av att vara alltför översiktlig. Den rör vid många viktiga områden, men fördjupar sig inte i något av dem.
Det hade också varit intressant om författarna vågat ta ut svängarna lite mer, genom att till exempel ha ett kapitel om hur en stad som verkligen tagit fasta på den jämlika stadsplaneringen skulle kunna se ut  – och hur den skulle påverka dem som lever i den.

Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!