Jämställdheten har slutat öka

Sjukfrånvaron ökar bland kvinnodominerande yrken. Dessutom består löneklyftan, och under pandemin har mäns våld mot kvinnor ökat (Foto: Ann-Christin Holmström).

av Cissi Lamke // Artikel i Offensiv

Nyligen publicerades en rapport om kvinnors situation i dagens Sverige och hur jämställdheten har utvecklats de senaste åren. Bakom rapporten står över tjugo kvinnoorganisationer, bland annat Riksorganisationen för kvinnojourer, Fredrika Bremerförbundet och Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime. Man har också tagit fram 120 gemensamma krav som man ser som angelägna.

När det gäller utvecklingen menar man att lagar och myndigheter har blivit luddigare i beskrivningen av jämställdhetsproblem, exempelvis att man talar om våld i nära relationer istället för mäns våld mot kvinnor. Man efterlyser en tydligare definition av diskrimineringsproblemen och tydligare åtgärdsförslag i lagarna. Detta mot bakgrund av att hot och våld mot kvinnor är ett växande problem. 
År 2019 anmäldes 38 200 fall av våld mot kvinnor, 23 200 sexualbrott och 16 mord utförda av en kvinnas partner eller expartner. De flesta av dessa anmälningar läggs ner. Det är också en stor brist på skyddade boenden för de kvinnor som misshandlas av sin man. 
Man konstaterar också en ökning av våld i hemmet under pandemin, att utrikes födda kvinnor är mer utsatta för våld i hemmet och att hedersrelaterat våld ökar.

Yrkeslivet är starkt segregerat, bara några få procent av förskollärare och sjuksköterskor är män och i byggbranschens tio vanligaste yrken är bara 1 procent kvinnor. Löneskillnaden mellan mäns och kvinnors löner (till mäns fördel) har inte minskat på 25 år. När det gäller föräldraledighet tas 70 procent av dagarna ut av kvinnor.
Man har också tittat på situationen för asylsökande och menar att kvinnor missgynnas även här. Bland annat pekar man på att kvinnor nekas asyl med hänvisning till att det i hemlandet finns manliga nätverk av släktingar som kan utgöra ett skydd. Istället kan detta vara en orsak till att kvinnor förtrycks och utnyttjas.
Inom utbildningen drar rapporten slutsatsen att inte tillräckligt görs för att öka jämställdheten. Det gäller på alla nivåer från förskola till universitet och forskning. Kvinnoorganisationerna kritiserar regeringen för att läroplaner gjorts mer könsneutrala istället för att peka ut det som drabbar just flickor. Man lyfter också fram den ökande segregationen när det gäller föräldrarnas utbildningsnivå och nationella bakgrund.

När det gäller löner och inkomst har skillnaden på nästan 10 procent till männens fördel inte minskat på flera år. Kvinnodominerade yrken ligger ungefär 15 procent lägre. Den faktiska inkomstskillnaden är 23 procent, bland annat beroende på lönenivåerna och att fler kvinnor arbetar deltid. Kvinnors pensioner är också lägre i genomsnitt och kvinnor har mindre i förmögenhet. 
Gällande arbetsmiljön är sjukfrånvaron högst bland undersköterskor i äldreomsorgen och bland förskollärare. Rapporten pekar på stress som främsta orsak, däribland beroende på minskad personaltäthet. När medellivslängden i hela befolkningen har fortsatt att öka minskar den istället bland lågutbildade kvinnor. 
Man lyfter också fram orättvisor i sjukvård och omsorg som missgynnar kvinnor. Män kommer snabbare fram i operationskön vid saker som ryggbesvär och grå starr. Män får snabbare insatser vid hjärtbesvär. Män får dyrare hjälpmedel än kvinnor, som rullstolar. Män får fler hemtjänsttimmar vid diagnosen demens av Alzheimertyp.

Ett stort antal viktiga krav lyfts fram i rapporten. Här är bara några få exempel på dessa: 
• Tydliggör diskrimineringsombudsmannens roll och mandat. 
• Höj kunskapen om sexualbrott och mäns våld mot kvinnor inom rättsväsendet. 
• Ge permanenta statsbidrag till kvinno- och tjejjourer. 
• Förstärk skolans uppdrag mot hedersrelaterat våld och förtryck. 
• Skärp kraven för lönekartläggning. 
• Lagstifta om rätt till heltid.
Detta är alltså en rapport full av viktiga fakta och nödvändiga krav. Men det drar inte de nödvändiga slutsatserna om att det kapitalistiska styret måste bort för att jämställdheten ska få en chans. 
Rapporten speglar dock ändå tydligt hur systemet trycker ner kvinnor och alla de orsaker som finns för att kvinnor ska dra socialistiska slutsatser.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!