
Under den senaste veckan har två grupper av arbetare offentligt deltagit i rörelsen. Arbetare från Institutet för vatten och sanitet kom till demonstrationen den 7 mars. De krävde att chefen för institutet, som kommer ifrån presidentens parti, ska bytas ut eller så kommer de att gå med i massrörelsen. Vatten är ett stort problem i Jemen. FN-organet UNDP bedömer att Sanaa blir den första huvudstaden i världen utan vatten år 2016.
Den andra gruppen av arbetare är städpersonal inom offentliga sektorn. De har strejkat sedan tisdagen den 1 mars.
I motsats till Kair, är Tahrirtorget i Sanaa blockerat av regeringens slagskämpar, medan mass- protesterna äger rum framför universitetet.
Till den kommande fredagen har Tawkul Karman, en kvinna som är den mest kända ledaren för massrörelsen, uppmanat rörelsen att ta över Tahrirtorget. Tawkul Karman kidnappades av statliga styrkor i januari, men släpptes när tusentals människor protesterade utanför fängelset.
En utmaning för revolutionen är nu antalet deserteringar från de topprankade politikernas led – parlamentsledamöter, ministrar, generaler. De vill oftast spela en ledande roll, men socialister är starkt emot att ge dem några positioner. Vi pekar på deras meritlistor i det gamla systemet, erfarenheterna av tidigare ministrar i Tunisien och Egypten, där de har blockerat revolutionens mål, och vi säger att revolutionen inte kan acceptera några privilegier.
Desertörerna bör börja med att ge tillbaka vad de i flera år som en del av diktaturen har tagit – mark och pengar – till revolutionen och agera som en äkta del av revolutionen, på gräsrotsnivå.
Presidenten Ali Abdullah Saleh är i en liknande position som Gaddafi, han förnekar massrörelsen och är omgiven av ja-sägare och ja-media.
Söndagen den 6 mars skadades mer än 40 personer i Ibb, genom knivhugg och batongmisshandel. Ligister från presidentens parti utförde attacken. Tusentals människor reste till Ibb efter denna attack för att gå med i massrörelsen.
Jemens revolution är inne i en process av bildandet av demokratiska kommittéer som för den framåt. Ledare från den gamla regimen eller den officiella oppositionen kan inte godtas som representanter. Kommittéerna måste demokratiskt bestämma vem som ska representera dem och om vilket program som behövs. Den revolutionära rörelsen måste ta tydlig ställning mot den gamla regimen och dess koppling till USA-imperialismen och kapitalismen.
En jemenitisk socialist