För tredje året i rad genomför Karzar, som vill stödja och uppmärksamma iranska kvinnors kamp, en demonstration på Internationella kvinnnodagen den 8 mars och även seminariedagarhelgen före på ABF-huset i Stockholm.
– Vårt mål med demonstrationen och seminarierna är att resten av världen ska uppmärksamma förtrycket, säger Maria Rashidi, aktiv i Karzar och även i organisationen Kvinnors Rätt.
– Efter revolutionen [1979] började islamisterna ändra lagar direkt, bland annat infördes slöjtvånget, hundratusentals kvinnor gick ut och demonstrerade, utan slöjor, när lagen offentliggjordes och kamp och prote-ster har bedrivits ända sedan regimen tog över. Men många kvinnor får betala ett högt pris för att man kämpar för sina rättigheter – flera år i fängelse eller till och med dödsstraff väntar de kvinnor som grips, berättar Maria.
– Det handlar om grundläggande demokratiska rättigheter. Med sharialagar har kvinnorna knappt hälften av männens rättigheter. Lagarna är till för männen. De får inte skilja sig utav egen fri vilja och om mannen beslutar om skilsmässa innebär det att kvinnan förlorar hem och vårdnaden om barnen, förklarar Maria.
I Iran kan man dömas till döden för allt från homosexualitet, otrohet till politisk aktivitet. Även minderåriga döms. Dödsstraffet används konsekvent som skrämsel och förtryckar-metod från regimen. Och det krävs inte mycket bevis, speciellt om ”förövaren” är kvinna, en kvinnas röst räknas som en halv mans. Är det då två män som vittnat mot dig är det kört. Sharialagarna säger även att man inte får avrätta kvinnor som är oskulder, något som regimen löser genom att låta våldta den berörda kvinnan så att avrättning kan ske, dubbelbestraffning av värsta slag.
De protester som pågår i landet för kvinnors rättigheter, mot avrättningar, fängslande av politiska aktivister, lärare och studenter är bara en del av den rörelse som äger rum såväl underjordiskt som halvt öppet i dagens Iran.
Över hela landet sker det strejker och protester mot regimen, men problemet är att det är svårt att samordna protesterna.
Behovet av ett massförankrat arbetarparti i Iran, som kan samordna och organisera protesterna över hela landet, är brännande. Ett sådant parti skulle ge ett större självförtroende till arbetar- och kvinnorörelsens protester och skulle på allvar kunna utmana den islamistiska diktaturen.
Kom och demonstrera för iranska kvinnors rättigheter! Avmarsch från kulturtorget (vid fontänen ovanför Sergels torg) kl 12.00 till Mynttorget. Efter demonstrationen kommer det att vara gemensam gång till den stora 8 mars-demonstrationen, som börjar kl 16.00.
Sanna Tefke
