Den 5 juni hittades Takhir Narimanovich Mukhamedzyanov död i sin bostad i Karaganda, Kazakstan. Dödsorsaken är ännu inte känd. Takhir var en frisk och energisk 51-åring, fylld av liv. Det finns anledning att misstänka han berövats livet. Inte minst mot bakgrund av det dödshot som nyligen riktades mot honom.Under många år arbetade Takhir som gruvarbetare, först i den statsägda sovjetiska industrin och sedan för Arcelor-Mittal, det bolag som efter privatiseringarna blev ägare till Karagandaregionens alla större gruvor och metallgjuterier.
År 2008 blev han, i strid med lagen, avskedad. Sedan dess och fram till sin död jobbade han heltid för kampanjorganisationen Gruvarbetarnas familjer. En kampanj som började som en stödorganisation till förolyckade gruvarbetares familjer och efterlevande, men som mer har utvecklats till en kampanj till gruvarbetarnas försvar.
Arbetarskydd och hälsovård får stryka på foten när gruv- och metallgjuteriernas direktörer jagar snabba vinster. Eftersom de officiella statsstyrda facken går arbetsgivarnas ärende kom Gruvarbetarnas familjer att fungera som en oberoende fackförening. På grund av sin verksamhet utsattes Gruvarbetarnas familjer för hot, förföljelse och repressalier från myndigheterna.
Den 10 oktober 2010 sprängdes Takhirs bil och garage.
Två veckor senare stormade polisen Takhirs hem och tog honom till ett mentalsjukhus. Stormningen och bortrövandet motiverades med att Takhir hade fått ett nervöst sammanbrott efter sprängningen och var i behov av psykiatrisk vård. När polis och läkare försökte ge Takhir en injektion med okänd substans, lyckades han bryta sig fri. Han ringde en vän och sin dotter som kunde föra honom i säkerhet.
I mars 2011 fick Takhir information om att dokument som funnits i hans sprängda bil hade hittats på en soptipp. Det var samma dokument som polisen hävdat hade gått upp i rök vid sprängningen. Detta var en bekräftelse på att polis och säkerhetspolis varit inne i hans bil och garage före attentatetet.
I januari 2009 träffade vi i Kazakstans socialistiska rörelse (tidigare ”Kazakstan 2012”) för första gången Takhir. Genom Takhirs försorg kunde Joe Higgins, som då var EU-parlamentsledamot, men som numera sitter i det irländska parlamentet för Socialist Party (CWI), besöka Karaganda i september 2010. Två månader senare, i november, deltog Takhir på konferensen vid det oberoende facket Zhanartus grundande och blev invald i dess styrelse.
I maj 2011 var han med och grundade Kazakstans socialistiska rörelse och valdes som en av fem ordföranden. I juli samma år gjorde Takhir det möjligt för Paul Murphy, som efterträtt Joe Higgins i Europaparlamentet, att besöka Karaganda och träffa strejkande oljearbetare i Zhanaozen. Bara två veckor senare besökte Takhir strejkande i Zhezkazgan. Resultatet blev att band knöts mellan dem och Karagandas kämpande arbetare.
Takhir tålde inga orättvisor. Vi kommer att minnas honom som en outtröttlig och konsekvent kämpe för arbetarnas rättigheter i Kazakstan. Takhir var en varm och engagerad person, som vi kommer att sakna.
Våra tankar går till hans anhöriga och nära vänner.
Takhir kommer alltid att vara i vårt minne och hans namn har för evigt skrivit in sig i arbetarklassens historia.
Vila i frid, kära kamrat!
Oberoende facket Zhanartu
Kazakstans socialistiska rörelse
Brev från CWI:
Följande brev skickades från CWI till släktingar, kamrater och vänner till Takhir Mukhamedzyanov:CWI skickar sina kondoleanser till anhöriga, kamrater och vänner till Takhir Mukhamedzyanov.
De medlemmar av CWI som hade förmånen att träffa Takhir, bland dem Peter Taaffe från CWI internationella sekretariatet, Joe Higgins och Paul Murphy från Socialist Party (CWI på Irland), minns Takhir som en outtröttlig kämpe, en man som ägnade sitt liv åt att kämpa för arbetarklassens rättigheter.
CWI kräver en fullständig och oberoende utredning av orsakerna till Takhirs tidiga bortgång och, om det visar sig att han bragts om livet, att de ansvariga ska ställas inför rätta.
CWI lovar att hedra Takhirs minne genom att fortsätta kämpa mot de orättvisor som kapitalismen och multinationella bolag som Arcelor-Mittal och Kazakhmys åsamkar Kazakstans arbetare. Vi vill avskaffa kapitalismen och bygga en demokratisk och socialistisk värld, där samhällets resurser är gemensam egendom och används till förmån för alla.
Tony Saunois
CWI:s internationella sekretariat
