Kina – ”skuldernas folkrepublik”

2016-03-10 13:58:44




Natten mot den 7 februari inleddes det nya året i Kina – apans år. Ett år som inte kommer att bli de andra likt. Kinas ekonomiska tillväxt ligger långt under regimens mål och siffror. Landet har blivit ett av världens mest skuldsatta. Samtidigt ökar antalet strejker och protester, trots en ökad repression.

Efter att det kinesiska nyårsfirandet var över och det nya året – apans år – började den 7 februari startade fabrikerna på nytt i ett Kina som står inför sin djupaste ekonomiska kris på årtionden. Regeringens officiella data ger inte den sanna bilden då de upprätthåller fiktionen om en BNP-tilläxt på 6,9 procent under år 2015. Även denna siffra representerar den svagaste tillväxten på 25 år.
Åtskilliga oberoende organ sätter dock siffran så lågt som tre till fyra procent. Det ekonomiska smärttillståndet är ojämnt spritt, där industriella styrkefästen som det i nordost lider av näst intill fullskalig recession (negativ BNP-tillväxt), medan saker och ting är bättre i de rikaste ledande städerna samt i somliga av landets näst mest ledande städer.
Kolindustrin har gjort sig av med 890 000 jobb under de senaste två åren, nästan 15 procent av den totala arbetskraftsstyrkan inom kolgruveindustrin, enligt analytiker vid forskningsinstitutet Gavekal Dragonomics i Peking.
Under samma period sades 550 000 arbetare upp inom stålindustrin. I januari tog det statliga rådet ett beslut om att stänga ytterligare 4 600 kolgruvor. Även om det finns ett brådskande behov av ett skifte över till ren energiproduktion, gör denna politik ingenting för att skydda arbetarna genom att garantera anställningar och skapa nya jobb inom de gröna industrierna. En socialistisk plan – snarare än marknadskaos – behövs för att lösa dessa motsättningar.

Tillverkningsindustrin befinner sig också i stiltje. Antalet anställda inom denna sektor har sjunkit för varje månad som har gått i över två års tid. Vad som har hänt i Dongguan, den stora fabriksstaden i Guangdongprovinsen, illustrerar det deperata läge som migrantarbetarna, tillverkningsindustrins arbetsstyrka, står inför.
Dongguans borgmästare Yuan Baocheng sade i ett tal i slutet av januari att 500 utländska företag hade dragit sig tillbaka från staden under år 2015. Det totala antalet fabriksnedläggelser i Dongguan i fjol uppgick till över 4 000, enligt Beijing News. Denna avindustrialisering, med motsvarande följdeffekter på butiker och restuaranger som läggs ner, har fått till följd att miljontals människor lämnar staden. Enligt data från mobiltelefonleverantörer föll antalet mobiltelefonanvändare från 12 miljoner år 2007 till 8 miljoner förra året.
Arbetare tvingas genomföra protester och strejker, trots tilltagande repression och de hårda straffen i form av misshandel, avskedanden och fängslanden. Under de två månader som föregick nyårsfirandet sköt antalet strejker i höjden till 924 stycken, jämfört med 1 378 strejker under hela år 2014.
Detta är inte enbart fallet inom tillverkningsindustrin, där de flesta strejkerna äger rum. Under de senaste månaderna har det också ägt rum en strejkvåg bland sjuksköterskor och sjukhuspersonal, särskilt i fråga om ojämlika korttidsanställningskontrakt. I januari gick sjuksköterskorna i städerna Chongqing och Huaibei i Anhuiprovinsen ut i strejk med krav på lönehöjningar och jämlika anställningsvillkor.

Även regimens nyhetsbyrå Xinhua har varnat för att 2016 ”kan bli ett väldigt besvärligt år”. Årets explosiva början på den kinesiska och de internationella aktiebörserna lämnar ingen tvekan efter sig ifråga om det. Kinas aktiekurser har fallit med ytterligare 20 procent under de första veckorna av 2016, efter att ha fallit med 46 procent förra sommaren. De globala aktiemarknadskurserna har också gått ner, vilket visar att detta inte uteslutande är ett kinesiskt fenomen. Sjunkande olje- och varupriser, farhågor om Kinas ekonomi, valutaoro och ökningen av den globala skuldbördan – dessa är de faktorer som göder finansturbulensen. De är alla arvet efter den globala kapitalistiska kris som började år 2008 och som inte har släppt sitt grepp.

Kinas växande skuldbörda är en av de faktorer som orsakar allvarlig oro för den globala kapitalismen. Detta var ett hett samtalsämne på den globala maktelitens World Economic Forum i Davos i januari i år.
Skulden växer fortfarande snabbt, trots den kinesiska ekonomins kraftiga inbromsning – tre gånger snabbare än BNP. Kinas totala skuldbörda uppgick till 282 procent av BNP år 2014 och kan ha ökat till 346 procent av BNP under år 2015, enligt Michael Every på Rabobank. Under år 2007 låg skuldbördan som andel av BNP på 158 procent. En del benämner nu Kina som en ”skuldernas folkrepublik”.
Detta kan pressa de finans­iella systemen till bristningsgränsen och tvinga den kinesiska regeringen att genomföra nya kostsamma räddningsåtgärder. Kostnaderna för ett räddningspaket kan komma att bli gigantiska, vilket avleder resurser som annars skulle kunna användas till investeringar och för att lindra det ekonomiska smärttillståndet för arbetar- och medelklassen.
Regimen vill undvika en finanskrasch genom att genomföra ”dolda räddningspaket”, där bankerna beviljar nya lån så att skuldsatta företag kan återbetala gamla lån. Detta minskar dock krediternas effektivitet – ekonomin kommer att behöva allt större krediter för att upprätthålla samma eller lägre tillväxttakt. Detta är skälet till att Kinas skuldbörda fortsätter att växa.

Apans år kan för den kinesiska diktaturens del komma att bli det mest tumultartade på årtionden. Tilltagande repression som inkluderar fler arresteringar, försvinnanden, kidnappningar och framtvingade ”bekännelser”, likaväl som allvarligare politiska anklagelser – som ”uppvigling”, vilket är straffbart med livstids fängelse – är alla symptom på en regim som förbereder sig för socialt och politiskt undantagstillstånd.
Denna uppvisning av ”chock och fasa” kan på kort sikt vara framgångsrik i att avskräcka arbetarklassen från att gå ut i kamp. Tron om att den ekonomiskt bekymmersamma belägenheten endast är ”tillfällig” kanske också kan spela en viss roll. Men allteftersom de ekonomiska problemen hopar sig – och vi socialister anser att detta nu är oundvikligt – kommer en mäktig våg av masskamp att uppstå framöver.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!