
Misslyckandet för COP 15 i Köpenhamn blev upptakten till en backlash för klimatfrågan, som har för- stärkts av faktorer som kapitalismens kris, det politiska dödläget i USA, den kalla vintern på norra halvklotet och den av media uppblåsta så kallade ”climate gate”-skandalen och ett par uppmärksammade faktafel som visat brister hos FN:s klimatpanel. Flera opinionsmätningar tyder också på att klimatfrågan både i USA och Europa har dalat i människors medvetande.
Men dessa förträngningsmekanismer kan bara fungera en kort tid. Tillsatta utredningar har också helt friat de klimatforskare vid East Anglia University som av klimatskeptikerna anklagats för att ha mörkat och fuskat med fakta.
Det så kallade Copenhagen Accord som Obama till sist lyckades få ”noterat” i Köpenhamn har hittills undertecknats av 110 länder. Resultatet är helt otillräckligt: ett löst mål att hejda den globala uppvärmningen vid 2 grader, ett magert ”startstöd” till klimatanpassning i drabbade utvecklingsländer och en sammanställning av helt otillräckliga och icke bindande, nationella åtaganden.
Medan USA och Australien lobbar för att ”ackordet” ska bilda grundval för varje nytt internationellt avtal, säger sig flera undertecknare, som till exempel EU och Sverige, inse att man måste ”höja ambitionerna”. Enligt Yvo de Boer, den avgående chefen för FN:s klimatkonvention, är dock förutsättningarna ”magra” för att man i Cancun ska uppnå det bindande klimatavtal som tidigare eftersträvades redan i Köpenhamn.
Som de Boer påpekar är den största stötestenen USA:s (och kapitalisternas) rädsla för att förlora konkur- renskraft i förhållande till Kina och andra stora utvecklingsländer.
Socialister kanske kan glädjas åt krisen för Kyotoprotokollets bärande marknadsstrategi, handeln med utsläppsrätter (”cap and trade”). Enligt New York Times, som noterat att Obama inte alls använde det i sitt budgettal, är ”begreppet i stort vanrykte”.
Enligt senator Maria Cantwell, initiativtagare till ett nytt lagförslag (kallat CLEAR), har utsläppshandeln ”diskrediterats av Wall Streets kris, Enronskandalen och den skakiga starten för en handel med utsläppsrätter i Europa, som har utsatts för svindlande prissvängningar och utbrett fusk”. Ändå bygger även hennes förslag på en mer begränsad handel med utsläppsrättigheter.
Miljöaktivister i USA sågar även CLEAR som helt otillräckligt, med en utsläppsbegränsning till 8 procent under 1990 års nivå, då det skulle krävas 45 procent.
Vart tog klimatprotesterna från Köpenhamns gator vägen? Närmast till Bolivia, där Evo Morales, Chavez och andra latinska vänsterledare försöker adoptera dem, är i varje fall ett svar. 15 000 personer väntas till World People’s Conference on Climate Change and Mother Earth Rights i Cocha- bamba den 20-22 april. Aktivister från 97 länder och representanter för 70 regeringar, varav ett tiotal statschefer, är anmälda.
Konferensen väntas utmynna i ett manifest om Moder Jords rättigheter, tillsammans med fem frågor för en global folkomröstning: om att ändra den modell av ”överkonsumtion och slöseri” som representeras av kapitalismen, om att begränsa den globala temperaturhöjningen till 1 grad och om att föra över de pengar som spenderas på krig och militären till insatser mot klimathotet. Detta är i alla fall frågor som förtjänar ett kritiskt stöd, samtidigt som kampen mot klimatförändringarna och en hållbar socialistisk värld måste stå fri även från rege- ringar som själva lovar runt och håller mera tunt.