| FILM | Luftslottet som sprängdes |
| Regi | Daniel Alfredson |
| I rollerna | Noomi Rapace, Michael Nyqvist m fl |
De 180 minuterna i den tredje och sista filmen, Luftslottet som sprängdes, kändes aldrig långa. Mycket har dock skalats bort från originalstoryn och för någon som inte har läst böckerna torde det bli en del frågetecken.
Luftslottet som sprängdes är en direkt fortsättning på Flickan som lekte med elden. Lisbeth Salander (Noomi Rapace) förs till sjukhus i Göteborg efter att ha blivit skottskadad och levande begravd av sin far, den avhoppade ryska spionen Salachenko och sin halvbror, den blonde jätten Ronald Niedermann.
I filmen får vi följa Lisbeths försök att bli kvitt anklagelserna mot henne samtidigt som Mikael Blomqvist (Michael Nyqvist) gräver i Salanders dolda förflutna och snart kommer en mycket större sanning på spåren.
Medan den första filmen, Män som hatar kvinnor, fokuserar mycket på just mäns våld mot kvinnor och Flickan som lekte med elden på samhällets övergrepp på en oskyldig flicka handlar Luftslottet som sprängdes om korruption på högsta ort. Stieg Larssons förmåga att lyfta fram samhällsproblemen är utmärkt.
Även om korruptionshärvan tycks lite väl överdriven känns det ändå som något som skulle kunna hända i detta storebrorssamhälle med lykta dörrar.
Har man sett de tidigare filmerna borde man såklart även se denna. Om man inte har läst böckerna innan blir filmupplevelsen bra mycket bättre eftersom man fokuserar på det som finns där istället för att tänka på det man saknar från böckerna.
Sanna Tefke
