foto: Foto: Jose Maria Cuellar / MPD01605 / Flickr CC
Blir det ett Brexit?
På midsommarafton står det klart om britterna har röstat ja till att stanna kvar i EU eller nej till fortsatt medlemskap – ”Brexit”.
Enligt de senaste dagarnas opinionsundersökningar har ja-sidan, efter det brutala mordet på socialdemokratiska Labours parlamentsledamot Jo Cox, börjat hämta igen det försprång som nej har haft. Men det är oerhört jämnt. I tidningen Observers opinionsundersökning i söndags får ja och nej 44 procent vardera.
När det regerande högerpartiet Tories premiärminister år 2013 lovade att britterna skulle få rösta om EU var det med övertygelsen om att folkomröstningen skulle resultera i en massiv övervikt för ja och ge regeringen ett ökat stöd samt neutralisera Tories anti-EU-falang. Men nu, vilket också var fallet med den skotska folkomröstningen 2014, har Camerons förhoppningar kommit helt på skam.
Oavsett hur det går i folkomröstningen på torsdag den 23 juni kommer regeringens och Camerons ställning att vara försvagad. Det är slående hur liten effekt etablissemangets skrämselkampanj har haft, särskilt bland arbetarna. 60 procent av arbetarna uppger att de ska rösta nej till att Storbritannien blir kvar i EU. Skälet till detta är den djupa misstron som finns mot etablissemanget och den högerpolitik som bedrivs av regeringen och stora delar av Labour.
Folkomröstningen ger en chans att ge uttryck för detta missnöje och straffa de styrande. Det är värt att påminna om att den svenska omröstningen om euron 2003 slutade i ett svidande nederlag för den politiska och ekonomiska makteliten som kampanjade för ett ja till EMU/euron. Den skotska folkomröstningen chockade etablissemanget och så sent som i april i år röstade Nederländerna nej till EU:s avtal med Ukraina i en rådgivande folkomröstning, trots att regeringen och flera oppositionspartier med en röst vädjat om ett ja.
Även om den brittiska folkomröstningen resulterar i ett ja till fortsatt medlemskap har det krisande EU fått sig en ytterligare knäck. Om det blir nej i Storbritannien och sedan en vänsterseger i spanska valet söndagen den 26 juni blir det sammantagna utfallet den värsta mardrömsveckan i EU:s historia.
Den brittiska högerregeringens och Camerons enda hopp tycks nu vara att Labours väljare följer uppmaningen från partiledaren Jeremy Corbyn som, trots sitt EU-motstånd, kampanjar för att Storbritannien ska bli kvar. Corbyns svek har dock inte blidkat Labourhögern som fortfarande konspirerar för att få honom avsatt.
Svensk media har gett stort utrymme till den nationalistiska högern som finns på nej-sidan. Men dessa nej-sägare är högerpolitikens ja-sägare.
Det finns emellertid också en socialistisk nej-kampanj och flera fackförbund har uppmanat till en röst för utträde ur kapitalets EU. De båda järnvägsfacken RMT och ASLEF, som länge har kampanjat mot EU:s avreglering och privatisering av kollektivtrafiken i allmänhet och spårtrafiken i synnerhet, säger nej till EU-medlemskap. Nyligen beslutade Nordirlands största fackförbund NIPSA på sin kongress att göra detsamma.
Socialist Party (CWI i England och Wales) och TUSC, den socialistiska valkoalitionen som partiet och exempelvis RMT ingår i, säger: Rösta för ett utträde ur kapitalets EU, sparka ut Camerons högerregering och ta kamp för ett demokratiskt socialistiskt Europa
