Krönika: ”Mäter vi kunskap, BNP eller klass?”

Raymond Stokki (foto: Natalia Medina).

av Raymond Stokki // Krönika i Offensiv

Förra veckan rullades PISA-resultaten ut över mediasamhället, en nyhet som kantades av firande av 30 år sedan muren revs och att den samlade konservativa, fundamentalistiska och rasistiska högern vill riva ner den andra högern; regeringen. Allt detta hänger samman. Va, hur?! Jo, alltsammans svetsas tydligt samman i den svenska skolan.
Under veckan har det redan gjorts flera artiklar och kommentarer kring PISA-resultaten från ordförandena för de två lärarfacken, fackligt aktiva lärare, forskare och så vidare. Men vad säger resultaten och vad är de till för – och kanske mest intressant; av vem?
Resultaten visar egentligen en knapp uppgång enligt Skolverket, men samtidigt hurras det över att Sverige efter det stora fallet 2013 är över OECD-snittet i framför allt läsning och matematik. Men fortfarande är Sverige sämst i Norden på likvärdighet. 
Samhällets klyftor växer och skolsystemet följer efter med fortsatt segregation mellan skolor. En artikel i Lärarnas tidning påpekar att det är anmärkningsvärt att Sverige överhuvudtaget lyckas nå till några bra resultat; att det bara är tack vare den skolpersonal som är kvar efter nedskärningar. Det har inte drivits någon politik som räddat den svenska skolans resultat oavsett vad Liberalerna skriver på Twitter. Sanningen är att jag aldrig hört om någon mer hatad person i skolan än Jan Björklund.

Men å andra sidan jobbade jag inte i skolan när Göran Persson, som utbildningsminister, drev igenom kommunaliseringen av skolan, så jag vet inte hur avskyn såg ut då. 
Däremot vet jag att många, däribland forskningen, håller med om att det var det största sveket mot svensk skola någonsin. Nu när vi firar rivningen av Berlinmuren för 30 år sedan är det också på plats att uppmärksamma ett annat 30-års-­jubileum, nämligen kommunaliseringen av skolan. 
Tätt efter beslutet kom ännu ett lika ogenomtänkt svek: friskolornas intåg. Nu fanns receptet på att urholka utbildning på ett enkelt sätt: det fria skolvalet som kan segregera skolor tillsammans med kommunalt ansvar, istället för att frågan om barns rätt till utbildning ska ligga på hela samhället, det vill säga staten. 
Lägg därtill möjligheten för genomruttna riskkapitalister som kan pumpa ut skattebetalarnas pengar från skolor till skatteparadis.
Men åter till PISA och hur mätningarna är relevanta för skolan. Först och främst bör vi veta att det finns andra modeller som mäter skolors resultat, modeller som faktiskt är knutna till varje lands specifika skolkultur och läroplaner, jämfört med PISA som mäter ett snitt rakt av över länder som ser helt olika ut. 
Sen bör vi veta vem som mäter. Mätningen genomförs av OECD för att kunna jämföra skolor precis som BNP jämförs, där barns kunskaper blir till ett kapital. Det som mäts är egentligen inte kunskaper, utan ett lands konkurrenskraft; med andra ord om barn blir lönsamma i framtiden. Därtill finns det ett antal punkter som visar att mätningarnas vetenskapliga säkerhet inte är säkra. 
För den som är intresserad kan jag rekommendera att läsa kommentarer från Svein Sjøberg som är professor vid Oslo universitet.

Det är inte heller bara vi som jobbar i skolan som protesterar mot mätningarna, vi som vill ha tillbaka våra resurser, läromedel, pengar och saknade kollegor. BRIS (Barnens rätt i samhället) och Sveriges elevråd skriver i en debattartikel om hur dagens skola är så pressande att det skapar ångest hos barn och ungdomar då det handlar om allt mer mätningar i en resultatstyrd skola.
Men kan vi inte bara återförstatliga skolan då? Mjo, det är en fråga som drivs av Lärarnas riksförbund. Men frågan är vem som kontrollerar staten? 
Det är solklart att skolan skulle må bättre av statligt ägande, men det innebär idag att skolan skulle kontrolleras av en högerregering som gör allt för att rasera välfärden eller än värre om oppositionen skulle få makten med SD i spetsen, som vill införa en koncentrationslägerinspirerad skola med internat för elever som har det svårt i skolan.
Så visst behöver vi driva frågan om att återförstatliga skolan, men det måste hänga ihop med kamp mot högerpolitiken och den resultatshetsande skolan utan resurser.