Den 4 juli hölls ett panelsamtal om imperialismen och Latinamerika på Cyklopen i Högdalen, Stockholm, under kulturfestivalen till Walter Medinas minne. Deltagare var Lorena Delgado Varas från Framtidens Vänster, Alex Fuentes från Socialistisk Politik och Per-Åke Westerlund från Socialistiskt Alternativ. Vilgot Karlsson var diskussionsledare.
Av Erland Gadde
Det var huvudsakligen två frågor som diskuterades: Imperialismens utveckling och vad som krävs för att stoppa förtrycket och genomföra förbättringar. Alla tre deltagarna var överens om det mesta.
Per-Åke nämnde Monroedoktrinen, 203 år i år, som säger att Latinamerika är USA:s intressesfär. I praktiken har USA hela tiden dominerat och sugit ut Latinamerika, bland annat stött 41 statskupper i Latinamerika under 1900-talet, men först nu säger man öppet att Latinamerika är ”USA:s bakgård” (så uttryckte sig krigsminister Pete Hegseth).
Alex förklarade detta dels med Trumps galenskap, dels med konkurrensen från den kinesiska imperialismen. Att USA-imperialismen fått konkurrens från Kina, Ryssland och EU höll alla med om och detta tvingar USA att bli tydliga med att de andra ska hålla sig borta.
Lorena påpekade att metoden som USA använder (med eller utan Trump) för att göra detta är valfusk, förutom kupper. Detta på grund av de vänsterregeringar som funnits i flera länder.
Alla tre var överens om att även om det förstås är bättre med vänster- än högerregeringar, så har de vänsterregeringar som funnits misslyckats därför att de inte styrts underifrån och aldrig varit beredda att gå hela vägen mot socialism. Lorena framhöll att progressiva partier korrumperas och motarbetar de folkrörelser som då bildas vid sidan om, som i Chile. Vilket leder till ett maktvakuum där den nya presidenten nu hyllar Pinochets diktatur. Per-Åke pekade på att vid massprotesterna i Chile 2019 avgick regeringen, men presidenten lyckades avleda protesterna till diskussioner om att förändra konstitutionen och inte sociala förbättringar.
Alex framhöll att oavsett om vänstern eller högern sitter vid makten så tillåter imperialismen inte att kapitalismen hotas. Med Trump har det lett till den militära aktionen och kidnappningen av Venezuelas president Nicolás Maduro och hans hustru. Efter det har Venezuelas regering anpassat sig till Washingtons krav.
Vägen framåt visas av rörelser underifrån, som exempel pekade Per-Åke på rörelsen mot mäns våld mot kvinnor, Lorena pekade på urfolksrörelser och fackliga rörelser (men se upp med fackledningarna, som i Bolivia slöt vapenvila med presidenten efter 50 dagars protester, vilket Per-Åke nämnde). Allmänt är lokalsamhället viktigt. Det är de arbetande som måste styra, som Alex uttryckte det, men ingenstans i världen är det så. Annars blir det nederlag igen!
Per-Åke jämförde med att reformismen visserligen genomförde mycket bra i Sverige, men arbetarna tog aldrig makten och kapitalisterna har de senaste decennierna kunnat slå tillbaka. Motsvarande process har gått mycket fortare i Latinamerika. Kapitalisterna kämpar hårt emot även små försämringar för dem.
Man måste ta över storföretag och banker och rensa ut generalerna. Ett verkligt arbetarstyre krävs, annars öppnar man för kontrarevolution. Generalstrejken i Bolivia (under maj-juni i år) visar på viljan från arbetarna att ta strid och den globala Palestinarörelsen visar på stark solidaritet. Det som behövs är arbetar- och vänsterpartier med massförankring och ett tydligt socialistiskt och internationalistiskt program.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.