Föddes 1879. Blev politiskt aktiv som 17-åring 1896. Fängslad och sänd i exil 1898, varifrån han rymde 1902. Invald i Iskras redaktion, tillsammans med bland andra Lenin.Återvände till Ryssland i början av revolutionen 1905, den dittills största arbetarrevolten i något land. Valdes till ordförande för det viktigaste arbetarrådet, sovjeten, i Petrograd.
Trotskij valde på de ryska socialdemokraternas kongress 1903 att inte stödja Lenins bolsjeviker. Från 1905 var han inte heller en del av mensjevikerna. Politiskt stod hans syn närmast Lenins och bolsjevikernas, i betoningen av att arbetarklassen måste vara oberoende av borgerligheten och spela en ledande roll i den ryska revolutionen. Trotskijs teori om den permanenta revolutionen från 1904-05 underströk att revolutionens borgerliga och socialistiska uppgifter hänger samman, samt revolutionens internationella karaktär.
De var också förenade i sitt motstånd mot första världskriget. Under revolutionen 1917 gick Trotskij med i bolsjevikpartiet. I september valdes Trotskij åter till ordförande för Petro-gradsovjeten.
Över hela världen blev Lenin och Trotskij de två mest kända ledarna för ryska revolutionen sedan arbetarna tagit makten i oktober.
De mest dramatiska och befriande besluten togs omedelbart – stopp för kriget, fördelning av jord från jordägarna till de fattiga massor som brukade den, nationellt oberoende för de som så önskade (Finlands självständighet), förbud mot rasism och antisemitism, rättigheter för kvinnor och hbt-personer. I industrin rådde arbetarkontroll och kapitalisternas sabota-geförsök ledde till att företag förstat- ligades.
Det var först när imperialistiska makter världen över – Tyskland, Japan, England, USA m fl – invaderade i samarbete med tsarens reaktionära generaler som bolsjevikerna och det nya arbetarstyret byggde upp en armé. Trotskij gick då från att vara ”utrikesminister” till ledare för den Röda Armén.
Per-Åke Westerlund
