foto: Anna Löfgren
Bilbo Göransson, ombud på LO-kongressen 25-28 maj.
På fredag den 25 maj inleds LO:s tjugosjunde ordinarie kongress. Ett av de 300 ombuden är Bilbo Göransson, ordförande för Kommunals fackklubb i Hässelby-Vällingby. Både högt och lågt ska diskuteras under de fyra dagarna och bokstavligen hundratals motioner ska behandlas från arbetsskor och tandvård till fullständigt återtagande av den privatiserade välfärden.
– Ett par debatter är av särskilt intresse på årets LO-kongress, säger Bilbo Göransson.
Handels avdelning i Stockholm tillsammans med avdelningen i Göteborg har lagt en motion angående vårdens återtagande i offentlig regi och ett slut på både Lagen om Valfrihet och de privata vinsterna i vården. Frågan blev särskilt het efter Caremaskandalen i vintras, men gäller alla vårdinrättningar.
– De privata verksamheterna plågas av vinstintressen medan de offentliga verksamheterna gisslas med nedskärningar för att slimma verksamheten. I storstadsregionerna, där det har gått längre och snabbare med privatiseringsextremismen, har vi sett hur allvarlig frågan är.
Handels och Transport tar även upp en akut fråga på arbetsplatserna idag: bemanningsföretagen, med krav på att bemanningsföretag bara får tas in vid tillfälliga arbetstoppar och inte som grundbemanning på arbetsplatserna.
– En motion som jag hoppas går igenom kommer från Byggnads i Småland med krav på stärkt LAS-skrivelse. De föreslår att den enda lagstadgade anställningsformen borde vara tillsvidareanställning och att alla andra anställningsformer ska vara tvungna att avtalas med gällande fackliga organisation. Det skulle ge facken en riktig möjlighet att få ett riktigt inflytande över anställningsvillkoren.
En brännande fråga borde vara hur arbetsgivarnas regering ska bekämpas. Men motionen om att anordna Rättvisedagar i samma anda som de som genomfördes i oktober 1992 och 1993 vill LO-styrelsen avslå.
– Det är absurt att en motion påminner om hur man har tagit strid mot högerregeringar förut, genom massmobiliseringar med tiotusentals arbetare, och motionen avslås. Under Carl Bildts regering 1991-94 ökade den fackliga organisationsgraden till den högsta någonsin. Anledningen var att facket sågs som den naturliga motståndspunkten i kampen mot högerns klasspolitik.
– Idag är facken tysta i klassfrågorna och använder sig inte av vårt stora medlemsantal. Då går folk ur. Det märks inte att vi är en massiv kamprörelse om det bara dyker upp ombudsmän på manifestationerna.
I ett av materialen som styrelsen vill att kongressen ska anta, förordas att permitteringsreglerna som sänkte metallarnas löner under bilkrisen för några år sen. Det ses av LO-styrelsen som en stor framgång. Man föreslår inga motprestationer från företagen och delar av lönesänkningarna ska betalas av ersättning från skattepengar, enligt förslaget.
– Materialet ifrågasätter inte vinsterna i de stora företagen och det finns ingen garanti för att bilkrisen 2009 inte ska upprepa sig, fast på hela arbetsmarknaden: Företaget går med vinst, får skattepengar för att sänka lönerna och arbetstid och säger ändå upp tusentals anställda i företaget.
I kriser tar företag tillfället i akt att slimma organisationen och flytta produktion samt göra stora vinster.
– LO borde ta ansvar för att skattepengar går till samhällets flertal, inte några få ägare. De företag som inte går runt borde visa upp sina räkneböcker för de fackliga organisationerna och, om de inte kan garantera fortsatt anställning, konfiskeras av staten under arbetarnas demokratiska kontroll. Ingen sådan skrivning finns förstås i LO-styrelsens förslag, som håller sig noga inom ramarna för kapitalismen.
– Arbetsgivarna är på offensiven just nu och har regeringens fulla stöd. LO måste visa att man är en kamporganisation för arbetarnas rättigheter om vi ska ha en chans att försvara oss och flytta fram våra positioner som fackföreningsrörelse.
Offensivs redaktion
