En storm av protester sveper genom Arbetarsverige efter avslöjandena om att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin godkänt skamlösa vd-pensioner åt cheferna i AMF Pension och AFA Försäkring, som förvaltar en stor del av LO-medlemmarnas pensionspengar. Men detta är bara toppen av det isberg av girighet som frodats under de senaste årens finanskapitalistiska excesser och som även dragit med sig politiker och fackliga ledare, samtidigt som LO-medlemmarna än en gång förväntas bära krisens bördor.
LO-topparnas vänskapskorruption med direktörer och finanshajar betyder även att förtroendet för fackföreningsrörelsen slår nya bottenrekord medan regeringen kan gnugga händerna över att slippa undan.
Få tror på Wanja Lundby-Wedins försök att framställa sig som ”grundlurad” och ”jätteupprörd över så här oändligt stora pensionsinbetalning- ar”. Efter att i flera år ha representerat LO i styrelsen för AMF Pension och AFA Försäkring saknar detta all trovärdighet.
Till saken hör att LO:s till ifjol vice ordförande och avtalssekreterare Erland Olausson, vars senaste bedrift var hans försök att få med sig LO på att begränsa strejkrätten i ett nytt huvudavtal, varit en av de tre i AMF-styrelsens ersättningskommitté som tagit fram chefernas pensionsvillkor (de övriga var Göran Tunhammar och Lennart Nilsson från Svenskt Näringsliv). SvD har också visat Lund- by-Wedins namnteckning under de fem senaste årsredovisningarna i AMF där pensionsvillkoren för den tidigare vd:n Christer Elmehagen framgår hur tydligt som helst. Där framgår till exempel att de kompletterande premierna i det förlängda kontraktet till och med 2008 uppgår till 770 000 kronor… per månad!
AMF Pensions slogan ”Lite mer att leva för” har idag fått en ny dimension. Christer Elmehagen får enligt SvD ut totalt 104 miljoner kronor i lön, bonus och pension för 10 års tjänst som vd. Av detta kostar hans pension 62 miljoner kronor, varav 32 miljoner under de tre sista åren sedan avtalet förlängts. Hans kollega Torgny Wännström på AFA Försäkring blir inte heller lottlös, med en pension på 36 miljoner kronor.
Pendeltågföraren Per Johansson, som för några år sedan sparkades av Connex/Veolia som fackordförande i Seko klubb 119, skräder inte med orden:
– Hur j-a dum får man vara? De här direktörerna har inte behövt någon fackförening. De har blivit påprackade allt de begärt och mer till.
Avgå Wanja, är hans uppmaning. Inläggen från rasande LO-medlemmar på bloggar och hemsidor vittnar om ursinniga reaktioner från arbetare som hotas av arbetslöshet och raserade pensioner.
Offensiv har talat med Paul Westerlund från Skogs- och Trä i Västervik som i lördags, i skuggan av LO:s bonuskris, anordnade en demonstration tillsammans med Kommunal mot arbetslöshet och nedskärningar. Dessvärre dök bara 80-100 upp, hälften jämfört med året innan.
– Kanske har det blivit förlegat att demonstrera, säger han och talar om en uppgiven stämning i ett läge där snart halva sektionen har blivit uppsagd och hans egen arbetsgivare Totebo AB som tillverkar möbler åt IKEA vill gå ned till 80-procentig arbetstid mot 90-procentig lön.
Westerlund tror inte ett ögonblick att Wanja Lundby-Wedin blivit lurad.
– Kanske ska vi lägga ned facken som mest består av gamla gubbar och gå ut i generalstrejk, skämtar han och tillägger att man ändå försöker anordna fackliga utbildningar.
Lundby-Wedin vill enligt AB inte be medlemmarna om ursäkt. I stället vill hon fråga dem: ”Vad kan jag och LO göra bättre för er?” LO-styrelsens förtroende är också obrutet.
Svaret är dessvärre att inget kan göras sämre, vare sig det gäller bonusar eller den obefintliga kampen för jobben och villkoren.
Om dagens LO-ledning inte vill avgå måste den förr eller senare avsättas av ett uppror underifrån för kämpande och demokratiska fack.
Arne Johansson
