”Nervkriget är slut. Uppgörelse sluten med den danska kabinpersonalen”. Det var rubriken i den danska tidningen Politiken efter att kabinpersonalens fack CAU (Cabin Attendants Union) som sista fackförbund gett efter för SAS-ledningens utpressning.Men kriget mot de SAS-anställda kommer inte att vara slut med de förödande avtal som nu har slutits. SAS ledning och ägare kommer snart att kräva ytterligare uppoffringar.
Sänkta löner och längre arbetstider kommer inte att rädda ett SAS som ägarna helst av allt vill bli av med. Ägarna, den danska, norska och svenska staten samt Wallenberg, har under lång tid vägrat att ställa upp med det kapital som krävs för exempelvis investeringar i en ny flygplanspark.
Under senare tid har krispaketen avlöst varandra inom SAS och varje löfte om att fackens eftergifter kommer att betala sig har varit skrivna i sand.
År 2009 tvingades facken att gå med på frysta löner och lönesänkningar för piloterna samt längre arbetstid, samtidigt som mer än 1 000 jobb försvann.
SAS-ledningen motiverade detta med att det rörde sig om exceptionella åtgärder som hade sin motivering i en ”historisk kris för krisbranschen”.
Året därpå kom ytterligare ett krispaket och nya jobbnedskärningar som sedan följdes av det drakoniska paket – 6 000 tjänster ska bort och sänkta löner för de som blir kvar – som nu har förhandlats fram med facken. Eller påtvingats facken.
Det har inte varit fråga om några verkliga förhandlingar, utan om en ren utpressning. Skriv under eller så blir det konkurs, har varit SAS-ledningens ”bud”.
– Vi har gått med på att avstå en månadslön och jobba 8 procent mer. Piloterna blir alltså 30 procent billigare och får jobba mer. Det är inte det vackraste som skett i skandinaviskt arbetsliv, sade den norska pilotföreningens (NSF) ordförande Jens Lippestad till pressen efter att avtal slutits.
Samtliga fack har gått med på kraftiga och kännbara försämringar. Det avtal som den danska kabinpersonalens fack CAU till sist skrev under på innebär exempelvis att de anställda förlorar en månadslön plus att arbetstiden höjs från 44 timmar i veckan till 47,5 timmar samt att arbetsdagen kan utsträckas till 13 timmar.
Svenska Unionen säger att man inte har gått med på en sänkning av den fasta grundlönen, men man har sagt ja till sänkta traktamenten, längre arbetstid, höjd pensionsålder och att den sammanhängande sommarsemestern sänks till maximalt tre veckor. Unionens avtal ska ses mot bakgrund av att den svenska kabinpersonalen har lägre lön och sämre villkor än sina danska och norska kollegor.
Svensk Pilotförening har gått med på sänkta löner med 12 procent, ökad arbetstid från 42 timmar per vecka till 47,5 timmar, och premiebaserad pension i stället för förmånsbaserad o s v.
”Fantastiskt”, var SAS-chefen Rickard Gustafsons kommentar till att man lyckats med att splittra facken och få de avtal man eftersträvat.
De försämringar som facket på SAS nu har gått med på saknar dock motstycke. Man får gå tillbaka till 1920- och 30-talets lönesänkningsraseri för att hitta en historisk motsvarighet. Andra bolag kommer snart att följa SAS exempel och kräva lönesänkningar med hänvisning till en historisk kris och låglönekonkurrens. Förhoppningen om att SAS 2012 blir en engångsföreteelse är oförlåtligt naiv.
SAS 2012 måste istället ses som en allvarlig varning om vad som väntar om inte facken samlas till en gemensam strid för jobben och för de anställdas löne- och arbetsvillkor.
Per Olsson
