foto: Jonas Brännberg
Arne Müller.
Löser en storregion glesbygdens problem? Det var temat för det öppna möte som Rättvisepartiet Socialiserna i Luleå bjöd in till i veckan med journalisten och författaren Arne Müller som föreläsare.
–För 20 år sedan sades det att med den nya tekniken kommer man att kunna sitta och jobba var som helst. Men det har blivit precis tvärtom. Jakten på den optimala platsen har blivit än mer viktigt. Man måste följa kapitalet för att förstå den utvecklingen, sade Arne Müller efter en intressant kartläggning över utvecklingen i Sverige.
Han menade att vi först måste se ”hur Norrland mår” för att kunna veta vart vi är på väg.
– Och man kan säga att parollen om att ”Hela Sverige ska leva” är överspelad. Delar av Sverige har dött. Ett exempel är Stöttingfjället, mitt i Västerbotten. Här fanns förr ett tiotal skolor och butiker, kyrkor, post med mera. Men när skolan i Laititkberg lade ned försvann den sista servicen i ett område lika stort som Sörmland. Det finns flera sådana områden, och det är inte längre ett norrländskt fenomen, liknande områden finns i Dalsland och Småland.
– Med utflyttning och äldre befolkning blir det allt svårare att få pengar att räcka till för välfärden. Tre av fyra landsting i det tilltänkta Stornorrland har samlade underskott på 1,1 miljarder kronor.
– På arbetsmarknaden finns dubbla problem; å ena sidan svårigheter att hitta personal till offentlig sektor, å andra sidan en allt bräckligare arbetsmarknad i övrigt.
Arne Müller sade vidare att det kommer att bli värre, med fortsatt befolkningskoncentration till de tre storsstadsområdena. Mekanismen bakom detta är inte ny.
– Karl Marx skrev om kapitalets centralisering redan för 150 år sedan. 73 procent av de stora börsföretagen har sina huvudkontor i Stockholm, och liknande siffror finns vad gäller var riskkapital och forskning hamnar. Av 156 svenska miljardärer bor två norr om Dalälven.
Sedan indelningskommittén kom med sitt förslag på sex storregioner i Sverige har frågan exploderat i medvetenheten hos människor. I Jämtland skrev 20 000 på namnlistor för en folkomröstning (läs mer på sid 6) på en månad. Även i Norrbotten har tillräckligt många namn samlats in för en folkomröstning.
– Det är inga små uppgifter som är uppsatta som mål för nya storregioner: De ska klara den kritiska situationen för sjukvården, i Norrlands region ska det sparas 200 miljoner kronor i administration. En storregion ska ge bättre förutsättningar för att satsa, en miljard säger utredarna. Kollektivtrafik ska fungera bättre och med 900 000 invånare ska Norrland bli en starkare röst.
– Men även om man skulle lyckas spara 200 miljoner kronor på administration täpper det bara en liten del av de hål som redan finns. Och prognoser för framtiden är än värre. Om det inte kommer stora nya resurstillskott kommer nedskärningarna att fortsätta.
– En miljard kronor per år att satsa är inte mer än summan av vad de fyra länen har idag. Givet de starka krafter som verkar för en centralisering är det här jättelitet.Så det är svårt att se hur annan regionindelning ska kunna stå emot marknadslogiken.
– För en kommun är det fullständigt utsiktslöst att lösa problemen på egen hand. Det här handlar om den större rikspolitiken.
I den efterföljande diskussionen pekades det på behovet av antikapitalistisk kamp för till exempel förstatligande av naturresurser och läkemedelsbolag, istället för att delta i en global skönhetstävling inför ”marknaden”. En del tyckte att framtiden framställdes som dyster.
Men Arne Müller såg positiva tecken:
– Under de senaste åren har vi sett en rad protestörelser på lokalplanet. I Dorotea ockuperade de sjukstugan och vann. I Sollefteå går alla ut i protester för sjukvården. I Jokkmokk protesteras det mot att Vattenfall planerar att flytta jobb. Det handlar om protester mot regionala orättvisor och om att få något tillbaka för alla resurser som tas från dessa områden. Dessa rörelser tycker jag ger anledning till hopp.
