Stora nedskärningar hotar skolan i Luleå kommun. Finanskrisen slår mot kommunernas ekonomi, vilket besvaras med nedskärningar. När det gäller den offentliga sektorn har vi alltid fått höra att ”det finns inte pengar”. Emellertid är det en fråga om hur resurserna fördelas, när det nu visar sig att miljarder finns för att rädda bankerna i kris.
Under krisen på 1990-talet upprättade Carl Bildts regering en ”bankakut”, där slutnotan för skattebetalarna blev 68,2 miljarder kronor. Staten fick stora underskott, vilket ledde till stora nedskärningar inom bland annat skolan.
Till följd av nedskärningarna försämrades elevresultaten. För att det inte ska hända igen kräver nu Lärarnas Riksförbund (LR) i Luleå att en ”skolakut” öppnas.
Det skriver Lena Heikka, ordförande för LR i Luleå i en debattartikel publicerad i NSD.
”Lärarnas riksförbund vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. Det krävs öronmärkta pengar till grundskolan och gymnasiet. Liksom vi en gång fick en bankakut måste vi nu få en skolakut” säger debattartikeln. Vidare står det att trots finanskrisen behöver eleverna sin skolgång, att sta- ten måste garantera långsiktigheten för den nationella skolan och att man kräver en utvärdering av kommunaliseringen av skolan och av friskolereformen.
Lärarnas riksförbund efterlyser en långsiktig personalplanering som präglas av ökad kvalitet i verksamheten samt trygghet för de anställda.
– Från Lärarnas Riksförbund vill vi se en satsning på den kommunala skolan och inte besked om ständigt återkommande nedskärningar, avslutar Lena Heikka debattartikeln.
Rättvisepartiet Socialisternas kampanj mot skolnedskärningarna har fått bra respons av folk ute på stan. Många stannar och skriver på protestlistorna och är upprörda över att skolan och barnen inte prioriteras mer.
Skolan har redan tvingats spara stora summor pengar de senaste åren. Det har en koppling till försämrade elevresultat, och fler sjukskrivningar bland personalen.
Den ilska som finns hos luleåborna måste nu ta sig i uttryck i en bred kampanj med stora protester mot nedskärningarna.
Även om man inte direkt berörs av skolnedskärningarna är det viktigt att kämpa.
Det finns inget som heter den sista nedskärningen; om denna attack på skolan får genomföras så kommer det bara att rulla på med fortsatta nedskärningar på andra områden.
Fackföreningar, lärare, elever, föräldrar och alla andra som vill ta kamp måste nu enas för att stoppa nedskärningarna.
Johanna Evans
