Luleå: Skolkampen trappas upp – strejk och demonstration nästa steg

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

I spåren av den påtvingade stängningen av förskolan i Jämtön samt skolorna i Vitå och Kyrkbyn växer protesterna inför nya hot mot byarna söder om Luleå. Trycket har pressat de styrande att skjuta på beslutet om nya nedläggningar en månad. Skolkämparna laddar nu för nya protester med bland annat en stor demonstration den 14 september.

Med start 2015 har Socialdemokraterna i Luleå, uppbackade av sin inofficiella samarbetspartner Moderaterna (M) samt Landsbygdspartiet Oberoende (LPO), drivit på för en genomgripande omstrukturering av kommunens skola och förskola mot stordrift – ”Framtidens skola”. Fyra år in i verkställandet av stordriftsplanerna har de tydligt avslöjats som del i en strategisk nedskärningspolitik, vilket Rättvisepartiet Socialisterna (RS) från första stund varnade för. 

De massiva protesterna mot ”Framtidens skola” under 2015-16, med skolstrejk i Svartöstan, två karnevalståg med tusen demonstranter vardera, ett otal mindre manifestationer i berörda områden och byar samt över 8 000 namnunderskrifter för folkomröstning med mera, pressade fram eftergifter.
Men i juni stängdes Vitåskolan (liksom Kyrkbyskolan samt förskolorna i Ängesbyn, Karlsvik och Jämtön) och nu är kommunledningens blickar vända söderut. 
Enligt ett ”utredningsförslag” från Barn- och utbildningsförvaltningen i början av sommaren kan skolorna i Mått­sund, Ersnäs, Alvik, Avan och (återigen!) Klöverträsk stängas, liksom en rad förskolor. Huvudplanen är att koncentrera eleverna till skolan i Antnäs. Hur den skolan ska kunna byggas ut för mer än dubbelt så många elever inom ett år finns det inga svar på. Det var också ett av skälen som angavs när skolchef Maarit Enbuske i förra veckan meddelade att beslutet i  Barn- och utbildningsnämnden (BUN) skjuts upp till den 30 oktober.
Planen att driva igenom vad som inte ens sägs vara ett färdigt förslag till beslut inom några veckor efter semesterperioden var visserligen aldrig rimlig, men det är sannolikt att det är det växande motståndet mot stordriftsplanerna som har pressat fram förseningen.

Senast deltog omkring 100 personer på ett stormöte med politikerutfrågning i Alvik. Ansvarig S-politiker och BUN-ordföranden Emma Engelmark tackade nej till inbjudan och inte heller M dök upp. Istället blev det RS, V, S, C, L, KD, SD samt LPO som frågades ut.
Jonas Brännberg från RS betonade att det behövs en oemotsvarad kamprörelse för att tvinga S och M att backa:
– Ni måste riva upp himmel och helvete, var hans råd.
Samtidigt arbetar nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL) för att folkomröstningen ska bli verklighet. 
HKSLOL siktar på att lämna in över 6 000 namnunderskrifter för folkomröstning i mitten av oktober. Till skillnad från 2016 kan inte S, M och LPO stoppa en folkomröstning när övriga partier sannolikt röstar för. Skolkampen kan vinna en viktig seger genom folkomröstning, men resultatet är rådgivande. Om inte frågan om mer resurser till skola och förskola tacklas, kommer eftergifter att betalas med nedskärningar i andra former.
– RS medlemmar arbetar hårt för att en folkomröstning ska bli verklighet, men samtidigt förklarar vi att det är massprotester som har kraft att förändra i grunden, säger Jonas Brännberg.

Den hårdnande striden i skolfrågan får uppenbarligen allt fler att dra liknande slutsatser. Inspirerade av Greta Thunberg kommer barn och föräldrar nästa vecka att inleda en rullande sittstrejk mot nedläggningarna utanför stadshuset, i respons mot de styrandes ovilja att möta medborgarna. På lördag den 14 september samlar HKSLOL till en demonstration som har goda chanser att bli nätverkets hittills största, under rubriken ”Nu räcker det!”.
– Det är väldigt bra att flera har tagit upp idén om att organisera verkliga skolstrejker, och till och med laborerat med tanken om jobbstrejker, om att stanna järnverket och stan för förändring. Det är precis vad som krävs för att skaka makthavarna och rubba deras planer, kommenterar Jonas och fortsätter:
– Vi är inte beredda att peka ut några ”bättre” nedskärningar – förutom på pampprivilegier – eller att smeta ut samma sparkrav över längre tid, som andra oppositionspartier mer eller mindre säger. 
– Sanningen är att skolfrågan i Luleå inte kommer att vinnas med mindre än ett välfärdsuppror för resurser efter behoven, där pengarna till bra skola för alla, mer personal, levande landsbygd och seriöst klimatarbete måste tas från storföretagens och bankernas djupa fickor.