Mahallaarbetarnas seger ett tecken på framtida kamp

2013-10-25 09:42:15


Militär på plats utanför textilfabriken i Mahalla år 2006.

23 000 arbetare på Egyptens största industri, Misr Spinning i Mahalla al-Kubra, gick ut i strejk den 9 oktober. De krävde utbetalning av bonusar som det statligt ägda företagets ledning inte betalat ut. 12 000 arbetare ockuperade anläggningen under dagtid och 4 000 gjorde det på nätterna. Efter tre dagar kröp ledningen till korset och arbetarna återupptog arbetet med betalning för strejkdagarna.

Den statskontrollerade fackliga organisationen Egyptian Trade Union Federation framförde felaktigt arbetarnas krav som om de gällde deras månadslöner, när deras krav handlar om utbetalningen av den kvartalsbonus som förhandlats fram tidigare under detta år. De fick sin andra kvartalsutbetalning i augusti, först efter att ledningen backat åtta timmar in på en sittstrejk.
Arbetarna har krävt att denna fackliga organisation upplöses och att företagets styrelseordförande avsätts.
Mahallaarbetarna har ett rykte om sig runt om i Egypten om att vara stridbara sedan den stora ­strejken 2006 och upproret i staden 2008, de första större arbetarrörelserna mot den tidigare diktatorn Muburak.

De är inte de enda arbetarna som har gått ut i kamp sedan Mursi avsat­tes och den av militären uppbacka­de regeringen tog över makten för tre månader sedan. Ett antal strejker bröt ut i augusti, men bemöttes med hård repression av säkerhetsstyrkorna.
Två strejkledare på Suez Steel arresterades efter att pansarbilar omringat fabriken och säkerhetsstyrkor på ett våldsamt sätt brutit upp en sittstrejk.
Ledarna frigavs efter ett ingripan­de från den nya arbetsmarknadsministern Kamal Abu-Eita, tidigare ordförande för Egyptian Federation of Independent Trade Unions (EFITU, Egyptiska federationen för ­oberoende fackföreningar).
Ytterligare fyra strejkledare fick dock sina hem genomsökta av ­polisen en vecka senare. En strejk på ­Scimitar Petrolium stoppades också med våld och ett antal strejkande greps tillfälligt, anklagades för lagbrott och hotades med att få sparken.
Erfarenheter lär arbetarna vad den nya regimen verkligen är, bakom vilken storföretagsamheten fortsätter att styra.

När massiva demonstrationer mot Mursis Muslimska Brödraskapet-regering skakade landet i dagar efter den 30 juni, använde sig Sisi och andra armégeneraler sig av dem för att installera sin egen regering. Generalerna stöddes av en del ledan­de fackliga aktivister, som Abu-Eita, nasserister och andra aktivister, inklu­sive från Tamarodrörelsen.
De miljontals arbetare som demonstrerade var inte gemensamt organiserade som en självständigt agerande klass som nådde ut till alla andra fattiga och förtryckta skikt i samhället. Det avgörande var att ett självständigt massarbetarparti med ett socialistiskt program saknades.
Sisi har nu vid makten länkat ­arbetarprotesterna med Muslimska Brödraskapet. ”Ge inte någon chansen att avbryta ert arbete”, sa han bland annat.

Den fackliga ledaren Abu Eita sade ”Arbetare som var strejkförkämpar under den förra regimen borde nu bli produktionsförkämpar”. Han yttrade detta medan han fortfarande var ordförande för EFITU, några få dagar innan han tillsattes som en regeringsminister. Somliga EFITU-­styrelsemedlemmar fördömde dock hans uttalande, som gjordes utan att de konsulterades.Det ägde rum en del strejker i september, efter militärens och säkerhetsstyrkorna undertryckande av augustistrejkerna, Sisis varningar och Abu Eitas uttalanden.
Många egyptier längtar efter stabilitet och säkerhet efter nästan tre år av omvälvningar. Det fortsatta blodiga undertryckandet av Muslimska Brödraskapet-demonstrationer är, även om de verkar stödjas av många, också skrämmande för arbetare och deras familjer som vill protestera.

Regeringen har inte desto ­mindre varit försiktig med att driva arbetarna alltför långt på detta stadium och koncentrerar sig på att först krossa Muslimska Brödraskapet.
Elva privatiseringar gjorda under Mursi har upphävts och en höjning av minimilönen från 700 egyptiska pund (101 USA-dollar) till 1 200 egyptiska pund i månaden för 2014 har tillkännagivits, om än endast för de offentligt anställda. 1 200 egypti­ska pund var kravet under 2008. Prisökningarna sedan dess innebär att det nu borde vara minst 1 500 egyptiska pund för alla arbetare.
Regeringen förbereder sig på att stå emot en ny våg av strejker och protester till stöd för arbetarnas berättigade krav.
De skoningslösa och blodiga metoder som säkerhetsstyrkorna använ­de mot Mursianhängare kommer att användas mot arbetare och ungdomar i framtiden.

En ny lag påbjuder att organisatö­rer av protester ansöker om polistill­stånd för det 24 timmar i förväg. Ansökan måste innehålla uppgifter om plats, marschväg, start- och sluttid, protestfrågan, dess krav och organisatörernas namn.
Lagen förbjuder också ­sittstrejker, vägblockader eller ”negativ ­påverkan av andra medborgares liv”, inklusive ”förhindrandet av deras intressen”. Detta inkluderar uppenbart fabriks- och företagsägare!
Att bryta den lagen kan bestraffas med fängelse och/eller böter på mellan 50 000 och 100 000 egyptiska pund, medan genomförandet av en protest utan tillstånd kan bötfällas med 1 000-5 000 egyptiska pund.
Detta är en återgång till ­Mubaraks repression.
Den 30 september ockuperade dussintals avskedade fackliga aktivister Abu Eitas arbetsmarknadsministeriumkontor efter att de attackerats av medlemmar av den statskontrollera­de Egyptian Trade Union Federation (ETUF, Egyptiska fackföreningsfederationen).
Ironiskt nog ledde Abu Eita en långvarig sittstrejk mot fastighetsskattmasar utanför samma byggnad, vilket ledde till bildandet av den ­första oberoende fackföreningen.
En icke vald ’kommité av 50’, som påstås representera många skikt i det egyptiska samhället, förbereder för närvarande det utkast till en konstitution som eventuellt ska gå till folkomröstning. Konstitutionsutkastet ger lagstiftare maktbefogenheter att reglera arbetsmarknadskonflikter, liksom Muslimska Brödraskapets konstitution gjorde.
ETUF är representerat inom denna kommitté, medan de nyligen bildade oberoende fackföreningarna, numera sammanlagt drygt två och en halv miljoner medlemmar ­starka, inte är det. Mellan år 2006 och 2012 uppskattas tre miljoner arbetare ha deltagit i tretusen strejker. ETUF har stött endast en strejk under de senaste 15 åren!

Generalerna och storfinansen
fattar att arbetarna kommer att sätta sig i rörelse igen. Inflationen fördubblades till 10% under åtta månader från december 2012 till augus­ti 2013. Det totala antalet nätter som spenderades av turister i Egypten minskade med 40% under året fram till juli 2013, vilket orsakade många jobbförluster. Många fabriker har stängts – över 4 500 enligt Centre for Trade Union and Workers’ Services (Centrum för facklig och arbe­tarservice). Mellanösternekonomierna är fortsatt drabbade av Europas tröga återhämtning och av fortsatt instabilitet på hemmaplan.
Efter att ha erfarit sin makt genom störtandet av Mubarak och Mursi, kommer arbetare och unga att i allt högre grad fråga sig varför de fortfarande har en regering som fortsätter att driva samma ekonomiska politik som dessa avsatta ledare, trots att de ger några smulor till ­arbetarna på detta stadium.
Livet förblir outhärdligt hårt för miljontals samtidigt som en liten elit blir allt rikare.Även om många fortfarande stödjer General Sisi, kommer han, liksom sina föregångare, att bevisa sig vara en ståndaktig ­försvarare av den härskande klassen.
De obereonde fackliga organisationer och de arbetarkommittéer som länkar samman fackliga aktivister på olika arbetsplatser, som har växt fram i Sadat City och 10th Ramadan City nära Suez, är den bas från vilket motståndet skulle kunna utvecklas. Men om möjligheten att föra fram ett klart och tydligt socia­listiskt program inte tas tillvara, kan politisk islam återigen komma att framträda i en ny och mer populistisk skepnad.

David Johnson
Socialist Party (CWI England)

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!