Marknad och vinstjakt fick Northvolt på fall

Northvoltfallet (Volante förlag, 2026) av Gunnar Lindstedt är en insiktsfull skildring av vad som skulle bli en ”grön satsning” men som blev till en kapitalistisk svindel. Det var kapitalismens marknadskaos, kortsiktighet och vinstjakt som fick Northvolt på fall. Northvolts konkurs i mars 2025 var den största i Sverige i modern tid. Flera tusen anställda förlorade sina jobb och för Skellefteå kommun var det ett dråpslag. 

Per Olsson (per.olsson@socialisterna.org)

Historien om Northvolt är en historia om moderna kapitalistiska rövarbaroner som ville göra snabba klipp på den gröna omställning som krävs för att  framtiden ska säkras.

Det avtal som tecknades vid klimattoppmötet COP21 i Paris i december 2015 blev inledningen till en tid där såväl kapitalister som EU-toppar och regeringar talade sig varma för hållbarhet och klimatomställning. Det i sin tur närde drömmen om en grönare kapitalism. Northvolts uppgång och fall ska ses mot den bakgrunden.

Det dröjde dock inte länge innan Parisavtalets mål hade körts över av den globala kapitalismens fortsatta beroende av fossila bränslen. Samtidigt som den stadigt ökade rivaliteten mellan de imperialistiska makterna resulterade i en intensifierad jakt på resurser, som inte är oändliga. Detta i sin tur har satt geopolitik och militarism i kapitalismens förarsäte. Eller som Gunnar Lindstedt skriver: ”Istället för grön omställning pratar EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen nu om europeisk upprustning. Krigsindustrin är hennes nya tillväxtmotor”. I Sverige förenas det kapitalistiska etablissemanget bakom satsningar på krigsindustrin, gruvdrift och kärnkraft samt AI-relaterade investeringar, läs jättelika datacentra. Symptomatiskt är att på Northvolts väldiga fabriksområde i Skellefteå planerar EdgeConneX, ett dotterbolag till Wallenbergarnas riskkapitalbolag EQT, att bygga ett nytt datacenter, som kommer att sluka enorma mängder energi – motsvarande elförbrukningen för nära 2 miljoner hushåll – men sysselsätta väldigt få. 

När Northvolt grundades av de tidigare Teslacheferna Peter Carlsson och Paolo Cerruti år 2015 var läget annorlunda. Kapitalister och politiker tävlade om att sola sig i glansen av Northvolt och alla påstådda gröna satsningar. Både utländska och inhemska kapitalister skyndade sig att investera i Northvolt, som redan 2016 lovat att  bygga Europas största batterifabrik och världens grönaste batteri. 

Europas bilindustri, en av de värsta miljöbrottslingarna,  kände sig dessutom tvungen att satsa på elektrifiering – elbilar – och kapitalismen i Väst mötte allt hårdare konkurrens från den kinesiska kapitalismen, som dominerade världens batteriproduktion och den globala marknaden för kritiska batterimineraler. 

Northvolt hade därför inga problem att hitta investerare och att få lån eftersom kapitalisterna såg ”gröna satsningar” som en ny vinstkälla. Riskkapitalister, storbanker, europeiska biljättar och även de svenska AP-fonderna satsade miljarder kronor  i Northvolt. (Northvolts konkurs innebar att 3,4 miljarder kronor i pensionsmedel gick förlorade, vilket ingen hittills har ställts till svars för).  

På fem år ökade Northvolts värde mer än tio gånger, och ju mer pengar som bolaget fick in desto mer kunde man låna. Det var en klassisk kapitalistisk bubbla som blåstes upp. Mångmiljardbelopp pumpades in i något som inte fanns och mot löften om en framtida produktion som aldrig skulle äga rum samt verklighetsfrämmande tids- och expansionsplaner.

De tidsplaner som Northvolts ledning utarbetade för att tillfredsställa biljättarnas och lånefinansiärernas krav på snabb avkastning äventyrade arbetares liv och hälsa. Ledningens budskap till de anställda var att inga förseningar var  tillåtna.

Det uppskrivna arbetstempot, chefsväldet och den dåliga arbetsmiljön resulterade i flera allvarliga arbetsolyckor på Northvolt. År 2023 dödades två arbetare på Northvolt och ännu är det oklart varför fyra anställda plötsligt dog i sina hem efter att arbetspasset var slut. 

Redan i slutet av  2021 stod det klart att Northvolt inte skulle klara av att tillverka batterier med en egen katod, som är batteriets viktigaste och dyraste komponent. Men ledningen fortsatte att presentera storslagna expansionsplaner och lova allt fler jobb. Samtidigt växte inte elbilsmarknaden i den takt som förväntats och det fanns en global överproduktion av bilbatterier, på grund av att marknaden ständigt har en tendens att växa betydligt långsammare än produktionen. Sådan är kapitalismen och marknadsekonomin. De år som sedan följer är en lång smärtsam väg mot avgrunden kantad av arbetsplatsolyckor, skandaler och växande förluster eftersom produktionen aldrig riktigt kom igång. 

Bolagets ledningen såg dock till att tjäna ytterligare en slant genom att sälja sina Northvoltaktier innan de började bli värdelösa. För helåret 2024 redovisade Northvolt en förlust på svindlande 62 miljarder kronor. Under samma år hade biljättarna beslutat att lämna bolaget och dra tillbaka beställningar. 

Tidöregeringen, som tidigare sjungit lovsånger till Northvolt, gjorde inget för att förhindra konkursen och exempelvis rädda den kunskap som byggts upp, utan anförda av det klimatfientliga Sverigedemokraterna hänvisade man till att marknaden ska styra och att staten inte ska bedriva batteriproduktion. Efter konkursen sa  SD:s Tobias Andersson, tillika ordförande i riksdagens näringsutskott, att nu kunde det byggas fängelseceller istället för battericeller på Northvolts mark i Skellefteå. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var heller inte beredda att kräva ett förstatligande av Northvolt, utan begränsade sig till att inte ”utesluta ett statligt delägande”.

Däremot var samma partier beredd att  tömma statskassan på hundratals miljarder kronor årligen för att betala den militära upprustningen och stödja den svenska krigsindustrin.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv svar till konkursen var: Förstatliga Northvolt. En verklig grön omställning kräver en demokratiskt planerad ekonomi baserad på gemensamt, samhälleligt ägande av storföretag, banker och naturtillgångar, en socialistisk omställning av hela samhället. 

Efter konkursen lät Tidöregeringen amerikanska Lyten ta över bolagets tillgångar för att hålla sig väl med den nya Trumpadministrationen. Lyten hade inga egna pengar och det i sin tur öppnade för Wallenbergarna, som nu kan se fram emot att bli ägare till alla de tillgångar som konkursboet slumpat bort plus ett billigt elavtal.

Lindstedts bok kan läsas som en skildring av hur kapitalismen står i vägen för en verkligt grön omställning. Men författaren ser ingen väg som leder bort från dagens dystra världsläge, vilket gör att boken slutar i uppgivenhet. Trots att den viktigaste lärdomen av Northvolts uppgång och fall är att utlämnade till kapitalismen blir alla de industrisatsningar som påstås vara gröna till högriskprojekt som snabbt kan krascha när vinster och marknader viker av nedåt. 

Om planeten ska räddas krävs kamp och organisering för global socialism – det är vägen framåt.