Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis

”A solar eclipse viewed from a colony” av Don Davis, skapad cirka 1970.

Fördjupning: Artificiell Intelligens

Del 1: ”Hotet mot mänskligheten” av Elin Gauffin

Del 2: AI:s historia – artificiell intelligens från början fram till idag av Anders Wemmert

Del 3: AI-bolagen — mångmiljardjättar som blir allt större av Anders Wemmert

Del 4: Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis av Natalia Medina

Del 5: “Entusiasmen för AI har svalnat i år” – Elin Gauffin intervjuar Tim Ufer

Del 4: Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis av Natalia Medina

Det har gått 40 år sedan Kjell Höglund släppte singeln Maskinerna är våra vänner och den har med jämna mellanrum spelats i mitt huvud som en signaturmelodi under det senaste året. Kanske är den snart tillräckligt gammal för att få plats i Trägårdhs nationalistiska kanon. Texten, så fantastiskt positiv, framåtblickande, nästan lite naiv i sin enkelhet. Musiken, futuristisk, industriell och samtidigt väldigt daterad. År 1986 var det ett framtidslöfte, nu, 2026 börjar det likna mer och mer en mardröm. För är maskinerna fortfarande våra vänner?

Diskussionen om AI rör sig för stunden mest kring den uppblåsta bubblan, den stundande kraschen, mängden vatten den förbrukar, ägandeskapet över källdatan och ifall vi i framtiden kommer att bli utraderade eller förslavade av den artificiella intelligensen. Något som inte diskuteras lika flitigt är vilka vi, människorna, blir i mötet med generativ AI.

Vill du ha en sammanfattning av den här artikeln?

Vill du att jag skriver ett svar på det här mailet?
Vill du att jag förbättrar den här bilden?

Generativ AI har det senaste året blivit en integrerad komponent i den teknik som vi använder till vardags och för många har AI blivit en naturlig del av livet. Den skriver uppsatser, gör ansökningar, sammanfattar texter, gör rapporter, ”förbättrar” familjebilder och ger råd. Den har ersatt samtalen med kuratorer, psykologer och till och med vänner. För AI är tillgänglig dygnet runt, men kanske ännu mer för att AI ger dig de svar du vill ha. Ingen fråga är dum, pinsam eller absurd och svaret är alltid vänligt och bekräftande, insmickrande. En vän av kött och blod finns inte där dygnets alla timmar och hen håller inte alltid med dig.

Du ska inte längre släpa

På Sisyfos sätt

Du ska ägna dig åt kärlek och kultur

Kärlek och kultur är motsatsen till AI. Det är obekvämt, det är ineffektivt, långsamt och jobbigt. Det skaver och tar tid. Att vara människa är svårt.

Du ska inte längre slita

I ditt anletes svett

Du ska ägna dig åt vetenskap och konst

Generativ AI använder sig av all tillgänglig mänsklig kunskap i form av till exempel fotografier, konstverk, böcker, musik och texter (ofta utan upphovspersonernas samtycke) och på vår begäran och med våra instruktioner sätter den samman det mest sannolika. Allt blandas till en soppa av det mediana. Samma kondenserade glättiga estetik, vare sig det handlar om en salsakurs i Bandhagen, husmanskost i Växjö, en minnesruna över ett saknat barn, ett koreanskt gatukök i Budapest eller en filmvisning i Buenos Aires, blir likriktad medelmåttig AI-gegga. Ett tvärsnitt av allt, där varken ett jag eller ansträngning läggs till ekvationen. Inget offras, inga tårar, ingen svett, inget blod, inget mänskligt. Resultatet har blivit så centralt att själva upplevelsen av att skapa konst, musik och vänskapsrelationer hoppas över. Vad händer när varje litet hinder försvinner? När vi inte behöver behärska ljus för att ta en bild eller lära oss ett instrument för att ”göra” en låt? När vi inte behöver ägna timmar åt att träna för att lyckas med teckningen så som vi vill ha den? Övandet är borta. Risken för misslyckande är också borta. När risken för att misslyckas försvinner, går chansen till stordåd också förlorad och världen fylls av medioker AI-”konst”. Att ständigt stöta på motstånd är tröttsamt. Men det är också i motståndet som vi utvecklas. Att ha en idé gör dig inte till konstnär eller författare. Alla har idéer. En del riktigt bra. Andra mindre bra. Det är i vårt testande och övande av dessa idéer vi blir människor. Vi är människor. 

Tryck på en knapp

Kläderna tvättas

Tryck på en knapp

Munnarna mättas

Tryck på en knapp 

Vill vi bygga ett paradis behöver vi maskiner som hjälper oss att vara människor. Som ger oss tid och ork att skapa och bygga relationer. Maskiner som tvättar kläder och mättar munnar. Inte maskiner som gör det mänskliga åt oss. Generativ AI hade kunnat skriva den här texten på några sekunder. Men vad hade jag fått ut av det? Och varför ska du lägga din dyrbara tid på att läsa den här texten om jag inte ens orkar skriva den? Det är när vi lägger oss själva i det vi skapar som något nytt skapas. Det gamla möter det nya. Ett jag adderas till gamla erfarenheter. Om vi outsourcar kärnan i den mänskliga upplevelsen, skapandet, har vi inte redan utplånat oss själva då? Maskinerna kanske är våra vänner, men vi är inte några maskiner. Har jag fel eller rätt?

Läs mer:

Del 1: ”Hotet mot mänskligheten” av Elin Gauffin

Del 2: AI:s historia – artificiell intelligens från början fram till idag av Anders Wemmert

Del 3: AI-bolagen — mångmiljardjättar som blir allt större av Anders Wemmert

Del 4: Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis av Natalia Medina

Del 5: “Entusiasmen för AI har svalnat i år” – Elin Gauffin intervjuar Tim Ufer