Bakom Kommunernes Landsforening (KL) står regeringen och inte minst finansministern Bjarne Corydon (S), ovan. Under lockouten har lärarna genomfört många stora manifestationer och fått stort stöd.
För fjärde veckan är nära 70 000 danska lärarna lockoutade från sina arbetsplatser med närmare tio miljoner uteblivna lektioner som följd. Medan krav på ingripande från regeringen nu höjs får man inte glömma att lärarnas arbetssituation och kvalitén på undervisningen står på spel.Lockouten av knappt 70 000 danska grundskolelärare är nu inne på sin fjärde vecka och nära 900 000 elever står nästan helt utan undervisning. För de elever som går i nian är många givetvis väldigt oroade inför sina slutprov.
Danske Skoleelever kräver nu att regeringen ingriper i konfliken och hoppas då att hänsyn tas till båda sidor i konflikten mellan Danmarks Lærerforening (DLF) och Kommunernes Landsforening (KL).
Även bland kommunpolitiker höjs allt fler kritiska röster mot KL:s oförsonliga linje i konflikten.
Nästan var femte kommunpolitiker i de båda regeringspartierna Socialdemokraterne och Socialistisk Folkeparti har skrivit på en namninsamling som uppmanar KL att förhandla fram en lösning med lärarna på konflikten.
För många elever står deras framtid på spel varför en lösning krävs omedelbart. Och för enskilda S- och SF-politiker kan lärarkonflikten kosta dem nästa val.
Men för lärarna och kommande generationer av elever handlar konflikten till syvende och sist om en rimlig arbetsbelastning för lärarna för att kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt och för att säkra en god undervisning.
Nuvarande avtal, som innefattar ett system som reglerar antalet undervisningstimmar och garanterar tid till för- och efterarbete, vill KL helt slopa av besparingsskäl. DLF vill behålla systemet, men var öppna för att förhandla om villkoren. Något som besvarades av lockout från arbetsgivarna.
Den benhårda linjen från KL är ett försök att knäcka lärarna och tvinga igenom försämringarna som öppnar upp för en ökad arbetsbörda och därmed även en försämrad kvalité på undervisningen.
Krav på att regeringen ska ingripa är inte bara otillräckligt, det är även kontraproduktivt med tanke på regeringens ekonomiska besparingsmål.
Det framgår allt tydligare att KL tillsammans med regeringen länge planerat att försämra lärarnas arbetssituation. Ett ingripande från regeringen och staten skulle därför bli i form av ett stöd till KL:s krav.
Fler demonstrationer behövs likt den 11 april, då närmare 50 000 lärare och andra arbetsgrupper protesterade i Köpenhamn under parollen ”Den här gången är det lärare, nästa gång kan det vara vi”.
Men för att sätta verklig press på regeringen och klargöra att lärare och elever inte ska betala den ekonomiska krisen krävs mer omfattande solidaritetsaktioner, såsom fackliga sympatistrejker och stödaktioner från elever.
Lina Westerlund
Lärarstudent
