Många slöt upp på Sergels torg i Stockholm.
Metoo är den tredje, fjärde vågen av kvinnokamp som sveper över världen i år. Styrkan i att gå samman och ta kraft av att många gör det samtidigt har fått tiotusentals kvinnor att ta steget att berätta om sexuella övergrepp och trakasserier de har varit med om.
Land efter land skakas av skandaler som liknar Sveriges Martin Timell. Efter att i årtionden ha spelat på rollen som hemfridens man har Timell nu med Metoo avslöjats som ett svin uppbackad av en av landets maktfaktorer – TV4.
Den här rörelsen fick ett blossande uppsving den senaste veckan då rika, kända kvinnor fick nog*. Det var ett bra steg av arrangörerna till de 14 parallella demonstrationerna i olika städer landet runt under söndagen den 22 oktober att ta rörelsen ut från nätet tillbaka till gatan.
När jag står och lyssnar på Idolartisternas starka sångröster genom en högtalaranläggning som vi inom vänstern, som vanligtvis fyller detta demonstrationernas Sergels torg, aldrig har råd med, möter min blick en person som ser sliten och tärd ut. Hon verkar personligen mycket berörd över det som berättas om övergreppen – det tar så starkt att hon måste sätta sig på gatan. Innan jag hinner fram ser jag hur en medsyster tänker detsamma och de börjar prata mycket länge.
Det är ganska stor uppslutning. Sergels torg är ungefär halvfullt under de tre timmarna, där många går och kommer. En skrämmande siffra som upprepas flera gånger är att tre barn i varje klass har utsatts för sexuella övergrepp och att 9 000 sexualbrott mot barn anmäls varje år. En förtjänst med demonstrationen var att talare och arrangörer var noga med att ge tips på vad en själv kan göra, säga till sina barn, repliker på arbetsplatser, organisationer att stödja och så vidare. Det kommer att startas en stängd Facebook-grupp, MetooSverige, där fler kan tala ut och få stöd.
Många starka ord kommer från scenen. Emelie Aborén ger en poetry slam-fras angående att de alltid frågas om kvinnors klädsel som går ungefär: ”En man på stan med Rolexklocka och dyra skor – borde väl också bli rånad som ett bankkontor”.
Ett tema som många återkommer till är att vända sig till män. Män måste börja prata med andra män om mansrollen. Synsätt, jargonger, när man har gått över gränsen. Ida Östensson, ordförande för Make Equal och medgrundare till Fatta.nu, säger i sitt tal: ”Jag är trött på att vi kvinnor ska gå i feministiskt självförsvar – jag efterlyser maskulint självansvar”.
En annan talare uppmanade alla män som lyssnar på torget eller på någon av alla livesändningarna att gå hem och ordna mansfika.
”Sluta ta på kvinnor som ni inte känner, sluta tjata, sluta ha sex med kvinnor som sover, sluta skratta till sexistiska skämt, sluta våldta oss”, var Amie och Fanna från Raseriets kravlista.
Isabelle Svedlund hade en annan betoning i sitt tal:
– Det här är inte en kvinnofråga eller mansfråga. Det är en mänsklig fråga. Det finns även många kvinnor som är förövare.
Demonstrationen sades vara opolitisk. Därför presenterades de politiker som talade som att de gjorde det som privatpersoner – en ganska märklig knut. Eftersom frågan om sexualbrott uppenbarligen genomsyrar samhället måste den så klart vara politisk. Först ut var Åsa Regnér, Jämställdhetsminister. Hon hade ett ganska blekt tal, men fick stora applåder för att regeringen snart lägger fram ett lagförslag för att samtycke måste råda vid sexuella handlingar samt att FN:s barnkonvention blir svensk lag.
Anna Köring Jerlmyr för Moderaterna i Stadshuset talade om att det om några år kommer att vara kvinnor som står för förmögenheterna i det här landet då kvinnliga företagare är mer på frammarsch än män. Hennes viktigaste fråga har varit att stoppa badhus från att ha speciella badtider för kvinnor utan istället kasta ut förövare från badhusen.
Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ sa att det handlar om strukturella frågor och strukturell makt som politiken måste ta ett ansvar för.
Som socialist efterlyser jag mer systemkritik. Rörelsen och kampen är viktig, och det stämmer att män på ett mycket djupare plan måste ifrågasätta sig själva. Men samtidigt måste rörelsen rikta sig emot det system som reproducerar hierarkier i samhället. Sexuellt våld handlar om makt. Det är både ett resultat av och en orsak till att män som grupp har mer makt och ur ett samhällsperspektiv står över kvinnor. Samhället genomsyras av klyftor, klasser och hierarkier – det är ett klassamhälle. För verklig jämställdhet måste samhället göras om i grunden.
Arbetsförhållanden, arbetsmiljö, löner, ojämlika familjestrukturer och fördelning av hushållsarbetet, sexuell exploatering, sexindustri, modeindustri samt kulturen göder sexismen och den grundmurade föreställningen om att en man har rätt till en kvinnas kropp. Ingen har rätt till någons kropp. Inte en arbetsgivare, inte ett familjeöverhuvud, ingen.
Rörelsen underifrån måste ställa krav på förändringar av de ekonomiska förhållandena. Lärare måste bry sig, sades det på demonstrationen. Då måste det till mer resurser till skolorna, liksom till vården som tar hand om offer. Det behövs billiga hyresrätter för att kvinnor ska kunna dumpa förtryckande män. Flyktingar som söker skydd behöver få stanna istället för att skyfflas undan till skuggsamhället och riskera att hamna i droger och prostitution. Det behövs mycket mer insatser till socialtjänst och sociala insatser riktade mot ungdomar för att motverka gängkriminalitet och den sexism och hederskultur som flödar där.
Sammantaget behövs en total omläggning av samhällets resurser – så långt från Köring Jerlmyrs politik och hennes vurm för förmögna och avsky för trakasserande kids på ett badhus det går att komma.
*#MeToo spred sig som en löpeld över världen då skådespelaren Alyssa Milano började använda den i mitten av oktober, men kampanjen MeToo startades redan för elva år sedan av Tarana Burke som ville uppmärksamma sexuella övergrepp främst bland unga svarta tjejer i USA.
