| FILM | Milk |
| Längd | 128 min |
| Regi | Gus Van Sant |
| I rollerna | Sean Penn, James Franco m fl. |
Redan i filmens första scener får man en bild av Harvey som en bohem, han vill legalisera marijuana och tror inte riktigt på politik som den rätta vägen till förändring. Men efter en tid tänker han om. Han testar olika metoder och lyfts till slut av HBT-rörelsen i sitt distrikt, även om den aspek- ten aldrig var stor för Harvey Milk som snarare fokuserade på liberala reformer, där individen skulle få bestämma över både ekonomin och sexualiteten.
Man får se Harvey Milks återhållsamma grepp om rörelsen under hela filmen. Samma rörelse som tog honom till makten hålls senare tillbaka av honom från att utföra ytterligare protester.
Den här filmen påminner många om just hur HBT-kampen har förts i historien och de mest spännande godbitarna är inte när Harvey agiterar i kongressen, utan när massorna skriker ut sin ilska på San Fransiscos gator, när man ser tusentals arga HBT-personer som är redo för kravaller och konfrontationer med polisen samt gatufester när protester har lett till seger.
Filmen är som ett historiskt dokument väldigt bra och Gus Van Sant håller många bra poänger vid liv. Sean Penns rollprestation, som vann en Oscar, är mycket trovärdig och det känns faktiskt väldigt skönt att inte behöva se homosexuella män som stereotypa fjollor i varenda amerikansk film.
Lucía Collazos
