Det blev MTR som i konkurrens med fem andra anbudsgivare vann kampen om att få köra Stockholms tunnelbana under de närmaste åtta åren, i namn av det nybildade MTR-dotterbolaget Tunnelbaneservice AB. Den franska multikoncernen Veolia, som har kört tunnelbanetågen i åtta år, förlorade och har nu överklagat beslutet i SL-styrelsen.
T-banekontraktet är värt totalt runt 30 miljarder kronor över 14 års tid och är ett av de största i världen i år. I motsats till det nuvarande avtalet omfattar det hela t-baneverksamheten, också underhållet av vagnarna, fordonsunderhåll, stationsservice, städning och snöröjning.
Att Veolia, tidigare Connex, förlorat anbudsgivningen råder det ingen tvekan om glädjer många. Kritiken mot Connex antifacklighet, trafikkaos samt eftersatt säkerhet och underhåll har varit kompakt. Under själva anbudsprocessen var det också många som protesterade mot Veolias ”Jerusalem Light Rail Project” som anläggs på ockuperad palestinsk mark till illegala bosättningar.
Nu talar politikerna om nya tag, men när den nya Nordenchefen för MTR presenteras klingar namnet Torborg Chetkovich välbekant, en tidigare chef för tunnelbanan under – just det – Veolia, tidigare ökänt som Connex.
Chetkovich deltog aktivt i beslutet att sparka den fackliga kämpen Per Johansson, som ett svar på dennes kurage att ta upp bristande säkerhet i Stockholms tunnebana.
MTR Corporation startade 1979 som ett offentligägt bolag, men blev år 2000 Hongkongs första privatisera-de börsnoterade järnvägsbolag.
Flera av MTR:s senare kontrakt är järnvägsbyggen i Kina; delar av tunnelbanenätet i Shenzhen, Pekings fjärde t-banelinje och den första tunnelbanelinjen i den östkinesiska stor-staden Hangzhou, sydväst om Shang- hai.
Lasse Eriksson, ombudsman på Seko Stockholm, som suttit med som facklig representant under upphandlingen, kunde inte svara tidningen Arbetsskydd – Sveriges största tidning om arbetsmiljö – på frågan om hur de anställdas villkor ser ut i Kina.
Alla vet att fria fackföreningar inte existerar i fastlands-Kina. Utom Sekofacket i Sverige, för de frågade aldrig. Däremot finns en försiktig var- ning från Sekos sida över att MTR lovar bättre verksamhet till lägre pris. Något man befarar kan drabba de anställdas villkor.
När ”London Overground”, MTR:s dotterbolag, bildades för att driva delar av Londons spårtrafik och hela det östra spårnätet privatiserades, möttes det av kraftfulla protester från transportfacket RMT och allmännheten. En ny linje som byggs av MTR inför OS i London väntas bli väldigt lukrativ.
Bäst punktlighet i Storbritannien har Tyne & Wear Metro, som fortfarande är offentligt ägt – inte MTR. Men nu hotas även de linjerna av privatisering.
Det är inte främst tågtrafiken som har varit MTR:s guldkalv, utan spekulation i fastigheter, affärer och köpcentrum med anslutning till statio- nerna. Detta kan dock snabbt slå tillbaka som t ex förrförra året, då koncernens vinster från fastigheter sjönk med 59 procent.
Att en grundläggande infastrukturell nödvändighet som kollektivtrafik för miljoner människor görs be- roende av ett gäng riskkapitalister i en tid av organisk kris för marknaden, visar hur fel de som tror att Stockholms tunnelbana kommer att förbättras har. Ännu är det för tidigt att säga hur Stockholms tunnelbana kommer att se ut om ett år. Men det är viktigt att komma ihåg att alla nya anbudsförfaranden hittills de senaste 15 åren lett till försämringar, trots alla löften, just p g a vinstintresset. Och vem tjänar pengar på nya investeringar om driften är för en tidsbegränsad period, där det främsta syftet, framför att bedriva trafik, är ren vinst?
Naturligtvis ska kollektivtrafiken drivas i offentlig regi!
Mattias Bernhardsson