För 30 år sedan dömdes Mumia Abu-Jamal mot sitt nekande till livstids fängelse för mord på polisofficern Daniel Faulkner i Philadelfia 1981. Han dömdes i juli 1982 vid första rättegången till dödstraff och hans fall blev internationellt känt för dess rasistiska karaktär, bristfälliga bevisning och politiska agenda. Mumia Abu-Jamal blev så småningom den mest kända fånge som dömts till dödsstraff.
Miljoner människor världen över har engagerat sig för hans frigivning. Mumia Abu-Jamal har hela tiden nekat till anklagelserna och menat att han är oskyldigt dömd.
Åtalet och rättegången var en fars, ett rasistiskt skådespel i en landsomfattande kampanj från de amerikanska myndigheterna för att krossa de svartas organisering och fängsla de tystades röst.
Detta var en fortsättning på attacken mot Svarta Pantrarna, som slutligen krossades 1973, och andra som vägrade rätta sig in i förtryckarnas led. Det var en varning till alla som vågade säga ifrån och var tänkt att sända en signal till de svarta som kämpade för social rättvisa – att sluta protestera.
Men istället skapade de en symbol för motståndet mot USA:s rasistiska system och orättvisor.
Mumia har själv flera gånger begärt att USA:s Högsta domstol ska granska den kontroversiella domen mot honom men nekats.
Född i Philadelphia, blev Abu-Jamal snabbt aktiv i den svarta rörelsen som ung. Han gick som tusentals andra svarta med i den socialistiska organisationen Svarta Pantrarna.
I sina egna politiska skrifter beskriver Mumia Abu-Jamal hur han kom i kontakt med Svarta Pantrarna efter att ha misshandlats av vita rasister och polis. Att gå med i pantrarna blev ett sätt att överleva 1968.
Ett år senare vid en ålder av endast 15 år hjälpte han till att bilda Philadelphias partiförening av Svarta Pantrarna och blev snabbt vald till informationsminister.
Han hoppade av skolan vid Benjamin Franklin High School för att bosätta sig i Svarta Pantrarnas partihögkvarter och jobba heltid för organisationen.
Hela året 1969 spenderade han som heltidsaktivist åt Svarta Pantrarna i New York City och 1970 förflyttades han till Oakland. Han blev snabbt känd, älskad av befolkningen och hatad av polis och myndigheter.
Enda sättet att vara medlem i Svarta Pantrarna var att vara heltidsrevolutionär.
1970 lämnade han därför Pantrarna och återvände till skolan för att studera. Men han lämnade inte den revolutionära socialismen. Han stängdes tidigt av när han spred material om ”den svartas revolutionära uppgiften” och för propaganda om att ”gripa studentmakt på universitetet”.
Mumia Abu-Jamal var en begåvad talare och skribent och valde sedan att bli radiopratare och journalist. 1975 fick han arbete på radio och valdes sedan till ordförande för Svarta journalisters förbund. Mumia själv beskrev sig som de tystades röst.
Vid tiden för mordet på Daniel Faulkner försörjde sig Abu-Jamal deltid som taxichaufför för att få pengarna att gå ihop.
I december 1981 hade polismannen Daniel Faulkner stoppat Mumia Abu-Jamals yngre bror.
Mumia Abu-Jamals taxi fanns vid tiden parkerad på andra sidan gatan.
Han sprang över gatan till sin bror.
Vad som hände sedan går åsikterna isär, men både Mumia Abu-Jamal och polis Faulkner skadades efter skottlossning och Faulkner avled.
Mumia Abu-Jamal fördes skadad till sjukhus och greps.
Han dömdes mot sitt nekande för mord. Rättegången i juni 1982 hölls i Philadelphia och blev världskänd.
Rasistiska motiv låg bakom utnämningen av den jury som kom att döma Abu-Jamal.
Hans advokater har påtalat flera brister i rättegången, däribland det faktum att hela juryn medvetet enbart bestod av vita ledamöter.
Sex vittnen hade kallats till rättegången av åklagaren, däribland vakten Priscilla Durham och polisen Garry Bell som påstod att de hört Mumia Abu-Jamal skryta på sjukhuset om att han ”sköt den jäveln och hoppas han dör”.
Sonia Sanchez vittnade till försvar för Abu-Jamal. Hon garanterade att han var oskyldig till anklagelserna. Hon beskrev honom som en känd man i det svarta samhället och som en lugn och fredlig man. Hon menade också att de övriga vittnena inte var trovärdiga.
Försvaret kallade nio vittnen.
Dessie Hightower vittnade om att ha sett en man springande från platsen efter skottlossningen.
Bevis på att polis och myndigheterna satt dit Mumia Abu-Jamal har presenterats inte bara av människorättsorganisationer och aktivister utan även av en rad kriminalexperter och författare.
Ett återkommande vittnesmål är att det skulle ha varit en passagerare i Mumlas broders bil, Kenneth Freeman som sköt mot Faulkner efter att denna öppnat eld mot Mumia, och att polisen blundat för detta för att sätta dit Mumia.
En misstänkt brist i bevisningen är också att polisen aldrig gjorde några tester för att kolla krutstänk på händerna för att se om Abu-Jamal verkligen avfyrat ett vapen. Det hör till rutinerna vid liknande brott.
Men Abu-Jamal dömdes till döden. Trots detta lyckades aldrig myndigheterna avrätta honom på grund av opinionen i USA och internationellt. Över hela världen finns solidaritetskommittéer till Mumias försvar och miljoner ungdomar, arbetare, vänsterorganisationer och fackförbund som jobbat hårt för att stoppa dödstraffet och för hans frigivning.
Abu-Jamals advokat deklarerade 2010 att man hade starka bevis som visar att åklagaren och Philadelphiapolisen presenterat falska bevis och vittnesmål.
I slutet av 2011 backade myndigheterna för den internationella proteströrelsen och åklagare i USA-delstaten Pennsylvania avbröt sitt försök att genomföra dödsstraffet. Men Mumia sitter ännu fängslad på livstids dom.
Abu-Jamal förflyttades från sin dödscell i januari 2012.
Från sin fängelsecell har Mumia Abu-Jamal publicerat flera böcker och blivit en av de viktigaste opinionsbildarna och skildrarna om Amerikas rasistiska system.
Han står som symbol för kampen för social rättvisa och visar att inga hot, fängelsevakter eller galler kan ta död på ett rop på frihet.
Kampen för Mumia Abu-Jamals frigivning går vidare.
Kristofer Lundberg
