| TV | Den gäckande freden |
| Sändningstid: | Dokument utifrån i SVT2, söndagar kl.22.00 |
Den dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton spelade där en nyckelroll och Israels beroende av USA:s inflytande och stöd kommer tydligt fram i intervjuerna med Barak. Gränskonflikten med Syrien ansågs vara lättare att lösa än den palestinska frågan och de börjar med samtal med Syriens president Assad.
Förhandlingarna kollapsade dock när det visade sig att Barak inte var beredd att ta vissa svåra men nödvändiga beslut och man måste ifrågasätta hur villig han egentligen var från början att lösa konflikten. Det förhindra-de däremot inte ett försök att få fred med Palestina, representerad av Arafats PLO, där diskussionerna huvudsakligen handlade om huruvida Jeru- salem skulle fördelas mellan de båda länderna – vilket var en hjärtefråga hos båda ledarna.
Kanske det man mest tar med sig från dokumentären är att så mycket av det här handlade om personligheterna och de politiska spelen från alla sidor. Det är intressant att inte en enda gång under intervjuerna reflekterar de över palestiniernas eller israe- lernas behov, men ledarna lägger mycket större betydelse på sina egna maktpositioner och hur mark skulle fördelas mellan länderna. Detta visar att ledarna är så pass skilda från folket som de påstås representera att de hellre pratar om ”politiskt självmord”, istället för folkmord då 300 miste livet under intifadan, vilket är något som återspeglas i dagens politiskt motiverade anfall i Gaza.
USA framställs främst som en fredsmäklare och det är en brist i dokumentären att den inte undersöker motiveringarna som låg bakom USA:s stora engagemang i frågan, men några talande meningar från Clinton visar att det var både en privat prestigefråga för honom och även en möjlighet att skaffa en mer omfattande fred i regionen – d v s en maktfördelning i regionen som passar stormaktens intressen.
Nästa avsnitt visas på SVT2 den 15 januari kl 20, men kan även hittas på youtube.com under sin engelska titel Elusive Peace.
John Tumpane
