Sverigedemokraterna investerar mest av de partier som inte fick mandat i förra EU-valet och har 1 miljon kronor i sin centrala valbudget. Socialdemokraterna satsar 25 miljoner och Moderaterna 15 miljoner kronor.
Till skillnad från etablissemanget förlitar sig ArbetarInitiativet på ideella bidrag.
LO och TCO kräver, med anledning av bland annat Lavaldomen, att utstationeringsdirektivet ändras och att ett socialt protokoll förs in i Lissabonfördraget, vilket inte är tillräckligt för att stoppa lönedumpning och EU:s antifackliga politik.
Inför EU-valet har Brysselkontoret skickat ut en enkät till de svenska partier som idag finns representerade i parlamentet. Bland annat frågade man följande: Är ni beredda att stödja en översyn av utstationeringsdirektivet? Hur ställer ni er till att införa ett socialt protokoll i fördraget?
Svaren visar att Centerpartiet står längst ifrån de fackliga EU-kraven. Partiet anser inte att Lavaldomen utgör något hot och säger nej till ett socialt protokoll i fördraget. Centerpar- tiet vill inte hindra ”den fria rörligheten på den inre marknaden”.
”Framgång kräver rättvisa” är socialdemokraternas paroll. ”Ett väl fungerande EU kan bidra till att Sverige växer sig starkare och tryggare.”
I Socialdemokraternas valmanifest går att läsa att löntagare ska gå före marknaden. ”Förhandlingsrätt, konflikträtt och vår rätt att bibehålla den s k svenska modellen måste överordnas den fria rörligheten på den inre marknaden. Vi vill att EU inför ett socialt protokoll som bättre skyddar de fackliga rättigheterna.”
Det låter väl bra, men kan någon då svara på varför Socialdemokraterna röstade ja till Lissabonfördraget, som går emot det som står i valmanifestet?
Vänsterpartiet vill att Sverige lämnar EU. Man skriver också i sitt valmanifest att man vill försvara demokratin, stärka fackliga rättigheter, bygga ut jämställdheten, riva fästning Europa, säga nej till Nato och EU-armé och så vidare.
I riksdagspolitiken har Vänsterpartiet dock sålt sig till sossarna och som Lars Ohly sa har partiet fortfarande åsikter ”men kan förhandla om allt”.
Vad säger partierna i övrigt om EU i sina valmanifest?
Högerpartierna talar om ”den fria marknaden” och att den även ska omfatta tjänster, till exempel genom ”Vårdval Europa”. På grund av klimatkrisen och opinionen får klimatfrågan plats i alla manifest.
Sverigedemokraternas valmanifest visar på partiets nationalistiska och rasistiska inställning.
Istället för EU vill SD att Europa blir ett frihandelsområde och man är positiva till samarbete mellan ”fria europeiska nationer”. Flyktingpolitiken är ett område där man vill ha samarbete i Europa mot det man kallar illegal invandring och flyktinghjälp i kris- områdenas närhet. SD talar om en ”ansvarsfull flyktingpolitik” och vill ha de regler som finns i Danmark.
”Stor invandring från kulturellt avlägsna länder med låga krav på anpassning innebär också ökad segrega- tion, ökad brottslighet och en minskad upplevd trygghet”, skriver SD i sitt valmanifest.
Partiet är också motståndare till att Turkiet blir medlem i EU. ”Turkiet är inte en europeisk nation vare sig geografiskt, kulturellt, språkligt, politiskt eller religiöst. Turkiets befolkning består till 99 procent av muslimer och efter att landet inledde förhandlingarna om EU-medlemskap 2005 har landets islamister stärkt sin ställning.”
Miljöpartiet är för ett ambitiöst klimatmål och talar även mycket om att EU:s makt ska minska. Man vill istället att unionen utvecklas i riktning mot ett alleuropeiskt samarbetsorgan med begränsad centralstyrning. MP säger att EU borde vara föregångare i världen och ha som mål att minska växthusgasutsläppen med minst 80 procent till 2020 och att Sverige ska driva på för en ny global klimatöverenskommelse hösten 2009. Om man ska nå målet på 80 procent krävs det dock radikala åtgärder med en omställning av samhället.
Miljöpartiet nämner i sitt valmanifest att man vill bygga vidare på t ex Kyotoprotokollet, höja miniminivåerna för miljöskatter och miljöavgifter, införa en flygskatt, minska konsumtionen och produktionen av kött inom EU och så vidare. Dessa åtgärder är långtifrån tillgängliga, och alla håller sig inom ramen för det kapitalistiska systemet.
I Kristdemokraternas valmanifest står att läsa att ”etik och en fri marknad hör samman och står inte i konflikt med varandra. Utvecklingen med kortsiktiga vinster där det blir mer av fiffel och maktmissbruk måste stoppas. En god etik i ekonomin gör att vi kan ha en friare och mindre detaljreglerad union”.
KD:s lösning på kapitalismens kris är alltså ”snälla kapitalister” som sätter etik och moral före vinstmaximering!
Arbetsmarknadspolitiken ska vara en fråga för varje land, men den fria rörligheten innebär att varje land behöver ha en ”flexibel arbetsrätt”. Man stödjer också arbetskraftsinvandring och är för ett fritt vårdval i Europa. Partiet vill även att EU ska fortsätta att utvidgas.
Centerpartiet vill ha ”ett smalare men vassare europeiskt samarbete”. På vissa områden ska EU bestämma om mer, på andra mindre.
Centern vill att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 30 procent till 2020, ett mål som är alldeles för lågt! Man vill också ha en gemensam koldioxidskatt och gemensamma miniminivåer för klimatskatter.
C vill att EU ska tala med en röst i utrikespolitiken, det vill säga man vill avskaffa vetorätten. Den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital måste utvecklas och fördjupas enligt Centerpartiet, liksom unionens nya femte frihet, för kunskap och utbildning. Man vill också främja arbetskraftsinvandringen.
Centern vill förbättra näringslivsklimatet för de små och medelstora företagen genom bland annat regelförenkling och underlättat marknadstillträde. Man säger också att handeln med tjänster ska vara lika fri som handeln med varor.
”I denna valplattform har vi presenterat förslag som utvecklar samarbetet i den riktning vi vill, mot ett li- beralt, grönt, varmt och modernt Europa där utgångspunkten är den enskilda människans möjligheter att för- verkliga sina livsdrömmar.”
Folkpartiet vill bland annat ha ett ”europeiskt FBI” och satsning på kärnkraft.
I Folkpartiets valmanifest finns ett längre avsnitt om en utbyggd polisstat. Man vill ha ett ”europeiskt FBI”, polisbyrån Europol ska utvecklas till en europeisk polismyndighet som har det yttersta ansvaret för brottsutredningar där flera länder är inblandade. Man vill även införa en EU-åklagare och inrätta en europeisk polisstyrka med operativa befogenheter som kan bistå medlemsländernas polis vid behov.
”Gemensamma krafttag för jobb och tillväxt” ska enligt FP ske genom reformer för regelförenkling, entreprenörskap, rivna handelshinder, ökning av arbetskraftsutbudet och så vi- dare.
Andra krav är att ”främja konkurrensen” och ”förenkla tjänstehandeln i Sverige, byråkratin får inte hindra den fria rörligheten”. FP vill införa euron så snart som möjligt och säger att en ny folkomröstning måste hållas senast 2011. När det gäller klimatfrågan är mer kärnkraft i Sverige vägen till minskade utsläpp enligt FP.
Moderaterna säger att: ”EU-medlemskapet ger Sverige styrka och inflytande i världen” i sitt valmanifest.
”Underlätta för frihandel” är ett krav i valmanifestet. Hinder ska avskaffas för rörlighet för tjänster (till exempel ska människor kunna söka sjukvård i hela Europa), man vill underlätta legal arbetskraftsinvandring och införa euron. Liksom FP vill man stärka det europeiska polissamarbetet och förbättra EU:s samarbete mot terrorism.
Junilistan är inte motståndare till EU, men säger sig vilja begränsa EU:s makt och inflytande. Partiet vill bland annat halvera EU-avgiften. Junilistan vill ha kvar kronan och är motståndare till Lissabonfördraget som ger mer makt till EU.
En genomgång av partiernas valmanifest och en titt på vad de faktiskt har gjort bevisar behovet av ArbetarInitiativet som ett verkligt alternativ i detta val.
Vägen ut ur dagens kris är en anti-kapitalistisk väg och kamp för ett socialistiskt krisprogram.
Som Vänsterpartiet säger behövs utomparlamentariska protester. Men till skillnad från V försöker Arbetar-Initiativet faktiskt att bli en kraft som kan ta initiativ till och stödja sådana protester.
En röst på ArbetarInitiativet i EU-valet är en röst för att det behövs byggas någonting nytt, ett antikapitalistiskt EU-motstånd som tar strid för jobben, välfärden och klimatet.
Johanna Evans