2015-01-12 18:21:47
Bara några veckor efter Decemberöverenskommelsens utfästelser om fortsatta blocköverskridande överenskommelser vad gäller försvars- och säkerhetspolitik blåser det upp till strid i Nato-frågan.
Allianspartierna önskar ett svenskt Nato-medlemskap, medan regeringen för stunden vill nöja sig med att ”utveckla” det rådande partnerskapet med Nato.
Det blåser upp till strid i Nato-frågan. Det stod klart efter att den nyvalda Moderatledningen under den gångna helgen höjt tonläget i frågan och krävt en utredning om svenskt medlemskap. Därmed står hela Alliansen på samma linje. ”Den nye M-ledaren har lyckats, delvis av interna partiskäl, att skapa en total konflikt med den rödgröna sidan”, kommenterade Svensk Dagbladet i måndags den 12 januari.
Detta är en konflikt som regeringen absolut inte vill ha. Regeringen hade hoppats på att Decemberöverenskommelsens ord om att de ”ingående partierna värdesätter den tradition vi har haft i Sverige när det gäller blocköverskridande överenskommelser om försvars- och säkerhetspolitik” skulle borga för ett fortsatt samarbete vad gäller försvaret och förhållandet till Nato. Men nu kan Natofrågan bli inkörsporten till att Allianspartierna också hissar stridsflaggan i andra frågor.
Socialdemokraterna och Allianspartierna har i samförstånd tagit Sverige allt närmare ett Nato-medlemskap. Gemensamt har högeralliansen och S fattat beslut om att skicka svenska trupper och vapen till Nato:s krig i Afghanistan och Libyen samt att Sverige ska ingå i en snabbinsatsstyrka (NRF).
Under senare år har Socialdemokraterna till och med försökt att övertrumfa Alliansen vad gäller Nato-vänlighet, ”rysskräck” och beredskap att höja försvarsanslagen.
S-MP-regeringen sa både ja till nya JAS-plan och u-båtar samt höjda försvarsanslag. ”Det var längesen en svensk försvarsminister var så kärvänlig mot överbefälhavaren som försvarsminister Peter Hultqvist (S)” (radions Ekot den 12 januari under rubriken ”S flirtar med försvaret”).
I samband med att försvaret jagade vad som sades vara en rysk undervattensfarkost i fjol var Stefan Löfven minst lika krigisk som högerns värsta hökar.
”Under 20 år har Sverige utvecklat ett nära samarbete med försvarsalliansen Nato. Genom att delta i alla större Natooperationer under FN-mandat och i större övningar med Natoländer i Europa har Sverige utvecklat en samverkansförmåga med alliansen och dess medlemsländer som är lika hög som många av Nato:s medlemmars”, konstaterade utredningen Försvarspolitiskt samarbete – effektivitet, solidaritet, suveränitet som Alliansregeringen tillsatte och som presenterades i oktober 2014.
Utredningen, som gjordes av ambassadör Tomas Bertelman, manade politikerna i Sverige och Finland att gemensamt utreda frågan om Nato-medlemskap. Detta används nu flitigt av Alliansen och Försvarsmakten för att pressa regeringen att tillsätta en utredning som ska ge grönt ljus för medlemskap.
– Vi har ett utmärkt och viktigt samarbete med Nato. Inom Försvarsberedningen har vi för bara ett halvår sedan nått en bred överenskommelse om att vår relation till Nato ska handla om att utveckla detta partnerskap. Det är vad vi nu ska göra, sa utrikesminister Margot Wallström på Folk och Försvars årliga rikskonferens den 11-13 januari.
Bakom ”utveckla partnerskapet med Nato” döljer sig ett ständigt närmande i riktning mot ett medlemskap. Det är denna hållning från Socialdemokraterna, med stöd av Miljöpartiet, som tillsammans med det oroliga världsläget och det tillfälligt ökade opinionsstödet för Nato-medlemskap samt den fortsatta viljan att hålla samman Alliansen gör att högen känner att tiden är mogen för att kräva att Sverige går med i Nato.
Även i Finland har regeringen, en koalition mellan Socialdemokraterna och flera högerpartier, aktualiserat frågan om Nato-medlemskap. Argumenten i Finland är desamma som i Sverige: Hotet från Ryssland och de tilltagande spänningarna i Östersjöregionen, ett område som militariseras allt mer i takt med att Nato trappar upp sin militära närvaro samtidigt som Ryssland rustar upp. Sveriges militära upprustning och aktiva deltagande i Natos operationer bidrar såväl till att förstärka spänningarna i regionen som att öka risken för terrorattentat på svensk mark.
Det råder en i det närmaste politisk samsyn mellan topparna i Sverige och Washington, vilken också återspeglas militärt och vad gäller Försvarsmaktens integrering i Nato.
”Det mest långtgående samarbetet mellan Nato och dess partner finns i ’Enhancement Opportunity Programme’ som i dagsläget omfattar fem länder: Sverige, Finland, Georgien, Australien och Jordanien. Denna grupp har en hög interoperabilitet med Nato och bidrar till Nato:s insatser. Nyligen fattade Sverige också beslut om att ingå ett avtal om värdlandsstöd (Host Nation Support, HNS) med Nato. Avtalet medför att Nato, på Sveriges inbjudan, kan öva på eller använda svensk mark i händelse av kris”, skrev Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i samband med Natos toppmöte i Wales i september i fjol.
På toppmötet beslutades bland annat att Nato ska öka sin permanenta militära närvaro i Östersjöregionen. Bland annat ska en speciell ”spjutspetsstyrka” stationeras ut i Polen, som ska vara beredd att sättas in mot Ryssland inom loppet av 48 timmar och alla Nato-länder uppmanades att kraftigt rusta upp för att nå målet om att militären ska sluka 2 procent av ländernas BNP.
Regeringens vilja att stryka Försvarsmakten medhårs jämte strävan att sluta blocköverskridande uppgörelser gör den oförmögen att stå upp mot högerns kampanj för medlemskap. Socialdemokraternas nej till medlemskap idag är långt ifrån principfast. Ett nej idag kan bli till ett ja imorgon om läget tillspetsas i Östersjöregionen med omnejd, nya ubåtsjakter och/eller att den finska regeringen tar det fulla steget mot medlemskap.
Regeringen och Alliansen vill rusta upp militären samtidigt som samhällets försvar mot det akuta klimat- och miljöhotet rustas ner och behovet av social upprustning bara växer.
Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv kämpar för verklig och omedelbar militär nedrustning. Vi säger nej till svenskt Nato-samarbete och -medlemskap samt nej till varje form av deltagande i imperialistiska krig och ingripanden.
Likt tidigare socialister säger vi: Inte en krona, inte en man och kvinna till den förbrytelse mot mänskligheten som stavas militarism och imperialism.
Vårt försvar av arbetares intressen i Sverige, liksom i andra länder, börjar med stöd till kampen för oberoende, demokratiska och socialistiska massrörelser mot kapitalistisk plundring och imperialism. ■
RS/Offensiv står för:
- Nej till svenskt Nato-samarbete och -medlemskap.
- Kamp för militär nedrustning.
- Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
- Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.
