
”Vi kan inte längre låta oss hunsas av en arrogant högerregering och giriga direktörer och kapitalister som kan gömma sig bakom en oduglig facklig och politisk opposition … Vi vägrar acceptera en ny massarbetslöshet och att det än en gång är de arbetande och de arbetslösa, sjuka och fattiga pensionärer som ska betala för de rikas kris” heter det i uppropet, som manar till massprotester när riksdagen öppnar efter sommaren den 15 september.
Vad som började med industriavtalets VM i sänkt löneandel och fortsatte med korslagda armar inför attack- en på a-kassan efter valet 2006, gav från första stund högerregeringen blodad tand. Reträtterna har fortsatt med sveket mot LO-kongressens krav på en effektiv kampanj mot EU:s Lavaldom och LO-toppens egna förslag om nya grimmor på avtalsrörelserna i ett nytt huvudavtal, som dess- bättre sprack.
Kulmen på reträtterna nåddes med IF Metalls krisavtal om 20-procentiga lönesänkningar sedan bolagen tillåtits dra igång en hejdlös varselkarusell, där de kunnat utnyttja Västeuropas kanske svagaste anställningsskydd.
Att arbetarnas löner redan under rekordvinsternas år tillåtits falla till ett svagt europeiskt mittskikt har bara gjort Sveriges ekonomi ännu mer exportberoende och sårbar. Tillsammans med bankernas svindlande affärer och högerregeringens vägran att stimulera ekonomin har detta under det senaste året drivit på kronans ras med 30 procent mot dollarn och med 16 procent mot euron.
Att från denna nivå sänka lönerna med 20 procent innebär en alla tiders lönerea, som på intet sätt bromsar en ny massarbetslöshet. Enligt LO-Tidningen har redan 170 lokala krisavtal slutits. Därmed undergrävs också nästa års lönerörelse.
Men, som ArbetarInitiativet varnade för på AB Volvos bolagsstämma, kan bolagens agerande till sist provocera fram reaktio- ner som i England och Nordirland, där bilarbetare vid Visteon ockuperat tre fabriker.
AB Volvos fjärde storvarsel om 1 542 uppsägningar har nu fått ilskan att koka. Om de genomförs kommer 68 procent av metallarbetarna på Volvo Lastvagnar i Umeå och 75 procent på Tuvefabriken i Göteborg att ha blivit av med jobbet. Varslet las sedan facken vägrat att gå med på ett meningslöst lönesänkningsavtal, vilket uppfattades som en ren provokation efter bolagsstämmans beslut att dela ut 10 000 metallares årslöner till aktieägarna och avslöjandet att bolaget köpt in två nya jetplan till sina direktörer till en summa som motsvarar 2 000 metallarbetares årslöner.
I Umeå satte sig därför arbetarna på karosseriverkstaden den 23 april i den hittills första vilda strejken mot alla varsel i 1,5 timmar och i Göteborg höll arbetarna på Tuve i tisdags ett massmöte som beslutade att dagen därpå tåga till AB Volvos huvudkontor i Torslanda.
– Att de ena dagen delar ut fyra miljarder till aktieägarna, trots våra protester, för att sedan säga att de inte har råd att ha kvar anställda… då fattar du ju själv att folk blir arga, sa Thomas Johansson från en av verkstadsklubbens sex gruppstyrelser, som alla deltar i protesten, till GP.
Det är i denna situation på randen till en 1930-talsliknande arbetslöshet på 25 procent bland industriarbetare redan efter sommaren som det fackliga uppropet – med självklart stöd av ArbetarInitiativet och RS – manar till kamp mot kapitalismens kris och massarbetslöshet.