Stämningen bland folk efter terrorn präglades först av chock och förtvivlan. Tusentals har lagt blommor utanför domkyrkan i Oslo och arbetarrörelsens högkvarter på Youngstorget. Men många har också beskrivit den värme och omsorg folk hade för varandra dagarna därpå, också för helt okända. 200 000 slöt upp för att demonstrera mot terrorn, men demonstrationen gjordes om till ett torgmöte; gatorna var helt enkelt för fulla av folk för att kunna gå. Arbeiderpartiet (Ap) har ökat sitt stöd med 10 procentenheter och ligger nu över 40 %. Även om sympatirösterna för Ap kan gå ner, kan det vara tillräckligt för att ta ifrån de borgerliga makten i till exempel Oslo vid valet i september, och Høyres framgång har stoppats. Partierna enades om att skjuta upp valkampanjen. Det var inga partier som kom med några politiska utspel. Partierna säger att valkampanjen ska ha en ”icke polemiserande ton”. Men de största partierna och regeringen själv har en sträng invandrings- och asylpolitik och etablerade politiker framställer ofta invandrare och muslimer som ett problem.
Intresset bland folk att organisera sig har ökat. AUF och andra ungdomsorganisationer har haft en ökning av medlemsansökningar. Arbetarrörelsens ungdomsorganisationer har sagt att terrorn inte ska skrämma dem från att arbeta med politik. Sosialistisk Ungdom höll sitt sommarläger bara en vecka efter terrorn på Utøya. Också partierna till vänster upplever en ökning i medlemsantal. Sosialistisk Venstreparti i Oslo har ökat med runt 500 medlemmar.
I en enkät som gjordes några dagar efter terrorn sa en av fyra att de hade fått en mer positiv syn på invandrare. Många säger också att de inte längre kommer att finna sig i islamofobiska uttalanden och vitsar på jobbet eller på andra håll. Stämningen mot rasismen kommer att öka.
I media talas det mycket om de islamofobiska och högerextrema bloggarna och nätdebatterna. Breivik skrev flera tusen inlägg på de islamofobiska bloggarna. Han var också aktiv på en svensk högerextrem webbplats, nordisk.nu. De största tidningarna har nu försökt moderera sina kommentarsfält, som ofta svämmar över av rasistiska och islamofobiska inlägg oavsett tema. Det har också diskuterats att ta bort dem helt. En högerextrem bloggare, Fjordman, gick först under jorden, men har nu trätt fram i en tidning. Men också tidningarna och TV själva har i många år haft så kallad ”integrationsdebatt”, där invandrare och särskilt muslimer oftast framställs som ett problem. De har också tryckt islamofobiska debattartiklar.
Både Høyre och Fremskrittspartiet (FrP) har gått ner efter terrorn. Høyres ledare Erna Solberg har liknat muslimhetsen vid judeförföljelserna på 30-talet. Men samtidigt kommer hon att sitta i regering med det rasistiska FrP som har använt muslimhetsen för att få röster, på samma sätt som andra högerpopulistiska partier i Europa. FrP:s ledare Siv Jensen har varnat för ”smygislamiseringen av Norge”. Nu är det väldigt tyst från FrP, och de har sagt att de kommer att ”dämpa tonen”. Men de har inte sagt att de kommer att förändra den rasistiska och islamofobiska politiken.
Nu har valkampanjen knappt börjat, och FrP:s tidigare ledare, Carl I Hagen, har gått ut och sagt att han kommer att ha kortast möjliga utredning och rättegång. Han har också sagt att ”utredarna inte ska gå in på detaljer”. Detta har förstås upprört föräldrarna till de dödade på Utøya. Hagen är borgmästarkandidat i Oslo och det kan verka som att han inte har förstått stämningen i staden. Men han sänder nog också ett budskap till de rasistiska och islamofobiska väljarna som känner sig pressade nu, och som vill att allt snart ska bli som förr. Det blir det inte.
Även om kapitalismen i Norge inte har samma problem som andra länder i Europa har folk upplevt nedskärningar, privatiseringar och effektiviseringar i offentlig sektor. Skillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste har ökat kraftigt, och andelen fattiga barn har ökat, även om regeringen har lovat att ”avskaffa fattigdomen”. Många invandrare har stora problem att komma in på arbetsmarknaden och att skaffa bostad. Det krävs massmobiliseringar och en socialistisk politik för att slå tillbaka rasismen.
Trond Sverre Kolltveit
Elise Kolltveit
