Enligt Långtidsutredning från 2008 förväntas befolkningen i Norrbotten minska med 700 invånare per år fram till 2030. Småkommuner kan förlora halva sin befolkning medan Luleå och andra regioncentra i Norrland växer.Från det politiska etablissemangets sida drivs det allt hårdare att detta kräver en stor om- ställning av vården, inte bara av ekonomiska skäl, utan för att säkra kompetens och patientsäkerhet. Men i direktiven till deras egen utredning är ekonomin ändå det avgörande – 400 miljoner kronor ska sparas årligen.
Närsjukvårdsutredningen, eller Framtidens hälso- och sjukvård i Norrbotten som den egentligen heter, presenterades i januari i år av utredaren Caj Skoglund. Utredningen menar att vården i sin nuvarande utformning inte är hållbar på grund av:
- Demografin. Utflyttning i kombination med en allt större andel äldre.
- Medicinsk utveckling: Allt fler sjukdomar kan behandlas framgångsrikt – till en allt högre kostnad.
- Specialisering inom sjukvår-den – nya riktlinjer för patientsäkerhet och medicinsk kvalitet. Högre krav på patientunderlag leder till centralisering.
- Stora pensionsavgångar leder till brist och konkurrens om arbetskraft, framförallt läkare.
- Färre i arbetsför ålder ger minskade skatteintäkter (något som är direkt felaktigt eftersom skatteintäkterna baseras på hela landets skatteinkomster, inte ett enskilt landsting eller kommun).
Utan tvekan finns det argument i utredningen som måste tas på allvar. Det råder akut läkarbrist i Norrbotten och vården i Norrbotten har svårt att locka till sig specialister. Även demografin och specialiseringen inom vården är obestridliga faktum.
Problemet med utredningen är istället syftet: att utifrån en fortsatt högerpolitik fortsätta med nedskärningarna.
Till exempel nämner utredningen att landstinget kan förlora flera hundra miljoner kronor mer p g a förändringar i skatteutjämningssystemet – men utredningen hade lika gärna kun- nat säga att landstinget kan få flera hundra miljoner kronor mer årligen, om vårdens andel av BNP skulle återställas.
Enligt ekonomen Sten Ljunggren skulle den offentliga sektorn ha cirka 100 miljarder kro- nor mer i 2009 års priser om dess andel av BNP varit densamma som 1980. För Norrbottens läns landstings del skulle det innebära cirka 800 miljoner kronor extra årligen, långt utöver de underskott som hotar under de närmaste åren.
Lägg till vad privatiseringar, stafettläkare och de stora läkemedelbolagens monopol kostar och landstinget skulle ha mer än en miljard kronor mer i sin budget än idag. Det finns inga samhällsekonomiska skäl att spara men för att få till den förändring behövs förstås en massiv kamp i Norrbotten och hela landet för att rusta upp den offentliga sektorn – låt de rika betala.
Förändringar är nödvändiga i vården. Av medicinska skäl är det till exempel mycket möjligt att vissa behandlingar, speciellt de som är sällan förekommande hos individen och i samhället ska koncentreras till en plats (in-te nödvändigtvis Sunderbyn eller Gällivare), men dessa föränd- ringar måste diskuteras och beslutas underifrån – av personal, fack- och patientorganisationer – och kombineras med en upprustning av vården – inte avveckling.
Rättvisepartiet Socialisterna står för:
- Stoppa nedskärningarna i vården. Satsa på primärvården. Bygg upp en fungerande psykiatri med kraftigt utökade resurser. Nej till nedläggning av operationsverksamheten i Kalix och Kiruna.
- Nej till privatiseringarna som urholkar resurserna ännu mer.
- Gemensam kamp över hela länet av personal och brukare för pengarna tillbaka till lands-tinget. Återställ statsbidragens andel av BNP till 1980 års nivå.
- Personal, fack- och patientorganisationer ska ha insyn, inflytande och styre över hur vårdens utveckling ska förändra verksamheten.
- Förstatliga läkemedelsbolag-en under löntagarkontroll med forskning efter behov istället för vinst.
Jonas Brännberg
