Den 1 januari 2018 lämnar kommunalrådet i Luleå Yvonne Stålnacke över ordförandeklubban till högerspöket Niklas Nordström. Inför detta ska i slutet av maj en ny vice ordförande väljas som ska ta Nordströms plats.
Tre politiskt ganska olika kandidater ställer upp, dock innebär ingen av dem någon avvikelse från den skarpa högerkurs S slagit in på och som snabbt underminerat deras stöd hos stora grupper. Massprotesterna mot Framtidens Skola verkar dock ha gjort att en av kandidaternas politiska karriär stött på förhinder.
Socialdemokraternas högerkurs har pågått länge, men sedan valet 2014 när Nordström klev in i kommunledningen har tempot skruvats upp rejält. Socialdemokraterna försöker hävda att Nordström är offer för en hatkampanj kopplad till honom som person, men ilskan mot S i allmänhet och Niklas Nordström i synnerhet är tvärtom kopplad till mycket konkret politik:
Massiv utförsäljning av allmännyttan över huvudet på till och med Lulebos egen VD, i ett fall till Rikshem som leddes av personer med nära koppling till Niklas Nordström. Resultatet är redan minskat boendeinflytande sedan bofonderna avskaffats.
Överkörning av en massiv opinion kring ”Framtidens Skola”, där de stänger skolor och förskolor i stordriftens tecken, för att skära kostnader och maximalt utnyttja personal och lokaler utan tanke på barnens behov.
Miljonrullning till projekt i Au-stin, Texas, tillsammans med en annan av Nordströms vänner från tiden på PR-byrån Prime.
Vurmande för krigsövningar, kärnkraft och flygindustrin (Nordström är styrelseordförande för Svenskt Flyg).
Det som många uppfattar som maktmedel mot de som kritiserar utvecklingen, till exempel försöken att lägga ned Musikens Makt, konstnären Kornelia Waller som inte skulle få jobba med Kulturnatten efter en satirbild av Nordström eller uppläxningen av SSU efter kritik mot utförsäljning av Lulebo.
Kandidaterna till vice ordförandeposten ”bredvid” Nordström har alla varit med under denna utveckling utan att yppa ett ord av kritik. Tvärtom har Carina Sammeli, som Barn- och utbildningsnämndens ordförande, varit drivande i Framtidens Skola och Emma Engelmark, som ordförande för Lulebo, den som har genomfört slakten av kommunala bostäder. Den enda som inte har varit direkt inblandad i skandalerna är Lenita Ericsson, Stadsbyggnadsnämndens ordförande. Hon uppfattas av många som mer lyhörd, till exempel backade kommunen under hennes ledning, efter stora protester, från beslutet att riva sex hyreshus i Svartöstaden. Just nu är hon dock ansvarig för ett nytt förslag som på sikt öppnar för möjligheten att privatisera all lokalvård i kommunen, även om det på kort sikt kan innebära mer kommunal städning.
Det är också just Ericsson, med minst politisk ”last i bagaget”, som verkar stå närmast att bli vald, me-dan de massiva protesterna mot ”Framtidens Skola” i alla fall tillfälligt kan ha förhindrat Sammelis karriär när S ser ut att lämna henne som ett bondeoffer i hopp om att bli omvalda 2018.
Som socialister är vi noga att inte överdriva personlighetens roll i historien. Politiskt är Nordström visserligen bara en hårsmån från Moderaterna, men hade Socialdemokraterna på något sätt representerat löntagare, unga, fattiga pensionärer o s v hade han aldrig blivit vald eller åtminstone mötts av stora protester internt. Istället har det varit helt tyst, vilket blir en svidande bekräftelse på S genomborgerliga karaktär. I enlighet med detta är de tre vice kommunalrådskandidaterna alla politiska karriärister som aldrig har haft någon bakgrund eller förankring bland arbetare och unga.
S snabba degenerering gör frågan om ett kämpande och aktivt politiskt alternativ till vänster än mer akut. Annars lämnas planen fri för rasister i Sverigedemokraterna att kanalisera missnöje till hat och splittring.
– Det behövs enad kamp för bostäder som folk har råd med, en skola för alla och drägliga arbetsvillkor. Det är Rättvisepartiet Socialisternas uppgift att stödja och visa vägen i den kampen, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna. ■
