I tisdags presenterade Fredrik Reinfeldt (M) sin nya regering. Den nya högerregeringen domineras helt av Moderaterna, som i egenskap av sin valframgång lägger beslag på alla de tunga ministerposterna.I den långa allmänt hållna regeringsförklaringen lovade regeringen att fortsätta att sänka inkomstskatterna, ”om och när ekonomin tillåter” och att påskynda uttförsäljningen av statliga tillgångar.
I syfte att ta nya steg mot en låglönemarknad ämnar regeringen också införa ”en ny tidsbegränsad anställningsform för elever som går lärlingsprogram inom gymnasieskolan” och förlänga provanställningarna. Vidare vill regeringen, i massarbetslöshetens Sverige, inleda diskussioner med Socialdemokraterna om en höjning av pensionsåldern till 69 år.
I regeringsförklaringen sägs också att den militära insatsen i Afghanistan ska förlängas.
Det är ny regering med samma politik – men med nödvändighet tvingas regeringen Reinfeldt II, som saknar egen majoritet, att söka samarbete med ett eller flera oppositionspartier. ”Regeringen lovade att föra löpande diskussioner med Miljöpartiet och Socialdemokraterna för att nå ’ansvarsfulla lösningar’”, skriver Dagens Nyheter i en kommentar till regeringsförklaringen. Kan inte överens- kommelser nås med S eller MP kommer regeringen, oavsett vad man än säger idag, inte vara främmande för att söka stöd hos Sverigedemokrater-na.
När rasistiska Dansk Folkeparti kom in i Folketinget (Danmarks riksdag) för första gången 1998 sa alla partier att ni ”blir aldrig rumsrena”. Men sedan 2001 har Dansk Folkeparti varit ett stödparti till de olika borgerliga regeringar som styrt.
I övrigt var Reinfeldts nya regeringsförklaring fylld av hyllningar till ”arbetslinjen” och den påstått ”starka ekonomin”.
Efter fyra år har påstådda framgångar för arbetslinjen är sysselsättningsgraden (andel sysselsatta i ål- dersgruppen 16-64 år) emellertid rekordlåg – omkring 74 procent. Om sysselsättningsgraden varit lika hög som innan 1990-talskrisen skulle flera hundra tusen personer ha jobb idag.
I en färsk och överoptimistisk prognos från Konjunkturinstitutet förutses det att ”arbetslösheten faller lång- samt tillbaka och inte understiger 8 procent förrän under senare delen av 2012”.
Hittills har det varit mycket av ekonomisk tillväxt utan nya fasta jobb, merparten av de nya jobben är tillfälliga och osäkra. Sedan augusti 2009 har antalet personer med tidsbegränsade anställningar blivit 52 000 fler, enligt Statistiska centralbyrån.
Den nya arbetsmarknadsministern Hillevi Engström (moderat med bakgrund inom Polisförbundet) erkänner också att hon ser inga problem med att allt fler har tidsbegränsade anställningar (LO-Tidningen den 6 oktober).
Hur den svenska ekonomin utvecklas beror främst på den internationella utvecklingen. Dessutom finns i Sverige en inhemsk bo- och lånebubbla som bara väntar på att brisera. Eller som Swedbank skriver i sin nya prognos, rubricerad Vänligare konjunkturvindar – men orosmoln består: ”De största riskerna [för den svenska kapitalismen] är en försämrad omvärldskonjunktur, en fördjupad inhemsk politisk kris och en stigande skuldsättningsgrad bland svenska hushåll.”
I skydd av en uppåtgående konjunktur hoppas regeringen på att kunna fortsätta med sina strävanden mot en låglönemarknad, därav alla hyllningar till det så kallade RUT-avdraget (pigavdrag) i regeringsförklaringen och i valrörelsen.
Det är endast genom att ta kamp, mobilisera medlemmarna i kampanjer, demonstrationer och om så krävs politisk strejk, som facken kan stoppa lönedumpning och nya försämringar i arbetsrätten.
Fackföreningarna måste ansluta sig till den proteströrelse mot rasism och högerpolitik som redan gjort sin röst hörd, särskilt med demonstrationen i Stockholm den 4 oktober.
